Det händer att jag är bjuden på fest, och inte orkar gå. Händer och händer förresten, oftast är det så. Jag är bjuden, tänker "jepp, det kommer att bli trevligt", men så en timme innan jag ska gå så rinner all energi ur mig. Oftast lyckas jag ta mig ur det, och går ändå och får trevligt.

Idag är jag extra glad att jag gick. Jag har fått ägna kvällen åt att prata engelska med en skotte, och jag är så väldigt väldigt glad (och jag tror inte att det beror på att jag knarkat painkillers to the maximum, även om det säkerligen hjälper). Så, hansi är glad, glad som en trädgårdstomte på speed. Eller nåt. :)