är faktiskt inte fullt så spännande som det skulle kunna vara.
Igår fick jag några lådor kött i huvudet (jag hade f ö kört Coca Cola och folköl till Shell på dagen, så jag antar att det var mitt straff för att jag befattar mig med pure evil ;)) när jag skulle lossa en bur i en butik. Det gjorde ont som fan, och jag blev flimrig framför ögonen och lite yr. Efter en stund (när jag hade stannat till vid en mack) upptäckte jag att jag var stel som fan i nacken, och mådde illa. Efter lite om och med ringde jag en annan chaufför som kunde ta mitt sista stopp så jag kunde åka hem i stället.
Hur kommer det sig att en har så olika måttstockar för sig själv och andra? Hade någon ringt mig och sagt "jag har fått typ 50 kg kött rakt i huvudet, jag ser lite dåligt, jag kan int eröra nacken och jag har kräkts" skulle jag säga åt den personen att omdebums ta sig till akuten. Vad säger jag till mig själv? Tja ... "Jag kan ringa sjukvårdsupplysningen när jag kommer hem, eller så vänar jag till imorgon bitti och ser om det hat blivit bättre." Ibland, t om ganska ofta, är det bra att ha systrar som säger åt en.
I alla fall, att hänga på akuten är dötrist, i alla fall om en ligger med en nackkrage på en brits, och alltså inte kan röra huvudet (som om jag skulle kunna gjort det ändå?) och glö på folk som gå förbi. Efter några timmar (efter att många petat på mig, och kollat om jag mådde bra, och kollat blodtryck, och kollat reflexer, och kollat ... ja, allt) blev jag flyttad in i ett väntrum där jag kunde kolla på tv. Gray's Anatomy. Jepp, här ska borras med en helt vanlig jävla borrmaskin, rätt in i skallen. Så upplyftande. :)
Oh well, efter röntgen (coolt som fan, det var som att vara i en SF-film) blev jag hittad av Lena, och efter det blev allt ganska glatt och trevligt. Tydligen fick vi onda ögat av sköterskan för att vi hade mage att skratta i väntrummet, men jag kan nog leva med det. Mot den vidriga huvudvärken fick jag inte bara en utan TVÅ Panodil (woohooo!), och jag fick minsann inte slippa tejpen när droppet skulle tas ur (och som vanligt så hade tejpen löst upp det översta lagret på min hud, och fått den röd och kliig. Tack som fan.). Sen fick jag åka hem (efter att ha konstaterad att den söte lille ortopeden var läskigt lik dr. Nick i Simpsons, även om han verkade snäppet mer kompetent).
Idag har jag bara en fruktansvärd huvudvärk, och är stel som fanken i nacken.
Igår fick jag några lådor kött i huvudet (jag hade f ö kört Coca Cola och folköl till Shell på dagen, så jag antar att det var mitt straff för att jag befattar mig med pure evil ;)) när jag skulle lossa en bur i en butik. Det gjorde ont som fan, och jag blev flimrig framför ögonen och lite yr. Efter en stund (när jag hade stannat till vid en mack) upptäckte jag att jag var stel som fan i nacken, och mådde illa. Efter lite om och med ringde jag en annan chaufför som kunde ta mitt sista stopp så jag kunde åka hem i stället.
Hur kommer det sig att en har så olika måttstockar för sig själv och andra? Hade någon ringt mig och sagt "jag har fått typ 50 kg kött rakt i huvudet, jag ser lite dåligt, jag kan int eröra nacken och jag har kräkts" skulle jag säga åt den personen att omdebums ta sig till akuten. Vad säger jag till mig själv? Tja ... "Jag kan ringa sjukvårdsupplysningen när jag kommer hem, eller så vänar jag till imorgon bitti och ser om det hat blivit bättre." Ibland, t om ganska ofta, är det bra att ha systrar som säger åt en.
I alla fall, att hänga på akuten är dötrist, i alla fall om en ligger med en nackkrage på en brits, och alltså inte kan röra huvudet (som om jag skulle kunna gjort det ändå?) och glö på folk som gå förbi. Efter några timmar (efter att många petat på mig, och kollat om jag mådde bra, och kollat blodtryck, och kollat reflexer, och kollat ... ja, allt) blev jag flyttad in i ett väntrum där jag kunde kolla på tv. Gray's Anatomy. Jepp, här ska borras med en helt vanlig jävla borrmaskin, rätt in i skallen. Så upplyftande. :)
Oh well, efter röntgen (coolt som fan, det var som att vara i en SF-film) blev jag hittad av Lena, och efter det blev allt ganska glatt och trevligt. Tydligen fick vi onda ögat av sköterskan för att vi hade mage att skratta i väntrummet, men jag kan nog leva med det. Mot den vidriga huvudvärken fick jag inte bara en utan TVÅ Panodil (woohooo!), och jag fick minsann inte slippa tejpen när droppet skulle tas ur (och som vanligt så hade tejpen löst upp det översta lagret på min hud, och fått den röd och kliig. Tack som fan.). Sen fick jag åka hem (efter att ha konstaterad att den söte lille ortopeden var läskigt lik dr. Nick i Simpsons, även om han verkade snäppet mer kompetent).
Idag har jag bara en fruktansvärd huvudvärk, och är stel som fanken i nacken.
6 kommentarer:
Aj, lilla du. Kör aldrig mer kött, cola eller kärnvapen.
Nejdu, hädan efter ska jag bara köra PORR.
Nämen fyyy usch stackars liten! LOVA att inte befatta dig med köttlådor!
Hur gärna jag än skulle vilja lova det så kan jag inte. Tyvärr. :'(
Däremot ska jag vägra att köra undermåligt lastade burar fr o m nu. Hoppas jag. :/
OMG!!! Men hur är det med dig? Stackars!!!!
*pysslar om*
Aaaww, ompysslad är faktiskt det jag behöver bli. Eller, mest behövar jag sällskap, nån som kan sitta liksom snett framför mig så jag slipper vrida på huvudet så mycket. ;)
Men, annars är det ganska bra. Jag har ont i huvudet som sjutton, och är stel i nacken, men det är inte värre än att jag överlever med lite (eller mycket) Alvedon.
Skicka en kommentar