Sista dagen

Idag är det sista dagen på det här jobbet, och den ser inte ut att bli lugn. Jag har knökfullt, både bil och släp, och dessutom är fredagarna värst när det kommer till köer (brödbilar, fiskbilar, brödbilar igen). Men vafan, jag ska inte klaga, det kommer vara sista gången jag ska till Täby C och den onda kaj 11. :)

Jag drömde nyss att jag skulle börja köra brödbil. Jag kanske har sagt det förr, men jag tar det en gång till: säger jag någonsin "jag tänkte att jag skulle börja köra brödbil", då är det dags för nödslakt, för uppenbarligen är något riktigt fel. Så hatad vill jag aldrig bli.

Så, sista dagen idag, och på måndag väntar nya äventyr.

Tummarna, håller du dem eller?

Tänk vad trevligt det är med presenter

I veckan fick jag ett paket från min storasyster (inte den äldsta, utan den näst äldsta) innehållande idel underhållande stuff. Jag fick ett pennfodral med "Hello Fitty" på (den finns som "Hello Clitty" under posters här), en tändsticksask ("Min första tändsticksask", innehållande tips på vad en kan tända eld på) och ett fantastiskt fint kort. Vore det inte för att jag har tappat bort sladden till den telefon som är crappy, men som ändå funkar, och lämnat in telefonen som är snygg som tusan men som suger fel saker hade jag lagt upp en bild på sakerna, men nu får du klara dig utan. Det var i alla fall vansinnigt bra grejer, du kan vara säker på det.

... och vi kallar det cdon.com

eller varför inte LG? Ja, jag har lämnat in min telefon - igen. Jag har dessutom fått min order hos cdon anullerad, utan att ha fått något mail om det. Att deras "kontakta oss" suger elefantröv är bara förnamnet.

toothpaste for dinner


[Tillägg: nu fick jag nyss ett mail från cdon om att min order är skickad. Jag blir fan inte klok på det här.]

Kan det vara så enkelt?

- Hej, jag heter Hanna Fange, och jag undrar om ni behöver chaufförer?
- Är det du som ska köra?
- Japp.
- Har du någon erfarenhet?
- Ja, i sommar har jag [insert saker om mitt sommarvik, plus alla behörigheter jag har, samt hur bra och cool jag är].
- Tja, vi kan ha en körning på Sundsvall som vi ska börja med ... återkom på måndag så ska jag se om jag kan skaka fram något.

Så, håll tummarna för mig.

Idag ägnade jag fem minuter åt att stampa på smällbär. Så kan en också fördriva tiden i väntan på att brödbilschauffören ska flytta sin bil.

Jag har glass

Vill du komma på besök?

Varje morgon när jag precis har börjat köra rusar tankarna runt i huvudet. Jag hör något på radio och funderar vidare på det, jag tar upp en tanke från dagen innan, jag ser något som väcker min uppmärksamhet. Ganska ofta tänker jag "det här borde jag blogga om". När jag sen, efter en sisådär 13-14 timmar kommer hem, är tankarna som försvunna. Det jag tänker är "mat", "dusch" och "sömn". Jag tänker även "slösurfning" samt "kolla mail". Ibland - som nu t ex - så funderar jag över vad jag egentligen tänkte på imorse, det där som var så bra och intressant, och faktiskt värt att skriva om. Men nej, det är som bortblåst.

Jag blir arbetslös den 1 september, men jag kan kanske tänkas ha ett annat jobb på lager. Eller så här: jag var på intervju (eller vad jag nu ska kalla det), och jag tror att det kan vara så att jag blev erbjuden jobbet. Problemet är att dte fortfarande är en massa obesvarade frågor, t ex om jag får lön den natten jag ska hänga med och kolla hur det går till (och får jag inte det kan jag ju inte gärna hänga på, det har jag inte råd med eftersom jag dessutom har tagit ledigt en dag från jobbet), om det bara blir kvälls- och nattkörning (blir det inte det vill jag inte ha det tror jag), samt om jag får det eller inte. Tydligen hade de många sökanden, och ville ha besked från mig snarast. Samtidigt så gick det inte att tacka ja på stående fot, utan jag måste åka med en gång. Håhåjaja, vad ska det bli av mig? ;)

Hur som helst, jag blir utan arbete den 1 september, så är det någon som känner till ett åkeri som behöver "en riktig chaufför" (vilket jag enligt uppgift är eftersom jag kör en 21-pallars boggibil till Ica Metro i Täby centrum) så är det bara att pinga till. :)

Snart september

Snart är det september, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har tänkt att försöka komma iväg till Linköping, till Boden (jag har fortfarande inte varit längre norrut än Östersund, vilket är så pinsamt att jag knappt vågar skriva det) och till Malmö. Dessutom ska jag hitta ett jobb, fylla år och ha en tröstfest (på Ullis inrådan. En sån innehåller tydligen pizza. Tröstfesten alltså, inrådan kan innehålla lite vad som helst, men kanske inte pizza. Å andra sidan, vem är jag att dra upp riktlinjer hur som helst?). Tröstfesten är inte för att jag fyller år (det är födelsedagskalas inbokat också är det tänkt) utan för att det kommer att behövas just då. Jag kanske kan kombinera det med festen jag hade tänkt att ha för att fira att jag fått min första lön, men som liksom kom av sig?

Å andra sidan, är det verkligen värt att dra ihop något om folk envisas med att gå redan vid 23? Jag får låsa dörren helt enkelt, så får det bli. ;)

Har jag sagt att jag är hur nöjd som helst med mitt yrkesval? Det är jag i alla fall.

Idag kom jag på att sen jag börjat jobba så har jag börjat använda ord jag inte använt sen ... högstadiet? Orden (eller snarare ordet, och avarter på det) är "tjena". Den vanligaste frasen under min arbetsdag är "tj'na, [insert lämpligt antal] bur fryst idag". (Den näst vanligaste är "men BLINKA då ditt as!". Den senare uttalas oftast när bara jag hör den.) I alla fall, jag tycker att det är fascinerande hur snabbt jag snappade upp ordet igen, och införlivade det i min vokabulär. Frågan är mest: hur mycket går igen i mitt vardagsspråk? Använder jag samma slags ord när jag jobbar som när jag är ledig? Svaret är ett rungande ja: äntligen jobbar jag med något där det är okej att svära på arbetstid.

Det här skulle jag vilja gå på. Jag kanske ska ta mitt augustilöfte på allvar, och faktiskt börja göra saker jag vill göra?

Någon som vill hänga på?

Telefonsamtal

- Hur går det med jobbet?
- Jotack, bara bra. Men, jag måste hitta ett nytt till månadsskiftet, mitt vikariat går ut då.
- Jag pratade med en kille jag känner härom dagen, och han har lastbilar. Men, han behövde nån som kan hålla på med kranar och lastmaskiner också, inte bara köra. Man måste kunna flytta på dem och sånt.
- Jaha. Jag kan ju köra lastmaskin, men inte kran ...
*avbryter* - Nä, så han tyckte inte att det var nåt för en tjej.
- Va?
- Nä alltså, för nån som är ny.
- Men vad var problemet, att jag var ny, eller att jag är tjej?
- Det var nog lika mycket problem tror jag.
- Ah, men då skulle jag ändå inte vilja jobba där.
- MEN HERREGUD!
- Ja, vadå?
- MEN HERREGUD!
- Ja, men vad fan tr...
*avbryter* - MEN HERREGUD! HEJDÅ! *klick*

Telefonsamtal med min far kan vara väldigt långa ibland, men ibland är de också - som det ovan citerade - väldigt korta. Behöver jag tillägga att min far inte är mycket för att argumentera för sin sak?

"Det är klart att du skulle. Du är ju en hård kvinna. Hård, snygg och attraktiv."

Något har hänt

Jag har den senaste tiden lagt märke till att jag har förändrats. Jag har blivit mycket mindre lättstressad, jag har slutat att oroa mig över saker, och jag kan luta mig tillbaka och tänka "jaja, jag kommer nog fram om ett tag". Ta igår t ex, jag fick inte panik när växellådan pajade, jag ringde bara till åkeriet och sa som det var, och fick numret till verkstaden. När jag drog av backspegeln på den andra lastbilen för ett tag sen plockade jag bara fram skadeanmälan och klev ur bilen och letade reda på chauffören. När jag upptäckte att jag lossat en bur på fel ställe åkte jag helt enkelt tillbaka, och letade reda på den, utan att hetsa upp mig och säga till mig själv att jag var dum i huvudet.

Jag tror att jag helt enkelt har fått ett bättre självförtroende, inte bara som chaufför. Jag vet att saker ordnar sig, även om det kan skita sig lite grann på vägen. Det mesta går att fixa, och tar det lite längre tid så får det helt enkelt göra det. Det här leder till att allt flyter på långt mycket smidigare, och då känns det ännu bättre. Motsatsen till en negativ spiral kanske?

Jag gillar verkligen mitt jobb. Från början gick ju ingenting som det skulle, men nu flyter det allra mesta på jättefint. Det gör det extra trist att jag måste leta nytt jobb. Men, så är det att vara sommarvikarie, det finns inget jobb över i höst. Däremot verkar det som att jag kommer att få ypperliga referenser, så jag ska kanske kunna hitta ett jobb snart nog.

Bärgare är coola

Idag pajade växellådan, så jag satt från strax innan 07 fram till strax innan 11 i Häggvik. nej, Häggvik är faktiskt inte så spännande. Alls. Som tur är kom det en bärgare som var hur cool som helst, så lite spännande blev det allt.

I övrigt har jag mest åkt med idag, samt vält en fullpackad bur med frysta kräftor över mig när vi skulle lasta om från släp till bil. Som tur var hade jag sällskap, och jag gjorde inte illa mig det allra minsta. Jag är glad att jag inte var ensam då i alla fall, för det var grymt svårt ändå att ta sig loss.

Woops!

Det här hade kunnat bli hur jobbigt som helst upptäcker jag. Jag håller på att byta mellan två mobiltelefoner, och kan inte riktigt bestämma mig för om den nya är tillräckligt bra för att faktiskt ha med på jobbet. Den gamla är en sån som inte ställer in tid och datum automatiskt när den slås på igen, och det är här det jobbiga kommer in: jag slog på den igår, för första gången på ett tag (den har legat utan batteri), och ställde in tiden jag skulle kliva upp (04.54). Först nu, när jag vaknade innan klockan, såg jag att den visade helt fel tid (just nu är den t ex 21.37). Det var tur att jag vaknade av mig själv.

Idag är är det 70 ytor, och min förhoppning är att det är tomt vid den bästa porten på första stället så att det är lätt och smidigt att gå in med släp. På så vis slipper jag i alla fall att dra över de 16 ytor som ska av där. Har jag förresten sagt att jag börjar få muskler? Inte? Det börjar jag få i alla fall, så snart kan jag t o m tatuera underarmarna. :)

Jag lever och andas arbete, så jag har inte så mycket att skriva. Eller, det har jag väl, men jag vete sjutton om jag verkligen vill att omvärlden ska veta. ;) (Nej, jag har inte krockat. Nej, jag har inte kört på någon.)

80 ytor imorgon, på den stressigaste dagen. Lovely.