Färjor, färjeköer och skumma män

Jag funderar ofta på om det är något fel på mig, att jag inte kan läsa situationer rätt, och därmed kan agera på korrekt sätt. Ta t ex det jag skrev om för ett tag sen, om snubben som gav mina bröst två tummar upp. Var det egentligen meningen att jag skulle bli alldeles till mig och börja fläkta mitt ansikte med mina händer på bästa miss universum-manér, och kanske fälla en lyckotår över att ha blivit bedömd och godkänd? Jag kom att fundera över det igår på färjan, när jag återigen råkade ut, inte riktigt samma sak, men nåt i samma liga. 

Jag var på väg från restaurangen till min hytt, och gick och läste en bok, när jag hörde en vissling. Det var ingen wolf whistle. Såna rör inte mig, så jag kollar aldrig upp. Det var snarare en "oi, se upp för fan, du är i vägen!"-vissling, så jag tittade upp från min bok. På en stol snett framför mig satt en man i min ålder. "Satt" är väl egentligen inte riktigt rätt ord, snarare "halvlåg" eftersom han på bästa högstadiesätt satt nerhasad på stolen, med armarna hängande bakom ryggstödet. Det jag reagerade på först var att han var ganska snygg för att vara på färjan (för det är bara att erkänna, jag tillhör inte den yrkeskår med störst andel hetingar direkt). När jag tittade upp log han, gjorde något som kan betyda "jag är en guldfisk" med munnen (det kan kanske med välvilja tolkas som något slags pussrörelse med tillhörande ljud, men jag vet inte), gjorde "kom hit" med pekfingret, och klappade sig sen på ena låret. Vad var då reaktionen jag borde ha visat? Borde jag ha släppt vad jag hade för händer, skuttat dit med glada hoppsasteg och satt mig i hans knä? Jag vet faktiskt inte, jag vet bara att min reaktion (djup suck och ett återupptagande av läsningen) kanske inte var den rätta. Jag vet heller inte varför jag utsätts (eller ska jag i stället skriva "belönas med"?) såna här grejer. Kanske är det för att jag, i en heterosexuell (med en släng av homofobi drabbad) mans ögon faktiskt är ganska snygg, för att vara på en färja?

En helt annan sak, men som ändå har med saken att göra lite grann (och nu kommer ett hopp som kan te sig en smula ologiskt, men håll ut, det kommer en koppling snart): onani är ju i grunden ett rätt bra och sunt tidsfördriv. Det är trevligt, det är skönt (annars bör en kanske göra nåt annat) och ett ganska underhållande sätt att få tiden att gå om en inte har nåt bättre för sig (därmed inte sagt att det är ett sistahandsval, men du förstår kanske vad jag menar). Dock måste jag faktiskt säga - och nu må jag låta hur pryd och tillstängd som helst - att jag helst ser att både jag och andra tillämpar onani i enskildhet eller tillsammans med folk som har valt att delta eller titta på. Som sagt, jag må vara en pryd person, men så känner jag. Kan det vara för att jag aldrig riktigt har överväldigats av något slags kåthet som måste ut ur kroppen ögonaböj, annars går det illa? Jag vet inte, men hittills har jag aldrig känt något behov av masturbation i säg ... en färjekö. Igår morse när jag satt i kön till färjan i Travemünde började jag fundera på om det var jag som helt enkelt var för tillknäppt och sipp. 

Jag pratade med en av mina storaystrar i telefon för att få tiden att gå (se där, en brud som inte vet hur hon ska fördriva tiden på roligast sätt! utbrister du nu). Medan jag gjorde det tittade jag mig omkring, så där som en gör när det är kö, och det är ett par timmar kvar innan den kommer att röra på sig. "Jaha, där sitter han och läser en bok, jag undrar vilken det är? Och han, han läser en tidning, och i bilen bakom sitter en och sover. Där till höger strövar en man runt och röker, och i den bilen där sitter en gubbe och runk... Vafan? Ja jävlar, han sitter och runkar." Medan jag satt och tänkte så, och tittade till en gång för att se om jag sett rätt upptäckte jag att han inte bara helt ogenerat satt och runkade i sin bil, han log dessutom lite förföriskt mot mig. Och visst, grattis till honom som har en så öppen och härlig kontakt med sin sexualitet, men alltså: kom igen! Visst, jag kan låta bli att titta dit (vilket var vad jag ägnade resterande timme åt), men jag kan verkligen inte fatta varför en person väljer att, för öppen ridå så att säga (för ja, han liksom alla andra har gardiner att dra för), sitta och onanera i en färjekö. Jag kanske missar något alldeles extra, men jag tror att jag även i fortsättningen håller mig till att göra det i sällskap av mig själv eller särskilt inbjudna.