Jag ska hålla mina mänskliga kontakter till ett minimum, för det gör så jävla ont när de dör. Ja, en till person är borta, och parallellerna till min syster är så otäckt lika att jag bara vill skrika rakt ut. I stället sitter jag här i bilen, i hamnen i Trelleborg, och undrar hur jag ska orka. Hur fan ska jag orka vara glad, och ha ett liv, när folk runt omkring mig envisas med att ta livet av sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jeeeesus. va mycke skit. jag önskar skiten var som rapparnas skit - det där snabba dretspåret på skivorna som bara flimrar förbi. eller som man bara kan trycka bort. puss & kram på dig
jag önskar jag inte visste att skriva det här, men jag vet precis hur det känns, och det suger. Lika mycket varje gång.
kramar!
*kramar*
*pepp*
Skicka en kommentar