Ibland är jag som Björn Ranelid

Det är sant, tyvärr. Jag kan prata och prata om min egen förträfflighet hur länge som helst, och trots att jag ser att mitt sällskap helst av allt vill fly, eller i alla fall säga åt mig att hålla käften, kan jag inte sluta. Skillnaden mellan mig och Björta är väl att jag har insikten som säger mig att jag borde sluta, medan hans inre spärr är bortplockad sen länge.