Jobb igen

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag faktiskt fick jobbet. Det är hittills helt strålande, och jag tror att det bara kommer att bli bättre. Arbetskamraterna är nog de bästa tänkbara (och ja, jag känner mig alldeles enormt positiv. Var har den gamla vanliga cyniska sura hansi tagit vägen?), och hittills har allt flutit på fint. Det enda smolket i bägaren är restiden. Jag har sammanlagt fyra timmars restid per dag, vilket ger väldigt få vakna timmar hemma. Jag antar att jag vänjer mig, men just nu är det ganska motigt att åka hemifrån vid kvart över fem, och komma hem vid sju. Det är klart lättare om jag jobbar, men att bara åka? Trist.

Men, det bra uppväger helt klart det dåliga. Det ska till jävligt mycket dåligt innan det ska ens komma i närheten av att väga upp.