Om ett tag är det dags att köra på färjan igen, och jag minns plötsligt att jag glömt att dela med mig av det senaste i raden av härliga kommentarer jag får i mitt glamorösa chaffisliv:
- Jag fattar inte varför de släpper ombord fruntimmer. Vad ska de här att göra?
- Nä, men jag somnade jävligt gott med de tuttarna i tankarna i natt.
Det här var alltså när jag just hade passerat de två männen i 45-50-årsåldern, och satt mig vid ett bord kanske två meter därifrån. Iklädd arbetsbyxor, linne, pikétröja och tjocktröja med hög hals lyckas jag alltså på något sätt bli bruden med tuttarna, utan att veta om det själv. Det är så ofta jag önskar att jag visste vad jag skulle säga i de situationerna, men ingenting kommer. Så, jag säger ingenting alls, men känner hur hela jag liksom sjunker ihop, axlarna dras fram och jag försöker förgäves få brösten, som ärligt talat inte var så jävla mycket större än deras, att vara mindre framträdande.
2 kommentarer:
Det är inte du som ska försöka dölja dina tuttar. Det är de som borde lära sig lite vanligt hyfs.
Någon dag kommer du att hitta den bästa kommentaren av dem alla. Då ska de få!! :D
Nej, jag tror att det är jag som ska veta min plats, och sluta gå klädd i så oerhört provokativa och slampiga kläder. Du har ju själv varit med, och jag vet att du skämdes över mig när jag gick och riktigt tryckte upp behagen i ansiktet på de stackars värnlösa männen.
Problemet är ju bara att den dagen aldrig kommer. Jag borde ha en sidekick med mig som levererar dräpande repliker så att jag slipper ens fundera över saken.
Skicka en kommentar