När jag kom hem igår slog det mig: den enda kvinna jag mötte igår var tjejen i kassan på Max, i övrigt var det bara män. Det var bara manliga kollegor i Vordingborg, en snubbe som tog betalt för frukosten på färjan till Helsingborg, en man som svarade på assistansen, och en manlig bärgare (som såg ut att vara elva och ett halvt. Hade han inte kört tungbärgare skulle jag inte tippat på en dag över 17.). Det var bara killar inne på macken i Skillingaryd; detsamma gällde macken i Nyköpingsbro.
Den som kom och halkbekämpade vid trailerparkeringen var man, och uppe på kontoret träffade jag Jocke (jepp, man). Den enda kvinna jag hade något som helst interaktion med (jag kan ju ha skymtat en kvinna någonstans, men inte ens i närheten av pratavstånd) var faktiskt tjejen på Max. Vad säger det egentligen om den miljö jag rör mig i?
Men jo, jag pratade med en kvinna till, men det var per telefon. Nu säger jag inte att Siri inte räknas, tvärtom! Jag vill mest poängtera att i mitt yrke träffar jag på väldigt få kvinnor, för den jag träffade på var trots allt i Uppsala, d v s ganska långt efter att jag slutade för dagen. Märkligt sånt där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar