I morse var jag tidig som vanligt ("well la-di-dah, som vanligt minsann? Oooooooh!"), mest för att jag avskyr att behöva stressa på morgonen. Jag önskar att jag hade haft min nya telefon (den gamla var tydligen bara att slänga på tippen, men jag hann inte riktigt slänga över allt i den nya innan jag skulle åka), för då hade jag kunnat visa på bild det kaos som rådde på terminalen i morse. Jag ska lasta sju på torsdagar, och när jag kom var killen innan inte ens halvfärdig. Varför? Jo, han väntade på frysvarorna, och sina papper. När jag fick mina papper kl 09 var jag sist, men bara tio minuter tidigare hade den sista som lastar kl 06 fått sina papper, och kunde backa in. Jag fick alltså börja lasta mer än två timmar sent, men vet du? Det gick det med.
Bilen jag brukar köra har ett frysaggregat som är, tja, trasigt är nog rätt ord. Det funkar inte, och i stället får jag köra en annan. Jag är van vid min fina (okej, den är repig och ful, och inte massor funkar på den) 21-pallars Scania med styrbar boggi. I stället har jag en Mercedes som känns alldeles för lång och bänglig, som knappt styr alls och, och som har en låda som gör mig vansinnig. Dessutom är den så låg att det gäller att passa trottoarkanter. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna en bil så som jag saknar den jag brukar köra. Jag är bortskämd helt enkelt.
Bilen jag brukar köra har ett frysaggregat som är, tja, trasigt är nog rätt ord. Det funkar inte, och i stället får jag köra en annan. Jag är van vid min fina (okej, den är repig och ful, och inte massor funkar på den) 21-pallars Scania med styrbar boggi. I stället har jag en Mercedes som känns alldeles för lång och bänglig, som knappt styr alls och, och som har en låda som gör mig vansinnig. Dessutom är den så låg att det gäller att passa trottoarkanter. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna en bil så som jag saknar den jag brukar köra. Jag är bortskämd helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar