Just nu vet jag inte om jag orkar

Jag ska hålla mina mänskliga kontakter till ett minimum, för det gör så jävla ont när de dör. Ja, en till person är borta, och parallellerna till min syster är så otäckt lika att jag bara vill skrika rakt ut. I stället sitter jag här i bilen, i hamnen i Trelleborg, och undrar hur jag ska orka. Hur fan ska jag orka vara glad, och ha ett liv, när folk runt omkring mig envisas med att ta livet av sig?

Splittrad i tanke och handling

Papper och känslor är ibland ett jävla gissel. Vänner och andra fina människor däremot, de är grymt bra att ha. Fina mail att läsa när en loggar in här och där är också sånt som ger livet en extra liten knuff i fin riktning, liksom sms som gör en glad i kroppen.

Jag har förresten konstaterat att min kärlek till "Dirty Weekend" och min fascination för "Death Proof" skulle kunna vara ett tecken på att jag hatar män. Antingen det, eller så gillar jag bara när sexistiska män dör på plågsamma sätt. Jag skulle kunna citera Lisa Ekdahl här, men jag låter bli.

Varför sitter jag här och svamlar när jag borde sova? Återigen skulle jag kunna citera bebisrösten, och återigen låter jag bli. Varför dyker den låten alltid upp i huvudet när jag tänker "vem vet?" Sånt där är taskigt. Hur som helst, strax ska jag sova (i värmen, i förvirringen, i röran) så att jag pigg och vaken kan köra till Oskarshamn i arla morgonstund. Först ska jag bara försöka formulera ytterligare ett inlägg. Vi får se hur det går.

Dagens tips

Jag fick låna en bok av David för ett tag sen. "Läs den, den är bra. Eller förresten, den är jättebra!". Jag har inte läst ut den, jag har faktiskt inte ens läst halva. Orsaken är att jag inte vill att den ska ta slut. Jag vill det verkligen inte, och jag läser och läser om brev efter brev.

"The Perks of Being a Wallflower" av Stephen Chbosky är förresten det jag pratar om. Läs den!

Så mycket saker

och allt ska delas.

Jo maast bi taaf oaaman

"Jo aar bjootiföll svidis oaaman drajvink biig traak? Jo maast bi taaf oaaman. In maaj kanntri nå oaaman drajv biig traak."

Jag har en beundrare i skepnad av en svettig polsk lastbilschaffis. Grattis hansi.

Saker som har hänt det senaste dygnet

- jag har blivit inparkerad i hamnen i Travemünde.

- jag har blivit tagen för prostituerad (eller hur ska jag annars ta frågan om hur mycket jag tar för en timme?).

- jag har lyckats göra en i stort sett perfekt högerbackning, men fick ta om den lätta delen fem gånger.

- jag har suttit på verkstad från 10 till 17.

- jag har fått en oväntad ledighet, som jag utnyttjar genom att hänga på en pub i Zwolle, dricka kaffe och slösurfa.

- jag har läst ut "Redlight" av David Ericsson. Det var några timmar av mitt liv jag aldrig får tillbaka. Vad har jag sagt om att slösa tid på att läsa skräp? Inte igen hansi, inte igen.

Då var det bestämt

men jag behåller namnet.

Alltså

Ibland är livet knepigt, och lite märkligt, men ganska vackert ändå.

Vissa dagar är galet bra

och andra är galet dåliga. Sen finns det dagar som är lite både och. Den här dagen t ex, den är lite av varje. Jag var vaken, men inte pigg, när det bankade på dörren till lastbilen imorse.

-Du står på ett järnvägsspår!

-Ja, jag vet. Jag brukar stå här, precis som väldigt många andra.

-Det kommer ett tåg snart, så du måste flytta dig.

-Ett tåg? Här? Jag trodde inte ens att det användes längre?

-Det var sexton år sen sist, men det kommer ett snart. Du har ... tio minuter ungefär, innan det kommer. Det var ju en evig tur att du var kvar i bilen, så du inte var i Stockholm eller nåt.

Så, jag fick helt enkelt flytta bilen, trots att jag hade en liten stund kvar på min dygnsvila.

Det är tur att jag har Anneli i Malmö, annars hade den här dagen blivit hur kass som helst. Nu blev den bra som sjutton. Jag har nyfixade fina fötter, och har haft sjysst systerhäng. Nu ärd et bara resten av livet som trixar lite, men trix kan pigga upp ibland.

Helvete

och fan.

Sen

Det kommer att bli bra, i framtiden.

Sådärja.

Så vad säger du?

Ska vi sätta oss ner i helgen och prata?

Det här funkar inte längre

Jag längtar till måndag då jag börjar jobba igen, och framför allt till fredag då jag åker iväg, och inte kommer tillbaka förrän lördag veckan efter. Jag kommer att vara borta, hemifrån, långt ifrån allt. På så sätt kanske jag kan undvika att göra folk ledsna hela jävla tiden. Men, min superkraft verkar ju vara, bortsett från att jag är en snabbkissare av rang (vilket brukar uppskattas på uteställen eftersom köerna till toaletterna kan vara exakt hur långa som helst), att även på långa avstånd göra folk jävligt ledsna och besvikna, så jag vete fan om det hjälper. Kraften att göra folk jag tycker om ledsna är rätt värdelös, för den hjälper varken mig eller min omgivning. Jag tror att jag ska försöka byta. Jag undrar vem jag vänder mig till?

Beslut

Nej, inget har tagits än. Jag vet inte hur det blir, med någonting. Det enda jag vet är att det någon gång i framtiden kommer att bli bra. Kanske inte än på ett tag, men på sikt.

Det är vad jag måste tro.

Läkare eller frisör?

När jag är sjuk eller har väldigt ont, och äntligen får tag på en läkartid, då är jag nästan alltid piggare än någonsin när jag sitter i väntrummet, och kan knappt komma ihåg varför jag ens skulle dit.

När jag har bokat en tid för klippning är jag aldrig fulare än dagarna innan jag äntligen ska få den början till hockeyfrilla jag alltid samlar på mig, bortklippt.

Hur kommer det här att bli? Kommer jag att stå där och tänka: "varför gjorde jag så här? Det var väl jävligt onödigt?", eller blir det mer "äntligen, varför har jag väntat så länge?". Eller, blir det kanske varken eller? Inget är bestämt, utan beslutet ligger fortfarande framför mig, eller snarare oss. Kanske kommer det inte ens att tas, vad fan vet jag?

Borden och måsten gör mig trött

Dessutom vore det smart att äta lunch nu. Lunch schmunch. det är allt jag har att säga.

Istället För Musik: Förvirring

Jag önskar så att jag bara kunde dra på lite bra musik i iPoden och ge mig ut och promenera utan att tänka så förbannat. Men nej, hittills sitter jag inne och slösar bort min semester på att tänka, fundera och överväga mina alternativ. Ärligt talat känns alla alternativ som om de har ett stort mått av "men åååååååh!" i sig, av det dåliga slaget.

Det är dags att dra på sig sunkpaltorna, de kalassköna skorna och smacka i stora lurar i spelaren, för nu är det jag som ger mig ut på promenad med ljudbok. Förhoppningsvis är den så bra att jag inte kan låta bli att lyssna, och alltså inte hinner tänka.

Så, i mitt fall ska det vara "Istället För Musik: Ljudbok", men det blir nog snarare "Istället För Ljudbok: Förvirring". Hur som helst, ut och glo på det fina vädret ska jag.

[Tillägg: avklarad promenad, och det blev ljudbok för hela slanten, nästan. Jag promenerade i ganska rask takt i en timme tills jag kom till minneslunden där Carina är. Där slog jag av min iPod och satte mig på en bänk. Det är märkligt, men jag lägger upp alla mina tankar som blogginlägg liksom, även om jag aldrig skriver dem. Min stund på bänken resulterade i en snorig t-shirt och faktiskt ett litet leende på läpparna till slut. Fan vad jag saknar henne.]

Lukas

Lukas och hans fantastiskt coola och vackra mamma, min fina lillasyster Sophie.

Att ha med barnmorskor med förhållningsorder att göra kan trötta ut även den mest uthållige. Är en dessutom ute ur magen sen mindre än ett dygn är det nog svårt att hålla sig vaken en längre stund.

Ja, bilderna är väldigt lika, men han plirar så roligt på dem, så jag kunde inte låta bli att ta med båda.

Första gången i bil. Han ser ut som en uttröttad liten tomte som har gjort ett helt dagsverke, och som nu vilar ut efter maten.

Ibland undrar jag

Ibland undrar jag om det inte vore enklare om någon annan tog alla ens beslut? Jag vete fan, men jag tror faktiskt att jag ibland skulle vara beredd att ge upp min fria vilja i utbyte mot att aldrig såra någon jag älskar. Går det att ordna?

Jag har blivit moster!

Jag har fortfarande inte sett Lukas på riktigt, men av den mörka mobilbilden att döma är han fantastisk.