Jag finner mig ganska sällan. Jag blir inte arg när jag ska, jag inte de rätta orden att säga när det verkligen gäller, jag blir bara helt tom i skallen när jag egentligen borde bita ifrån. Ibland dock, ibland finner jag mig.
Jag har ju tidigare erkänt att jag är blyg när det kommer till att kissa ute (ja, mer kiss. Inte intressant, jag vet, men det bryr jag mig inte om.), särskilt om det är dag. Jag är ju numera en smula skeptisk till rastplatstoaletter av ganska förklarliga skäl. Jag menar, det är ju trist att inte riktigt veta om jag kommer att komma ut därifrån igen. Hur som helst, jag fick ett tips på färjan över till Travemünde senast: killen jag pratade med berättade att hans före detta fru hade krupit in under trailern för att kissa, och det hade funkat. Så, på vägen från Zwolle till Travemünde stannade jag på ett ställe där det inte fanns någon toalett, däremot en massa andra bilar. Det hade gått fyra timmar sen jag åkte, och jag var så kissnödig att jag var gråtfärdig. Efter en del trampande på stället tog jag ett litet steg in under trailern, och hasade ner brallor och trosor. Ett par sekunder efter det kom en man förbi, böjde sig fram och frågade om jag behövde hjälp med något (han trodde nog att jag bytte lampor eller nåt), Jag tittade upp, log och sa "nej tack, kissa har jag kunnat göra själv sen jag var liten". Jag vet inte riktigt vem som var mest generad, han eller jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar