Men lev som du lär kvinna!

Jag har gjort det igen. Än en gång har jag tänkt ”men oj, jag lyssnar bara på musik som framförs av kvinnor”, fastän jag aldrig har tänkt tanken ”shit, jag lyssnar ju bara på musik av män” (ja, förutom när jag har tänkt tanken att jag inte har tänkt tanken så klart). Så, här kommer den jag lyssnat mest på de senaste dagarna: Patti Smith

På tal om kvinnor och musik så blir jag väldigt irriterad när band presenteras som ”tjejband” när det är en grupp kvinnor, men inte ”killband” när är det är en grupp män (ja, undantaget heter ”pojkband”, men det är ju mer en genre än något annat). Samtidigt (och här kommer det som gör mig själv alldeles röd om kinderna när jag kommer att tänka på det) så kom jag på mig själv med att undra hur det kom sig att programledaren, när hon presenterade vilka-det-nu-var som är ett band som bestod av bara (unga!) kvinnor inte nämnde det, utan att det bara fick märkas i intervjun (men inte genom att de fick frågor som ”hur känns det att vara ett tjejband?”, utan genom att det bara var kvinnor som hördes). Det är bra som sjutton när det är så (att de inte presenteras som tjejband alltså), men jag blev så väldigt irriterad på mig själv att jag ens reagerade över det, och nästan blev lite sur över att programledaren undanhöll att det var ett band med brudar. Jag ska skärpa mig.