Är det inte märkligt

att ett humör kan ga fran helt stralande, till ett platt ingenting pa under tjugo minuter?

Igar var jag kalasglad. Vädret var vackert, jag hade en ledig dag i Zwolle och livet var ganska fantastiskt. Sa loggar jag in pa msn, och smapratar lite med folk, och kadang! sa faller mitt humör fran stralande till ganska mulet. Hur kommer det sig att vissa personer, som jag tycker väldigt väldigt mycket om mind you, bara lyckas plocka ner mitt självförtroende sa till den milda grad att jag mest ... jag vet fan inte, "vill grata" är att ta i, men bra nära i alla fall. Igar var jag snygg, pa riktigt snygg. Ja, jag väger för mycket och yada yada, men gudarna ska veta att jag hade en snyggdag igar. Tyvärr försvann det.

... men efter otaliga koppar kaffe, lite glatt konverserande och lite mer slösurfande kom det tillbaka. Och nej, det hade inte att göra med personen som kom fram och berättade att jag var vacker (tydligen ser jag koncentrerad och "djup" ut när jag sitter vid datorn, för att i nästa sekund spricka upp i ett stort leende, vilket enligt personen i fraga var "arets vackraste". Fan tro't.) , för snygghumöret var tillbaka innan det. Givetvis gjorde det dock inget för att försämra.

Ja, jag vet. Mitt goda humör och dito självförtroende ska inte hänga pa om jag är snygg eller inte, men jag skulle ljuga om jag sa att jag var glad när jag kände mig ful. Det funkar inte sa, inte för mig. Givetvis är det viktigare att jag känner mig snygg än att andra tycker det, men det säger ju sig självt. Idag luktar jag rök och har en utväxt i haret som borde atgärdas, men fortfarande: snyggast i lastbilen! :)