Jag har nu varit hos öronläkaren, och tydligen är det mesta ganska bra med mig. Det är inget egentligt fel på mina öron; problemet ligger tydligen snarare i det faktum att jag bara tittar med ett öga i taget eftersom jag är skelögd. Kom igen, jag visste att jag skelar lite på vänster öga när jag är trött eller precis tar av mig glasögonen, men jag visste ärligt talat inte att det var så farligt mycket. Ja, farligt är det ju inte, men jag visste inte att det var fullt så tydligt och synligt. Oh well. Nu kommer jag att se på mig själv som hansi skelapa, men det är kanske okej.
Hur som helst: jag anstränger bara ett öga i taget (vilket kan förklara hacken jag skrev om för ett tag sen), vilket gör att om jag får skrot i båggångarna (vilket jag troligtvis har, lite i alla fall) helt plötsligt står med påverkan på två av de sakerna som styr balansen. Illa. Jag fick ett träningsprogram för att pilla ut skrotet ur båggångarna, samt dagens gladaste uppmaning: "var som en fyraåring!". Jag ska gå på ojämnt underlag, jag ska gå och blunda ibland, jag ska gå och titta på saker långt borta samtidigt som jag vrider på huvudet, jag ska vrida huvudet snabbt lite då och då, samt helst gå i mycket kuperad terräng om några dagar. Det blir nog hur bra som helst det här.
Förresten har jag plockat fram min "stoppa grej i skon och sätt en mottagare på iPoden och kolla hur långt du går"-tjofräs igen. Det är vår, och hansi behöver röra på sin fot så att den inte alldeles förstenar.
Nu är det dags att fly stan, och inte komma tillbaka förrän mangamonstrena har lämnat Uppsala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar