Jag har redan avbeställt telefonkatalogen

så snälla snälla snälla, skicka inte fler mail till mig om det. Avbeställningsformuläret finns f ö här.

Har du dryga tre minuter över av ditt liv?

Det händer rätt ofta att jag får låtar på hjärnan, och det som funkar bäst för mig är att lyssna på den för att bli av med den. Jag har t ex haft Jämtländsk brudmarsch på hjärnan en längre tid och inte blivit av med den eftersom jag bara hittat ett litet klipp (och om någon vet var jag kan få tag på hela, med kör och allt, så tipsa mig gärna).

Idag var det "Du är den ende", och som vanligt vände jag mig till YouTube i första hand. Där hittade jag inte den version jag var ute efter (har inte Lill Lindfors sjungit in den?), men jag hittade den här. En varning kan vara på sin plats: det kan vara en smula smärtsamt att lyssna på, och jag vet egentligen inte om det är värt 3,38 min av ditt liv. Det får du bestämma.

Mindre "för att det alltid har varit så", mer "för det känns bra just nu"

För ett tag sen skrev jag om att jag måste sätta mig ner och fundera igenom vad jag känner, tycker och tänker just nu, och ta beslut utifrån det. Jag har kommit en liten bit, och tidigare idag ringde jag och avslutade mitt medlemsskap i IOGT-NTO efter 12 år. Jag kunde inte komma på riktigt hållbara skäl för mig att fortsätta vara organiserad nykterist, och då kändes det ärligast, både mot mig själv och rörelsen, att faktiskt avsluta medlemsskapet. Därmed inte sagt att jag kommer att börja dricka alkohol, det vet jag inte än.

Jag ska försöka att omvärdera mina tankar, inställningar och förhållanden till saker, företeelser och människor lite oftare. Att göra saker/umgås med människor/tycka på ett visst sätt bara för att jag alltid har gjort det är egentligen inte varken smart eller sunt. Det är i alla fall vad jag känner just nu. ;)

En påminnelse

Ibland är jag bara för jävla bra. Jag behöver påminna mig själv om det.

Det händer att jag är bjuden på fest, och inte orkar gå. Händer och händer förresten, oftast är det så. Jag är bjuden, tänker "jepp, det kommer att bli trevligt", men så en timme innan jag ska gå så rinner all energi ur mig. Oftast lyckas jag ta mig ur det, och går ändå och får trevligt.

Idag är jag extra glad att jag gick. Jag har fått ägna kvällen åt att prata engelska med en skotte, och jag är så väldigt väldigt glad (och jag tror inte att det beror på att jag knarkat painkillers to the maximum, även om det säkerligen hjälper). Så, hansi är glad, glad som en trädgårdstomte på speed. Eller nåt. :)

Det är ganska precis ett dygn kvar

och jag räknar timmarna.

Att skjuta upp saker som är obehagliga gör dem sällan mer behagliga (det är t o m tvärtom ganska ofta). Nu har jag tagit tag i det som tyngt mig ett tag, och rackarns vad bra det känns.

Men lev som du lär kvinna!

Jag har gjort det igen. Än en gång har jag tänkt ”men oj, jag lyssnar bara på musik som framförs av kvinnor”, fastän jag aldrig har tänkt tanken ”shit, jag lyssnar ju bara på musik av män” (ja, förutom när jag har tänkt tanken att jag inte har tänkt tanken så klart). Så, här kommer den jag lyssnat mest på de senaste dagarna: Patti Smith

På tal om kvinnor och musik så blir jag väldigt irriterad när band presenteras som ”tjejband” när det är en grupp kvinnor, men inte ”killband” när är det är en grupp män (ja, undantaget heter ”pojkband”, men det är ju mer en genre än något annat). Samtidigt (och här kommer det som gör mig själv alldeles röd om kinderna när jag kommer att tänka på det) så kom jag på mig själv med att undra hur det kom sig att programledaren, när hon presenterade vilka-det-nu-var som är ett band som bestod av bara (unga!) kvinnor inte nämnde det, utan att det bara fick märkas i intervjun (men inte genom att de fick frågor som ”hur känns det att vara ett tjejband?”, utan genom att det bara var kvinnor som hördes). Det är bra som sjutton när det är så (att de inte presenteras som tjejband alltså), men jag blev så väldigt irriterad på mig själv att jag ens reagerade över det, och nästan blev lite sur över att programledaren undanhöll att det var ett band med brudar. Jag ska skärpa mig.

Klungan och dåliga förlorare,

eller: Sällskap gör hansi glad

Trots lite kommunikationsmissar ("vi möts utanför stadsteatern" betyder, när jag säger det, "vi möts utanför Uppsala Stadsteater" och inte "vi möts utanför Södra Teatern i Stockholm" :P) blev det en strålande kväll igår. Klungan, kaffe, kladdkaka som inte var kladdig (jag skyller på att det var ett recept jag aldrig förr provat), NE-spelet med fem snajdiga brudar samt undertecknad. Jag är inte bara en dålig förlorare, jag är även en dålig vinnare.

Jag gillar verkligen att ha folk hemma hos mig. Visst, det blir disk, och visst, jag får skämmas över att jag inte har städat (men sanningen att säga så har jag slutat med det, jag misstänker att folk inte bryr sig alls), men jävlars vad sjyst det är med sällskap. Jag har som jag tidigare nämnt fått igång mitt behov av att umgås (inte minst nu när jag är sjukskriven och i princip klättrar på väggarna av tristess och leda), och jag har den stora turen att få behovet stillat. Som Napoleon Dynamite skulle säga: "Lucky!".

Jag har dessutom haft systrarna (alla utom en) på besök. Det är fint att ha syskon, jag gillar det skarpt. Jag gillar DEM skarpt ska jag väl säga. Återigen: "Lucky!".

Eftersom det enda jag gör är att klaga så ger jag fan i att skriva innan jag har nåt ens i närheten glatt eller i alla fall intressant att skriva. Okej?

Vänta nu här

Bara för att jag är den som har kollat vilka som ska med, bokat och hämtat ut biljetterna, betyder det att jag då är ansvarig? Att jag är den som ska se till att alla vet när de ska komma, och t o m kanske försöka ro ihop något före/eftertjofräs? Yikes. Jag är inte bra på sånt.

I sommar ska jag se Iron Maiden. Ska du?

[Kunde jag skulle jag göra handvolter genom hela lägenheten, men jag nöjer mig med att le lagom morfinrusigt över att jag fick tag på biljetter.]

Det finns egentligen tusen saker att skriva om

... men jag orkar inte. Just nu finns det mest en sak att säga: just nu är det inte så jävla bra.

Mer covers

"Tainted Love" med

Gloria Jones



Soft Cell



Marilyn Manson



SEn finns det en hel drös andra, bl a verkar Pussycat Dolls ha gjort en.

Covers igen

Jag har ju tidigare sagt att jag gillar covers som är lite annorlunda mot originalet, men jag tror att jag missade att ge exempel. Här kommer mina två favoriter:

Travis med Britney Spears "Hit Me Baby One More Time"



och Tomas Andersson Wij med Carolas "Evighet"

Snart kommer systrarna

Välkomna!

En arbetsmyra, eller kanske en vilsen revisor

Tänk om jag en dag skulle öppna dörren till arbetsrummet, och så bodde det någon där. Vad förvånad jag skulle bli.

Vinterns första snö

Inte nog med att det snöade i natt, skiten ligger kvar också.

Fredag på Ica Magneten

- Gösta, stod hon där när du kom? Gösta, gjorde hon det? (hård armbåge i Göstas revben)
- Öh...
- Ja, hon ser ju ut som en sån där som tränger sig. Gösta, säg åt henne att inte tränga sig! (hård armbåge i Göstas revben)
- Hon stod där när jag kom.
- Jaha, ja, då så. Är du säker på det? Va? Alldeles säker?
- Öh, ja. Ja, alldeles säker.
- Titta där då, titta på Bernt! Nu är han framme vid kassan, ser du? Där hade vi också kunnat vara om du bara hade gjort som jag sa. (springer fram mot den tomma kassan bredvid när en kassörska närmar sig. Vänder sig om, och skriker) Gösta, stanna där! Stanna sa jag! (Gösta står kvar där han stått hela tiden)
- Ska du inte öppna? Ser du inte att det är kö? (kassörskan tittar på henne, ser att det inte är nån idé att ens försöka förklara, rycker på axlarna och går igen med det hon hämtat)
- Ja du Gösta, här var de inte vänliga inte. Ser du, nu går Bernt. Vi hade också kunnat gå om du bara hade gjort som jag sa, och hon inte hade trängt sig (puttar vagnen i ryggen på mig).
- Jo, men hon stod där när jag kom, dessutom kan man inte bara ställa vagnen i kön och gå runt själv och hämta varor. Det är inte så man gör helt enkelt.
-Äh, det säger du bara för att du är för feg. Nu får vi stå här i kön, och Bernt är redan ute. Jaha, då har man förlorat en massa tid, bara för att nån vägrar vara effektiv.

Det var då själv fan

Ge mig en dygnsrytm, vilken som helst. Jag pallar inte att antingen sova hela tiden, eller hela tiden vara vaken. Inatt gick jag i säng efter tre, och vaknade pigg som en jävla lärka ("jag steg upp som en lärka/för att bli skjuten mitt itu utan att någonting märka". Låt och grupp tack.) strax före fem. Det är inte sunt, det är inte friskt, och det är banne mig inte roligt.

Nu ska jag göra kaffe samt förbanna mig själv för att inte ha handlat.

När jag egentligen borde sova tänker jag så konstigt

Det känns som att det mesta jag trott, tänkt och tyckt behöver tänkas igenom ett varv till. Gamla teorier behöver revideras, sanningar huggna i sten omarbetas. Beslut som tagits ska sättas under lupp, och kanske kanske ska jag ångra mig.

Ge mig tankar, inte sanningar. Ge mig funderingar, inte svar. Jag vill ha bits and pieces som jag kan sammanfoga till min egen helhet, jag vill inte ha ett färdigt paket.

Det är möjligt att jag kommer fram till samma saker igen, men då har jag i alla fall gett dem - och mig själv - en ärlig chans.

Torsdagkvällen i några få ord

Djäknens vegtacoburgare är goda, Ullis är fin, och göteborgare är högljudda.