Jag är som vanligt grymt dagvill. Jag misstänker att det är måndag, vilket torde betyda att jag kom hem igår morse. Jag åkte i torsdags .... så det stämmer nog.
I torsdags när jag skulle ta bilen för avfärd mot Holland upptäckte jag att den saknade kartbok. "Äsch, inte behöver väl jag en sån? Jag hittar ju, dessutom har jag ju gps i bilen om det skulle vara något." Jag åkte iväg, och det gick hur fint som helst att ta sig till Malmö, och vidare mot Travemünde (även om folk som vanligt hade ställt sig hiskeligt konstigt vid färjeincheckningen så att jag var tvungen att backa en lång bit för att kunna komma iväg). Vid Hamburg var det nästan ingen kö, och det var här jag började ana oråd en smula. Ingen morgonrusning? Strax efter kom svaret: snö.
Så, med tanke på att de flesta verkar köra med sommardäck var 30 på Autobahn inte så konstigt, även om det var en smula frusterande. Hur som helst tog jag mig till Zwolle utan större bekymmer än lite trötthet på trafiken. Allt gick bra med att byta trailer, och jag kom iväg ganska på en gång. Sen började det.
Det var fredag eftermiddag, och alla skulle åt samma håll som jag. Jag sneglade på körtiden, och jag hade tre timmar nånting kvar, ingen fara med andra ord. Kön segade sig fram, ibland i 30, ibland i 60, men vi kom framåt. Allt gick egentligen bra (om än en smula långsamt), fram till jag kom till den stora rondellen där det brukar vara kö. Nu var kön mer än 1,5 km lång (enligt gps:en), och det syntes blåljus på långt håll. Väl framme i rondellen visade det sig att min utfart var anstängd. Vad annars fanns att göra, än att bara fortsätta, och ta nästa utfart? Jag menar, jag hade ju gps, vad kan gå fel då?
"Sväng höger."
Jag svängde höger.
"Sväng höger."
Jag svängde höger.
"I rondellen, ta andra avfarten."
Jag tog andra avfarten i den lilla lilla rondellen.
"Nu är du i ett holländskt villområde med en massa parkerade bilar överallt. Det finns ingenstans att vända, och det går inte att backa. Roligt va? Jo, förresten, sväng vänster här. Ja, snubben på cykel säger att den kommer att sluta i en cykelväg, men vad fan, lev lite farligt vetja!"
Det är tur att jag har kolleger med is i magen och en kartbok till hands som kan vägleda en när en är mitt ute i ingentstans, i snö och mörker. Mitt ute i ingenstans förresten, en stund var jag mitt inne i Emmen och snurrade lite. Det slutade i alla fall med att jag körde förbi en rastplats där det hade varit ganska kalas att stanna, och körde vidare. Jag vågade inte riskera att ta rast, kliva upp mitt i natten och vara helt vilse. Nu var klockan i alla fall så pass lite att jag med gott samvete kunde ringa folk utan att riskera att väcka dem. Så, jag körde vidare, och hamnade till slut på vägen som går över Cloppenburg, körde över min körtid med inte jättemycket (men ändå) eftersom det var knökfullt på alla andra rastplatser.
När jag vaknade var det mörkt (men det var det när jag somnade också), dessutom snöade det väldigt mycket. När jag skriver väldigt mycket, så menar jag verkligen väldigt mycket. Det var svårt att se nånting alls, förutom vitt, vitt, och lite mer vitt. Äh, jag kom fram till Travemünde till slut i alla fall, hann med båten och slapp sjukt mycket halka på vägen hem. Det är bra.
I Torsvik var jag förresten med om en, egentligen ganska betydelselös, grej. Vi tankar på Shellmacken där, och inte alltför sällan är det något som krånglar, och jag blir irriterad. På vägen ner fungerade inte autoavstängningen på dieselpumpen, trots att jag sagt till fyra gånger och de varje gång lovat att fixa det. Jag snäste åt snubben som jobbade just då, men bad om ursäkt när jag sen kom in på macken (och tillade "ni måste tro att jag är världens suraste eftersom jag alltid gnäller"). Den här gången, alltså natten mellan lördag och söndag) klev jag innanför dörren, och i kassan stod killen som också jobbade senast. Han sa "Får jag se ett leende nu då?", och när jag log (jag log redan när jag gick in) så sa han "Sådärja!". Nu undrar jag: hade han sagt så till en man? Jag tog inte illa upp, jag gillar den snubben och så, men jag kan inte låta bli att fundera. Å andra sidan kan det mycket väl vara som Håkan sa: "Men Hanna, hur många män tror du det är som faktiskt ber om ursäkt om de har varit otrevliga mot personalen på en mack?". Fan vet.
Hur som helst, jag lärde mig några saker under resan: 1) se till att hitta en kartbok till bilen (beg, steal och borrow) innan avfärd; 2) gps:er är sadistiska ting som vill leda dig i fördärvet; 3) var rädd om dina fina kolleger, de är värda sin vikt i saffran.
(Alltså, det ska finnas en kartbok i varje bil, men av någon anledning hade den från bilen jag körde hamnat i en annan bil, som alltså hade två. Illa.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar