Borde den inte komma snart? Nyskild, nyss fyllda trettio och fet, visst är det liksom som upplagt för bitterhet? Men nej, i stället känner jag mig märkligt tillfreds med saker. Jag har ett jobb jag verkligen gillar, jag har fantastiska vänner och systrar som jag älskar, och jag har en lägenhet jag stormtrivs i. Resten gar liksom att fixa allt eftersom (vad nu "resten" är).
För övrigt tror jag att särbo är grejen. Mer om det en annan gang, när jag inte sitter pa tid och blir inrökt pa ett internetcafé i Cloppenburg.
Sa: livet är fint, livet är bra, och jag funderar pa att göra ett ryck och fa tillbaka mina muskulösa underarmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar