Finaste Håkan

och så jag, på Pride. :)

Som sagt

Det var det där med att vända dygnet ...

Ballare

än så här blir jag inte. :)

"Ett vänt dygn är också ett dygn, men inte lika länge", som det så vackert heter. ("Gör det?" undrar vän av ordning, och till dig kan jag bara säga att ... eh ... Är du så jävla bra själv då?)

Nattens tips

Läs "Ten Tips For Writing Horror".

"If there’s a slow, boring part in the story… fill it with zombies and set it on fire." Det kan vara bland det roligaste jag läst på länge.

Det kanske är fult av mig

men jag kan inte låta bli. Jag måste få veta!

Jag har nu tittat på den här lilla filmen om och om igen, och jag kan banne mig inte bestämma mig om jag tror att den är allvarligt menad eller inte. Vad tror du?

Det är över midnatt

och det är fortfarande över 20 grader varmt enligt termometern. Sen i eftermiddags har jag suttit på balkongen, och än är det inte ett måste att gå in. En balkong med kvällssol, kaffe och trådlös uppkoppling, blir livet finare än så?

Nyinköp

Vem kan motstå en Burtonkylväska med inbyggda högtalare? Inte jag. Vem kan motstå ett par kalasröda skor? Inte jag.

Det var årets varmaste dag

och även i övrigt väldigt bra. Bara en sån sak att jag hittade "No Coke" med Dr Alban på maxisingel för tio spänn på Emmaus gör ju dagen värd att minnas. ;)

Jag blir så trött!

Jag stör mig på en grej. Okej, jag stör mig på många grejer faktiskt. (-Hanna, finns det något du inte stör dig på?
-...
-Kom igen, nåt måste det ju finnas?
-Tja ... lastbilar kanske. Om de inte är fula, eller beter sig illa, eller
*avbryter* -Okej, inget alltså.)

Det jag specifikt tänker på nu är folk som inte kan ta ett nej. Jag har diskuterat det här ett tag fram och tillbaka med flera av mina vänner, och vi har alla varit med om det: nån snubbe kommer fram och pratar, och när en kallpratat en stund och det visar sig att snubben vill ses igen, fika, gå på bio, knulla, ta en promenad ... jamen vad som helst, och jag/valfri tjejkompis inte vill det duger inte det som skäl. Nej, berätta nu varför du inte vill, är det nåt fel på mig kanske?. Ärligt talat är jag nog mer rakt på sak än många andra. Jag brukar säga "nej tack, jag är inte intresserad", medan många jag känner hamnar i det där hopplösa läget där de inte vill säga "nej tack" eftersom det kan tas som en diss, och elaka vill de ju inte vara. Nej, då står de där och försöker desperat komma på något att säga som får snubben att förstå att de inte är intresserade, men utan att såra hans känslor.

Jag är som sagt oftast ganska rakt på sak, men inte ens det hjälper. Snarare verkar det ses lite som uppmuntran, att det blir lite sport liksom. "Oh, en brud som inte vill? Om jag tjatar ger hon nog med sig". Tröttsamt av bara fan är det, och det verkar inte som att något förutom väldigt extrem tydlighet hjälper i de fallen (om ens det ärligt talat). Ofta när jag pratar med tjejkompisar om det här visar det sig att många, oavsett civilstånd, spelar pojkvänskortet. Det är lättare att säga "nej, jag har pojkvän" än att säga "nej, jag vill inte ha dig". ånga använder det helt oreflekterat, och tänker inte alls på vilka vibbar det kan sända ut om deras eget självbestämmande. Jag vägrar göra det, även om det vore ack så smidigt ibland. För mig känns det som att jag skulle säga "ja, egentligen skulle jag inget hellre än att knulla med dig, men tyvärr har jag pojkvän. En annan gång kanske?". Mitt nej ska vara tydligt nog utan att dra in eventuella partners, och det ska betyda nej när jag säger det. Skulle jag spela pojkvänskortet känns det som att jag automatiskt ger upp mitt självbestämmande och lämnar över beslutet på någon annan. Jag gillar inte det.

Så, vad är då lösningen på problemet? Ja, visste jag det vore jag guru för så många att hälften skulle fylla Globen. Jag vet faktiskt inte. Jag tror stenhårt på att inte ta den lätta vägen (även om jag som sagt helt och fullt förstår pojkvänskortets utspelande), utan att faktiskt vara tydlig. Tydlighet är nog faktiskt det enda som hjälper i det långa loppet.

(Och ja, här är jag enormt heteronormativ och könssterotyp, det är jag medveten om. Grejen ärd en att jag int ehar hört från killkompisar att de har varit med om samma sak, och skulle en tjej spela "flickvänskortet" skulle hon med största säkerhet inte bli av med snubben. För ja, det är ofta samma snubbar som inte kan ta ett "jag är inte intresserad" som även tror att alla brudar skulle äääälska att ha honom med, antingen som åskådare eller deltagare i sexlivet. Faktiskt. Alltså, att spela "flickvänskortet" kan bli sjukt mycket svårare. Och ja, som vanligt så drabbar såna här saker ickestraighta en smula hårdare, eller i alla fall på ett helt annat sätt. Gaaah!)

Min kropp har äntligen förstått

att det är semester. Idag sov jag till nio. NIO! (Visst, jag vaknade vid fem och var övertygad om att jag hade försovit mig; jag vaknade strax före sju i panik över att jag skulle komma för sent till jobbet; jag vaknade vid åtta och funderade på att kliva upp. Men, ändå! :)).

Jag kan förstås inte riktigt komma ifrån känslan av att något fattas just nu. Jag har inte suttit i en lastbil sen i fredags eftermiddag, och det känns inte helt bra. Går det att bli beroende av lastbilskörning? ;)

Det är måndag

så givetvis sitter jag på Barista, även om det är i fel stad.

Jag har visst semester

Det här är första gången i mitt liv jag har betald semester, i alla fall heltid. Det känns helt skumt. Kom igen, jag får betalt för att inte jobba? Koolt!

Som vanligt när det händer saker i mitt liv låter jag bli att skriva. När det är absolut stiltje däremot, då attans skriver jag så att tangentbordet hakar upp sig. För att sammanfatta den senaste tiden: jag har sett Iron Maiden live (och ja, de är t o m bättre än väntat. Tyvärr var jag tröttare än en påse mjöl, så jag kunde inte riktigt engagera mig så mycket som jag ville.), jag har gått på semester (som sagt, skuuuumt), jag har sovit alldeles för lite (i onsdags: i säng efter tolv, upp 04.45 dagen efter; torsdags: i säng strax innan tio, upp 03.26 dagen efter; fredags: i säng vid 02, upp 05.45; lördags i säng vid 05, upp vid 11 ... Och ja, jag är ju bruden som sover åtta timmar per natt annars.), och jag är just nu i Linköping och hälsar på Simone. Vi var ut igår, det var därför det blev sent (ja, eller tidigt) i säng. För övrigt hann vi även med att äta sushi två gånger samma dag (samma restaurang, samma servitris), spela biljard och kolla på film. Jag har dessutom för andra gången i mitt liv varit ut på Harrys i Linköping, och det var ... ja, en upplevelse, precis som förra gången. Bara en sån sak att de på ett dansgolv spelade den här två gånger under loppet av ett par tre timmar torde säga en del, inte sant? ;) Som tur är finns det dansgolv där det spelas annat än Boney M, Mikael Rickfors och Tomas Ledin.

Nästa vecka börjar Europride.

Imorgon

är det sista dagen på det här jobbet.

Det finns roligare saker

än att upptäcka att den som lastat inte spänt fast grejerna. Men visst, det är mitt ansvar att kolla innan jag åker, så jag får skylla mig själv.

Har jag sagt

att det bara är fyra arbetsdagar kvar? Har jag det? ;)

Om inte: jag har bara fyra arbetsdagar kvar. Nån dag kommer jag att bli nostalgisk och bara minnas de bra sakerna, men just nu känner jag bara en enorm lättnad. Jag hoppas och tror att nästa ställe kommer att ha bättre koll på saker. Men, jag ska inte vara orättvis. Väldigt många saker på mitt jobb är alldeles strålande bra, och jag har svårt att tänka mig en bättre start. Men, nu är det dags för hansi att pallra sig vidare.

(Man ja, jag vet: jag har sagt det förr, att det bara är fyra arbetsdagar kvar alltså.)

Jag borde kanske tillägga

att jag fortfarande vaknar med ett leende varje morgon, trots att dte är så mycket som inte funkar. Av nån anledning så överväger lyckan i att köra det jobbiga som är runt omkring. Dessutom, jag är på åkeriet kanske 20 min om dagen. resten av tiden är jag ute.

När en relation håller på att ta slut kan en tillåta sig att se alla de småsaker som egentligen är åt skogen, men som en tidigare haft överseende med. Resten är ju så fint och bra, och då kan en ta att det finns vissa saker som skaver, som inte är hundra. Jag tror att det här är vanligt förekommande i alla relationer, oavsett om det gäller kärleks-, kompis- eller jobbrelationer. I mitt fall gäller det nu jobbet.

Jag har fyra arbetsdagar kvar, och jag börjar mer och mer se alla de saker jag låtit bli att se, bara för att jag inte velat. Nu räknar jag ner (det är svårt att räkna timmarna eftersom det inte riktigt går att veta hur det kommer att gå nästa vecka), och ju närmare slutet jag kommer, desto mer irriterad blir jag. "Nej, du behöver ingen jobbtelefon, för du behöver inte ringa i jobbet" sa de, men ändå förväntas jag ha min privata telefon med mig hela tiden, och dessutom ringa när det är nåt. Släp med ABS-bromsar som inte fungerar (och som inte kollas upp fastän släpet lämnas in på lagning för annat), ingen utbildning på digitala färdskrivare fastän det är brutala böter på slarv med såna ("det ska finna snån lapp där det står hur de funkar. Dessutom, det står ju i rutan vad man ska trycka på, eller hur?") ... De senaste veckorna har jag alltså kört runt, utan att ha den blekaste aning om om jag gör rätt med färdskrivaren. Det känns inte bra. Jag ska väl inte nämna att jag fick mitt andra anställningskontrakt (det första, som gällde sommarvikariatet fick jag på studs. Det är förlängningen jag pratar om nu.) först i ... maj tror jag. Ja, anställningskontraktet från den första september 2007. Jag vet, jag är dum i huvudet. Jag borde ju ha vägrat att jobba, men nej. Dum i huvudet.

Det är tur att jag ska byta.

Bälg nr 2 åt helvete

Bra tills nu

Dagen hade kunnat gå strålande, om jag bara hade sluppit kalla på bärgare. Jag står vid Marabou med en trasig luftbälg, och kan inte lasta, och inte åka. En och en halv timme kan spenderas på roligare sätt.

Min nya kärlek

Ny tischa

Äntligen har de kommit

Jag är dålig på att vänta.

Jag har förresten

en paus just nu, från de allra flesta nätrelaterade saker. Jag kollar mail, och jag skriver här. Jag kollar t o m UNT:s hemsida för att se om det har hänt nåt intressant, men jag hänger inte på Qruiser, Helgon eller Facebook, inte just nu. Jag tar en paus och ser hur det går.

Det är ju inte som att det inte går att nå mig ändå tänker jag, jag har ju fortfarande telefon. Dessutom kollar jag ju som sagt mail ett par gånger om dagen, så jag missar troligtvis inget viktigt.

Det är fredag igen

och jag är förvånansvärt pigg, trots lite för lite sömn (jag hoppas förresten att jag slipper kommentarer liknande de jag fick igår: "åh, lite trött säger du? Killen höll dig vaken hela natten? Jag lovar, att om jag var din kille skulle du inte sova mycket. Höhö." "Nej, det är sant, och det är för att jag skulle ligga sömnlös och fundera på vad i helvete som gått fel i livet."). Efter den här arbetsdagen (och vi kan hoppas att den blir lika kort som förra fredagen, jag vet inte om jag orkar en 14-timmars idag också) är det helg, och jag är ledig fram till tisdag morgon kl 05. Det är lyxigt som sjutton.

Så, håll tummarna att folk inte har parkerat galet i Täby centrum (och sen kommer ut när jag har stått och stampat i trekvart och säger "höhö, det går kanske lite lättare om jag flyttar på bilen, eller vad säger du?" och på frågan om varför han ens stod där från början svarar "jag måste ju också göra mitt jobb, eller hur?" och pekar mot den lilla väska han bär på. Att det finns en stoooor parkering utanför spelar ingen roll, klart snubben ska ståbredvid trappan så han slipper anstränga sina stackars ben. Silly me. På tal om galen parkering var jag i Sigtuna igår, och det är ju alltid spännande. Precis innan jag skulle köra in ställde det sig en bil vid förbud att stanna-skylten. När jag vänligt frågar om han skulle kunna vara snäll att flytta bilen eftersom jag inte kommer fram säger han "men jag bor ju här!". Jag påpekar att det fortfarande inte är en parkeringsplats, och då muttrar han nåt om att nån snott hans parkering. Det är ju faktiskt fortfarande inte mitt problem, vilket han nog förstår, och så flyttar han bilen tillräckligt för att jag ska kunna komma in. Sen ställer han sig där igen. Under den korta tid det tar för mig att lossa fem bur till butiken hinner det komma en bil och ställa sig framför hans bil (ja, fortfarande förbud att stanna), och strax därefter en personbil till. Det här blev f ö en galet lång parentes.) och att jag slipper hamna bakom färskvarubilen i Bålsta. Jo, en sak till, håll tummarna för att det inte står brödbilar vid båda portarna där det är bäst att komma in med släp i Häggvik, sen är jag ganska nöjd.

Så här parkerar en idiot

Att leverera till Ica Metro är sällan kul eftersom det är trångt som sjutton. Det blir inte bättre av idioter som parkerar sina personbilar just där jag måste svänga upp. Nu har jag stått en halvtimme, och jag är en smula less.

Trött

och med flurigt hår. Så här vacker är jag om morgonen. ;)

Jag önskar

att jag kunde skriva "nu är jag pigg och glad, redo att möta en ny dag med ett leende", men nej, så är det inte. Jag är inte vidare pigg just nu, dels för att jag gick i säng en smula för sent, och dels för att grannbarnen härjade runt sent som sjutton. Jag vet ärligt talat inte vad det är för fel på dem (eller deras föräldrar), men jag tycker att det är ett otyg att ha ungar i åtta-tioårsåldern springande och slående i dörrar efter midnatt.

Glad är jag dock, och jag möter definitivt den nya dagen med ett leende. :)