I lördags var jag på Gröna Lund med ett par vänner (och ett par jag hoppas ska bli såna). Jag bestämde mig mindre än en timme innan tåget skulle gå om jag skulle följa med eller inte (jag var på "lämna mig ifred, jag är trött och grinig"-humör), men jag är så väldigt glad över att jag gjorde det. Karuseller ger mig lyckokänslor i hela kroppen, och det finns inget i hela världen tror jag, som slår karusellåkning. Nu längtar jag bara efter mer.
Jag kan sluta när jag vill.
Jag kan sluta när jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar