snart och snart, om mindre än en månad i alla fall. Jag funderar på om jag som vanligt ska bjuda in folk på kalas, eller om jag helt enkelt bara struntar i det. Å andra sidan, om jag struntar i det kommer folk att glömma att jag fyller år, och då kommer ingen säga grattis, och då kommer jag att gå runt och vara grumpy hela dagen (ja, jag älskar att fylla år). Dssutom, om jag inte bjuder in till kalas så kommer jag heller inte att få några presanger (för så heter det), och det vore ju alltför tråkigt. Folk kan säga "o nej, jag vill inte ha några presenter inte" hur mycket de vill, jag kommer dock aldrig att säga det. Det behöver inte vara stort sett fancy, bara det är inslaget. ;)
Äh, det får bli kalas helt enkelt. Tror jag. Jag får se om jag hinner att baka.
Äh, det får bli kalas helt enkelt. Tror jag. Jag får se om jag hinner att baka.
6 kommentarer:
När det gäller dig och bakning; tänk på att det alltid blir många bakverk över. Man skulle kunna säga att du bakar alldeles för stora mängder och sen blir du grumpy för att allt inte är slut. "Tickte alla ente um de?", tänker du sedan. (Skicka eventuella rester till Malmö.)
Det är väl klart som fan att du ska ha kalas! Det är inte bara du som blir grumpy om du inte har det. Jag börjar ju redan få ångest över att hitta en presang till dig juh.
Dessutom vill jag äta mig illamående på bakverk.
Jg har nästan aldrig bakat för mycket. Det kan ha hänt en eller högst två gånger, och då har det nog bara blivit en torr liten bondkaka över. Aldrig har det hänt att jag ett halvår efter födelsedagen hittat lådor med brownies i frysen. Det har heller aldrig hänt att jag har haft så mycket kakor och grejer i kyl, frys och skafferi att det knappt fått plats något annat. Så det så.
Kan du inte baka såna där goda som jag tycker om..., såna sega...?! Skicka sen till mig. Tack. Jag blir mycket glad!!!
Åh jag drömmer om dina kakor! Alexandra, som fyllde år igår hälsar grattis! Hon var ju på ditt kalas när hon var typ två-tre veckor eller nåt sånt!
Kalas it is.
Skicka en kommentar