Aj då

Min hårbotten är full av vätskande sår (uäck! Jag hör själv hur äckligt det låter), och de har kommit sen jag jävelblekte mitt hår i eftermiddags. Ska jag ta det som ett tecken på att det är en dålig idé att fortsätta bleka? ;)

Hår - ditt namn är Svinto

Jag tror att jag till slut har gjort det. Jag har förstört mitt hår bortom all räddning. Det känns rätt coolt. :)

Jag bestämde mig idag för att klippa håret i bak och på sidorna, och bleka min 5 mm-utväxt. Tyvärr var det för lite kvar i det första paketet, så jag fick ge mig på det andra direkt efter den första blekningen. Nu har jag sår i hårbotten, och håret har liksom dreadat sig här och var. Det ser ut som vit Svinto. Det är rätt coolt, men inte snyggt alls. Dags för dreads alltså (om jag kommer mig för att införskaffa en kam och en lämplig kamrat, eller ser till att få tag på den där som är en jäkel på att fixa dem. Dreads alltså, inte kamrater.). Jag har läst mig vindögd på både KnottyLocks och Dreadlocksgrejer, och det är en riktig djungel, that's for sure. Som om det inte vore nog så har jag läst på DreadHeadHQ och Perfect Dreadlocks (som enligt uppgift någonstans ifrån ägs av DHHQ), samt i stort sett allt annat en kan googla fram med hjälp av sökorden "dreadlocks", "dreads" och ... eh ... nä, det var väl typ det jag googlade på. ;) Vad har jag då kommit fram till? Oh well ...

• Vax är för losers, det bara kloggar ihop håret och är dumt dumt dumt.
• Vax är kanonbra att använda, det gör dreadsen snygga och hjälper dem att låsa.
• Tvätta sina dreads ska en göra högst en gång i månaden, väldigt gärna mer sällan. Håret sköter sig självt, och låser bättre om en inte stör det med tvättning och stuff.
• Tvätta sina dreads ska en göra ofta, minst tre gånger i veckan. Dels hjälper tvättningen till att minska kliet i hårbotten, dessutom så låser det bättre om det utsätts för vatten ofta. Som bonus får en rena dreads! :)
• Det bästa en kan göra är att palmrolla ofta, det hjälper dreadsen att bli runda och fina, dessutom hjälper det låsningsprocessen.
• Palmrolling är bad bad bad, det som händer är att roten tunnas ur vilket kan leda till att du tappar hela dreaden.
• Att virka in lösa hårstrån är kanon, det blir snyggt och prydligt och bra på alla sätt.
• Att virka in lösa hårstrån är för mesar only, det blir bara hål och en fuckar upp låsningsprocessen.
• Bubblor och loopar i dreadsen ska bort, och det enklaste är att virka eller pilla upp dreaden och backcomba om den.
• Bubblor och loopar visar att dreaden håller på att tajta till sig, och är därför nåt en ska lämna i fred. Det dummaste en kan göra är att pilla upp dreaden och backcomba om den, det förstör bara hela låsningen.
• Pilla mycket med dina dreads. De mår bra av att pysslas om, och blir bara snyggare ju mer du leker.
• Leave your hair alone!

Nån som förstår att jag blir lite trött och förvirrad? Jag tror att jag har bestämt mig för en gyllene medelväg (kinda sorta): inget vax, virkning ibland, pilla en del men inte hela tiden. Jag antar att jag inte behöver vax ändå, utan att mitt hår är tillräckligt trasigt för att dreada ihop sig alldeles prima. Å andra sidan, jag har haft fel förr.

Haha, här skriver jag som att jag har bestämt mig alldeles slutgiltigt. Det har jag inte, men nästan. Jag har funderat på det länge, och försökt väga för- och nackdelar, och det är i stort sett bara fördelar med det. Enda nackdelen som jag kan se är att det kan vara meckigt att göra dem, men hey! hur snygg vore jag inte i dreads?

Jävlar vad jag svamlar.

Sanningar från Nigel Tufnel:

Nigel Tufnel: The numbers all go to eleven. Look, right across the board, eleven, eleven, eleven and...
Marty DiBergi: Oh, I see. And most amps go up to ten?
Nigel Tufnel: Exactly.
Marty DiBergi: Does that mean it's louder? Is it any louder?
Nigel Tufnel: Well, it's one louder, isn't it? It's not ten. You see, most blokes, you know, will be playing at ten. You're on ten here, all the way up, all the way up, all the way up, you're on ten on your guitar. Where can you go from there? Where?
Marty DiBergi: I don't know.
Nigel Tufnel: Nowhere. Exactly. What we do is, if we need that extra push over the cliff, you know what we do?
Marty DiBergi: Put it up to eleven.
Nigel Tufnel: Eleven. Exactly. One louder.
Marty DiBergi: Why don't you just make ten louder and make ten be the top number and make that a little louder?
Nigel Tufnel: [pause] These go to eleven.

Har jag berättat att jag tycker att This is Spinal Tap är en fantastisk film?

Håll tummarna!

Nu har jag gjort ett nytt försök, så nu är det bara att hålla tummarna igen. Jag hoppas att jag slipper virka voodoodockor igen, det var så trist. :/

Nu har jag suttit en stund och lekt med färgerna här. Det finns en stor möjlighet att göra världens fulaste blogg, bara en har ork att kombinera riktigt jävligt. Själv nöjde jag mig med en ganska sober variant. Märks det att jag gillar grönt förresten?

Jag saknar Indien

Nu gör det ont i kroppen att fundera på vad jag gjorde vid den här tiden för ett år sen. Då var jag i Indien, fortfarande i Tiruchchirappalli. Jag saknar värmen, jag saknar maten, dofterna, människorna, kaoset, chai. Jag vill till Indien igen, och det snabbt! Tyvärr har jag inte råd, inte på långa vägar. Det är inte alltid roligt att vara jag. :/

Näsan rinner, ögonen rinner, nysningarna kommer tätt

Det är vår! Note to self: ring husläkaren om nytt recept på Aerius.

Nu har jag drömt igen

Jag drömmer så mycket konstigt. Kan det vara våren i luften som gör tt jag drömmer att jag får barn hux flux, att jag åker till Indien, samt att det är zombies i varje hörn och den enda möjligheten att slippa få hjärnan uppkäkad av dem är att bära solglasögon, precis som de gör? Jag vet inte, skumt är det i alla fall.

Jag vill åka till Indien igen. Nu är det ett år sen jag var där, och det sliter i hjärtat att ens tänka på att jag inte kommer att ha råd på hur länge som helst att åka dit igen.

Jag märkte just att jag inte hade kollat igenom alternativen här så noga, och pinsamt nog hade jag inte ställt in att jag ville ha en titelrad. Most embarassing. :(

Okej, jag är formellt kär i Digital Gunfire, det är trevligt att kunna lyssna på en massa bra musik utan långa sjok av dålig (läs: t ex P3). Visst, allt är inte bra, men när är det någonsin det? Jag får kolla upp sidan lite noggrannare, det borde finnas nån "spelas just nu"-grunka som uppdateras oftare än den på sidan (som en får ladda om för hand). Som vanligt har jag inte kollat igenom så noga, jag bara gör. :) Här fanns något...

Om nån skulle fråga mig

...vad jag har gjort den senaste tiden, skulle jag nog säga "vickat lite, men främst har jag kollat på Buffy the Vampire Slayer. Det är faktiskt helt vridet. I många år har jag stått emot, och bara kollat på nåt ströavsnitt här och där. Jag har inte tyckte att det har varit så speciellt, men nu har jag fattat att det är för att jag inte varit med från början. Ja, jag vet att det är knäppt, och ja, jag vet att jag nu - återigen - är som alla andra. Screw that, det är som knark för mig! De tgvå första säsongerna (12+22 avsnitt om jag inte missminner mig) kollade jag på på tre dagar under påsken. Nu har jag avslutat säsong tre, och ja, jag vill kolla mer. Jag är en sjuk person. :/

Nu ska jag fundera ut vad jag ska hitta på idag. Visst, jag borde städa och diska och tvätta, men jag vill göra nåt roligt.

...och så vill jag passa på att tipsa lite:

Digital Gunfire är en bra webradio om en gillar... ja, det som spelas där. ;)

Vikariehansi

Idag har jag vickat igen. Senast jag vickade var jag alltför trött för att orka skriva om det, så jag tar det kort: det var som om helvetet brutit löst i klassrummet. Det trista var att det var samma klass som jag var i fredagen innan påsklovet, och det var samma sak då. Det är skumt, det är min absoluta favoritklass, men jag kanske ska hålla mig ifrån dem runt lov eller nåt?

I alla fall, idag vickade jag igen, fast i en annan klass. Det gick prima, så nu har jag fått tillbaka mitt vikariesjälvförtroende igen. Jag avslutade med att ha svenska med en nia, och det gick över förväntan. De var trevliga och roliga, och gjorde det jag bad dem. De var t o m tysta och lugna fastän jag lämnade klassrummet. :)

Hmmm... det jag vill säga är att allt inte är blä längre, utan tvärtom ganska fint och bra. Det som gjorde att det inte var så bra senast är förvisso fortfarande nåt jag inte är glad över, men jag överlever.

Nu fattas det bara en lunch med Lisa så är allt så bra det kan vara! :)

Blä

Nu är det inte bra. Jag hoppas att det vänder snart.

hansi - nu i ny, hurtigare form

...men vi får väl se hur länge det håller i sig.

Jag har cyklat till och från stan idag, och kommer att göra om det ikväll. Jag vet inte vad som har flugit i mig, jag har ju knappt rört mig en halvmeter det senaste året. Vi får se hur länge det håller i sig som sagt.

För övrigt så är The Knifes "Silent Shout" fortfarande årets bästa låt. Jag har svårt att tänka mig attd et kommer att komma en bättre, och gör det det är jag inte säker på att jag pallar att höra den. Silent Shout är så bra att det gör ont i kroppen, och bättre än så känns det inte som att det kan bli. Någonsin.

Skumma drömmar

De senaste nätterna har jag haft skumma drömmer. Natten till igår drömde jag att jag var jagad av zombies. Nä, jag minns inte vilka som var med mig. Det kändes misstänkt likt "28 Days Later", och antingen gömde jag mig på ILU eller på Katedralskolan (och här börjar det bli riktigt creepy, det borde ju snarare vara så att en gömmer sig för saker som kommer från de två ställena), nåt av ställena (eller kanske båda, en kan ju aldrig veta med drömmar) var det i alla fall. Min lillasysters kompis var i alla fall zombie visade det sig, det var ganska tydligt eftersom hen stod utanför fönstret och krafsade på rutan och såg allmänt läskig ut. Nope, hen brukar inte se läskig ut, och hen brukar definitivt inte vara gråblå och ha stora rinnande sår i ansiktet. I min dröm kunde zombies dödas genom att en lyste på dem med en ficklampa (jag vet att det är tacky, men det var en dröm, okej?), i alla fall till en början. Efter ett tag vande de sig vid det, och jag vaknade i panik när jag hade två dreglande zombies utanför fönstret och inte ens min bästa ficklampa rådde på dem. Isch.

Natten till idag drömde jag att jag hade börjat med en diet. Jag har inga planer på att faktiskt börja med en diet på riktigt, för att göra det så krävs det ju något slags övertygelse åt ena eller andra hållet (alltså att det funkar, och att en vill hålla på), och det har jag inte, och har inte för avsikt att skaffa heller. I varje fall, i min dröm hade jag börjat med en diet, men inte vilken som helst: jag hade börjat med LotR-dieten. Ja, det är just så skumt som det låter, eller kanske snäppet skummare. Dieten gick ut på att göra tvärtom mot karaktärerna i boken/filmen. När de äter en brakmiddag ska den som går på dieten äta pyttelite, och tvärtom. Det första jag sa när jag vaknade i morse var "Lembas bread!".

Idag när jag var på Jula gick jag förbi en ficklampa modell jävelstor (ficklampa och ficklampa, det var mer en bagageutrymmet på en bil-lampa) och tänkte "Jag undrar om jag skulle rå på dem med den här?". Vissa drömmar ligger kvar länge i bakhuvudet.

En fantastisk dag helt enkelt

Egentligen ville jag skriva ett surt inlägg om idioter som inte borde få vara i tv ö h t, men det går liksom inte. Varför? För att jag har haft en fantastisk dag, och inte har lust att skriva argt (men den lusten kommer nog tillbaka).

Att träffa Lisa är alltid roligt. Jag vet inte vad det är, men Lisa gör verkligen att livet leker, att solen känns varmare och att allt blir gladare. Idag hade vi en "Lisa- och hansidejt", och det var precis vad jag behövde. Ja, jag behövde få vräka ur mig alla elakheter jag samlat på mig, och jag behövde få höra att "ja hansi, folk ÄR idioter". För så är det, de allra flesta är idioter, och det gäller bara att ducka dem så mycket det går samt gilla läget när en inte kan undvika dem.

Ibland funderar jag på hur mitt liv skulle se ut utan vissa personer, alltså om jag aldrig hade träffat dem. Egentligen är jag så löjligt lyckligt lottad att jag blir helt paff. Jag har fantastiska personer omkring mig, och de står faktiskt ut med mig (en del verkar t o m gilla mig, men jag tror att de knarkar). Jag är t ex beredd att sätta pengar på att mitt liv skulle ha varit tristare utan Lisa. Ja jävlar, hela det här blir ett "jag gillar Lisa så mycket att det faktiskt är lite svårt att sätta ord på det"-inlägg, men so be it. Jag gillar Lisa så mycket att det faktiskt är lite svårt att sätta ord på det, och så är det med det. (Och ja, ni som känner mig vet att jag just nu sitter med tårar i ögonen för att jag faktiskt är så glad att jag har henne.)

Som sagt (om jag nu på något sätt ska återge åtminstone vissa delar av min dag på ett hyfsat sätt) så träffade jag Lisa. Vem Lisa är? Tja, hon är den där som jag tycker så mycket om att det är svårt att sätta ord på det. ;) Efter att vi hade ätit lunch och fikat (alla vet att det inte räcker med lunch) var det dags att pallra sig hem. Men jisses, vem är det då som kommer knallande på gågatan som om hon aldrig gjort annat? U så klart! Om hon hade lust att leka med mig? Jajabullar! Jag SA ju att det var en fantastisk dag! :)

U är också en sån där som jag gillar så otroligt mycket. Visst, vi tycker inte alltid lika, men vad gör det? Jag blir så glad av att träffa henne, men jag vete sjutton om jag någonsin säger det...? Äh, jag blir det i alla fall. Så, jag har alltdå träffat två av mina absoluta favoriter idag, så vem kan vara arg och ilsk och skriva om kassa personer som aldrig borde få göra tv? Inte jag i alla fall.



Det är inte för intet jag kallas svammelhansi.