Så typiskt

Hur kommer det sig att varje gång jag har blivit sams med tanken på att vara ledig, och faktiskt planerat in något (som Uppsala Pride i det här fallet) så kommer det ett samtal om kanskejobb? Jag känner mig som ett as när jag säger "njaaaa... Jag är upptagen resten av veckan." Samtidigt måste jag ju kunna planera min ledighet en smula (men hilfe vad jag gärna skulle vilja köra nu, jag lider en smula av lastbilsabstinens).