I helgen var jag ledig, och ledig samtidigt som Simone. När det hände senast kan jag inte svara på, men det var länge sen i alla fall. Så, jag tog mitt pick och pack och drog till Linköping. Väl där var det lika trevligt som vanligt, och allt var fint och kalas. Hem skulle jag söndag kväll, och det var här problemen hopade sig:
20.00 skulle mitt tåg gå. Jag ankom stationen en kvart innan ungefär, och upptäckte att tåget inte skulle komma förrän 21.05, p g a en brand i Hässleholm. Men, vänta lite nu ... det är ju inte alls mitt tåg som kommer då, det är tåget som skulle gått 16.58 som går då! Mitt tåg ska gå [leta leta leta] 22.48. Kanske. Det var fyra tåg innan mitt (med samma destination, märk väl) som var försenade, så det kändes med ens ganska uppgivet. Jag skulle jobba morgonen efter, och hade verkligen inte tid med några långtgående förseningar. Jag började i mitt stilla sinne (och på Facebook så klart) att förbanna SJ, och dess oerhörda brist på vett när de inte sätter in bussar bums. Hur som helst så pallrade jag mig ut på perrongen i akt och mening att försöka ta mig på det första tåget. Eftersom jag hade en förstaklassbiljett hoppade jag på i lämplig vagn, fann en plats och satte mig. Nej, jag blev inte avslängd, knappt ens skälld på av den stackars stressade tågvärden med jagad blick. Nej, i stället satt jag bekvämt och kunde njuta av resan och sällskapet (snubben bredvid mig bodde tydligen i Uppsala och utgjorde ett sällsynt trevligt sällskap). Jag kom fram, en och en halv timme sen kanske. Jag var inte helglad på SJ kanske, men inte fly förbannad. Jag kom ju med trots allt.
I måndags kom så ett sms från SJ AB där de beklagade det inträffade, och upplyste om att pengarna för biljetten skulle betalas tillbaka. Vips! återgick jag till att vara den SJ-kramare jag varit i långa perioder. Tänk vad några kronor kan göra. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar