När jag blir stor

och kan bestämma allt i hela världen, då kommer jag att förbjuda urinvägsinfektion. Så det så. På samma gång kommer jag att göra världen en tjänst, och passa på att förbjuda tranbärsjuice, i alla fall i större mängder än ... en skvätt. Finns det något jag avskyr så mycket som att vara tvungen att vara hemma från jobbet? Dessutom, på grund av en så oerhört irriterande sak? Kom igen, ge mig lunginflammation, ge mig 40 graders feber och hosta; då kan jag gå med på att jag inte kan jobba. Men det här? Från och med nu ska jag dricka tranbärsjuice varje dag, hur äckligt det än må vara. Jag har inte haft uvi på så länge, så det fanns inte någon hemma när jag behövde den. Nu efter många liter av sån, och vatten med massor av citron känns det bättre.

Det känns så töntigt att längta tillbaka till jobbet. Det är inte bara för att jag inte har nåt vettigt att göra hemma (inga tv-serier att grotta ner mig i, och jag är lite för ofokuserad för att börja på en ny bok), utan för att jag verkligen gillar att jobba. Som jag har sagt tidigare: jag gillar egentligen inte riktigt att köra småskuttar (fem minuters körning, av med tre bur, fem minuters körning, av med en pall, fem minuters körning ...), men jag får köra lastbil, och det är det viktigaste. På tal om det så fick jag mitt registerutdrag igår, och jag var så här I------I nära att öppna kuvertet innan jag kom på vad det var. I stället lade jag ner det i det frankerade kuvertet jag fick med mig på intervjun, och postade det igår (okej, det var Håkan som postade det, men det blev postat i alla fall). Av någon konstig anledning kan jag inte låta bli att oroa mig en smula för vad som kan tänkas stå. Jag VET att jag inte har gjort något, men det är ju bara det som står mellan mig och mitt drömjobb. Äsch, jag behöver jobba nu så jag slipper oroa mig över hittepåsaker.