Bada bort rostdamm och jord

Jag jobbar. Ja, inte nu, men den här veckan. Det är okej, mest att gå igenom bilar och kolla vad som fattas. Det jävligaste är allt rostdamm som yr runt när jag flyttar på snökedjorna. De ska oljas lite, och läggas i lådor i stället för lösa i verktygslådorna på sidan. Förhoppningsvis kommer jag att slippa tampas med dem i vinter, men ska jag använda dem vill jag gärna att de ska gå att få isär, och ligga lättillgängligt.

På reservdelsavdelningen på Scania i Hovsjö bara skakar de på huvudet åt listan jag lämnar in. "Låsolja? Tösalt? Rostlösare, till snökedjorna? Är ni inte kloka där nere? Det är nästan 30 grader varmt, och ni letar låsolja?" De har rätt, det är galet att ens tänka på snö och kyla nu, men samtidigt smart att se till att allt är påfyllt när alla bilar ändå står inne på gården. Jag vill inte vara den som upptäcker att det fattas tösalt och kedjor den dagen jag sitter fast.

Igår badade jag, för första gången på ... jag vill säga tusen år, men jag misstänker att det skulle ses som en smula överdrivet. Det var första gången på många år i alla fall, och jag förstår inte varför. Det är ju kalasfint att bada!

Sjövattnet sköljde effektivt bort rostdammet och den fina hinna av svett och blomjord som täckte lejonparten av min lekamen. "Blomjord?" tänker du kanske nu. Ja, blomjord. När jag kom hem (till Siri) efter jobbet igår gjorde jag det jag planerat att göra i kanske två år: jag planterade om blommorna. Eftersom jag kunde sitta ute i trädgården var det inte ens tråkigt, tvärtom! Jag passade på att ta lite toppskott och dela upp växterna lite, så nu ser de riktigt trevliga ut. Tänk vad en timme kan göra skillnad för de stackars gröna växter som fått på sin lott att försöka överleva i det karga klimat som kallas "hos Hanna".

På tal om grönt åker vi till Irland på fredag. Tori Amos står på schemat, i övrigt är allt öppet. Det känns både bra och lite läskigt, men mest bra.