Ljudböcker

Jag gillar idén med ljudböcker, det gör jag verkligen. Det är kalas att kunna läsa när en kör, utan att utgöra en trafikfara. Det finns gott om böcker att välja mellan, problemet verkar bara vara att hitta inläsare som inte ger en hjärnblödning.

Jag har säkert redan skrivit om min besvikelse när jag lyssnade på Rikard Wolffs inläsning av Dorian Grays porträtt, och hur han dels saknade varje uns av inlevelse, och dels hade otäcka ljud för sig (vissa kapitel smackades det alldeles ofantligt mycket i, i andra var det en visslande näsa som störd)? Bra, då behöver jag inte tänka mer på det. Jag går i stället raskt över till Stieg Larssons Millenniumtrilogi, inläst av Reine Brynolfsson. Först och främst: jag tycker att Reine är het som sjutton, och dessutom har han en behaglig röst, så vad kan gå fel? Mycket, visade det sig snabbt. Inlevelsen var det inget fel på, och han torr i munnen-smackade inte en enda gång vad jag kan minnas, vilket verkligen verkligen är ett stort plus. På minussidan däremot ... ujujuj. Reine Brynolfsson, har inte någon lärt dig att kolla upp uttal på ord och namn du känner dig osäker på? Eller, ve och fasa, tror du att det heter "goggla"? Att Sonny Nieminens namn uttalas "Niminen" (vilket du ändrade till sista boken, där han faktiskt fick heta Nieminen)? Hur kommer det sig att alla får ha samma röst och uttal, förutom den finlandssvenska läkaren, som talade på den sämsta sortens hittepåmuminsvenska? Illa Reine, illa. (Vad jag tycker om Stieg Larsson som stilist har inte med saken att göra. Det är knappast inläsarens fel att författaren envisas med att kalla alla för för- och efternamn mest hela tiden, ibland flera gånger i samma mening. Inläsaren kan knappast klandras för att språket är klumpigt och överlastat, och att det inte flyter särskilt bra. Faktiskt.)

Inatt började jag lyssna på Dennis Lehanes Mörker, ta min hand. Jag hade hellre lyssnat på engelska, men den fanns på rea, så jag köpte den på svenska. Det är Peter Andersson som har läst in den, och jag tänkte att det kan ju inte bli så fel, eller hur? Hanna liten, har du inte lärt dig någonting av att ha genomlidit Reines inläsning? Uppenbarligen inte. Jag är på tredje cd:n, och nu har den käre Andersson börjat torr i munnen-smacka så att det nästan känns klibbigt i öronen. Hittills har han visat synnerligen få tecken på inlevelse, och ärligt talat: det är så trist att lyssna på att det är otäckt.

Ja just det, jag lyssnade även på en bok av Kate Atkinson som jag inte an minnas titeln på just nu. Det var egentligen inget fel på inläsaren, förutom att boken utspelar sig i Skottland, med en massa glaswegians. Hon behärskade på intet sätt dialekten, och det lät bara ... fel. Synd, för annars var det bra.

För ett par månader sen lånade jag Bag of Bones av Stephen King på bibblan. Det kanske helt enkelt ska vara så att böcker ska läsas in av författaren? Han gjorde det med bravur, och jag satt klistrad vid högtalaren, trots att den i vanlig Stephen King-ordning helt tappade fokus på slutet. En annan bok att rekommendera är novellsamlingen Coronade (Coronado? Jag minns inte!) av Dennis Lehane. Vem som har läst in minns jag heller inte, men jädrars så bra den var! Jag minns inte inläsaren, vilket måste betyda att han var så bra att jag inte lade märke till att jag inte läste själv. Annat som är ruskigt njutbart i ljudform är Harry Potter (både Stephen Fry och Jim Dale gör det med den äran) och Lovecraftnoveller inlästa av Ernst-Hugo Järegård. Låna, köp, stjäl, bara du lyssnar!