torsdag, mars 12, 2009

Alltså, det hade kunnat börja bättre

Min första Tysklandsvecka (som förstås inte är en full vecka, men vad sjutton ska jag kalla det då?) hade verkligen kunnat börja bättre. Ja, jag hade det bra i Malmö, och färjan över var inga problem. Det började i Zwolle.

Men nej, allt var frid och fröjd när jag kom till Holland. Jag hade ett par timmar tillgodo, så jag lade mig på en rastplats och sov (vilket i efterhand visade sig vara en mycket bra idé). När jag kom till Zwolle fick jag åka in och ställa av min trailer. Vilken jag skulle ha tillbaka visste ingen, "du får kolla om du hittar någon tom" som de sa där på kontoret. Sagt och gjort, jag kollade runt och hittade faktiskt tre st. Alla tre var i oreda: banden låg halvt utanför, stödbalkarna satt inte fast och det fattades tvärbräder. Jag pulade runt där ett tag och fick till slut (efter ganska mycket svettande och pillande) ihop en vettig trailer med lagom många band och bräder. När jag skulle koppla den upptäckte jag att det på bilen var ett hål rätt ner i dieseltanken på vänster sida. Det ska vara ett hål där, men det i sin tur ska vara täckt av en plåt, en plåt som nu var bortbänd. Så, bort till verkstaden med bilen (och trailern så klart), och försöka få dem att fixa det. Det tog en stund, eftersom mekanikern hade svårt med ögonmåttet och hämtade en plåt i fel storlek tre gånger. Under tiden stod en annan mekaniker och lekte med tanklocket på samma sida. (Behöver jag tillägga att jag var svettig och smutsig efter att ha tampats med trailern som vägrade lossna (till jag kom på att allt stod i spänn eftersom jag ansatt parkeringsbromsen innan jag lossade trailern), samt ett helt bageri (en smula är för lite) stressad eftersom jag redan var sen till lastningen i Duisburg, stället där jag varit en enda gång för bra länge sen, och som jag inte var säker på att hitta till?).

Till slut satt täckplåten på plats, och jag kunde åka. Jag hittade hur lätt som helst till stället (okej, jag körde fel på en bro och fick ta ett extra varv, men det var inte många minuters omväg), och fick t o m  köra in och ställa av trailern inne, så att jag kunde förbereda den i lugn och ro, utan att oroa mig för att behöva flytta bilen innan min vila var klar. Inne upptäckte jag att tanklocket på vänster sida var borta. Ja, just det tanklocket som jag VISSTE att jag hade när jag var på verkstaden, eftersom snubben skruvade av och på det medan han väntade på sin kollega. Ja, och så gick luftslangen åt helvete också.

Här är alltså tillfället då jag tackade min lyckliga stjärna att jag hade sovit ett par timmar på förmiddagen, annars hade jag troligtvis satt mig ner och grinat (nej, inte gråtit; grinat som en liten unge). Nu fick jag i stället ringa assistansen, som skickade en ung man som inte kunde ett ord engelska (vilket jag märkte när han stressat ringde mig eftersom han hade kört vilse och inte hittade mig). Jo, han kunde nog med engelska för att fråga efter chauffören, men han verkade dock inte tro att jag kunde någon engelska eftersom jag stod kvar och hävdade att det var jag, i stället för att hämta den riktiga. Nåväl, han bytte slangen, och jag fick äntligen sova.

Okej, när jag tänker efter var det inte så jävla farligt ändå. Efter det har det (hittills) flutit på ganska fint, så jag ska inte klaga. (Jag, inte klaga? När har det hänt?)

Nu är det dags att åka och byta trailer.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så spännande att läsa om dina arbetsdagar! Skiljer sig galaxer från mina ( dessutom arbetsnätter ju, så du ser !) förutom att de också kan bli helt åt hel-ete..
Låter som du har ett kanonjobb ju!

Anonym sa...

Oh truck!

Anonym sa...

Jag ska sluta klaga på för långa föreställningar och tajta deadlines!