Jag har tänkt och tänkt. Jag har skrivit, jag har suddat, jag har skrivit igen. Jag har svurit, jag har gråtit, jag har skrattat uppgivet. Kort sagt: det finns så mycket jag vill ha sagt, men jag kan för mitt liv inte hitta de rätta orden.
Jag tror faktiskt att det enda jag kan få ur mig är det här: välmenande röster höjs, och säger "men nu har ju SD kommit in i riksdagen. Det är fel mot dem, och fel mot deras väljare att försöka utesluta dem från makt. Vi måste faktiskt lyssna på dem nu.". Jag säger "givetvis ska SD ha makt, exakt så mycket makt deras 20 mandat nu kan räcka till. Men, i helvete att de ska ha mer inflytande än det! Sossarna fick 30% av rösterna, men inte sjutton är det någon som gnäller om att de inte får mer att säga till om, och inte får vara med och bestämma? Nej, SD ska inte ha mer makt än deras mandat ger dem rätt till, och att säga något annat är i sanning odemokratiskt. Bara för att det är såååå himla syyyynd om dem, och ingen vill leka med dem, så ska de få sätta dagordningen? Nej, det här är politik, inte någon förskola där alla måste få vara med och leka. Tänk om folk kunde förstå det?
Så, tips på vettig läsning:
Henrik Schyffert: Jag är SD:s drömman
Martin Ezpeleta: Var arga - men inte bara på SD
Jon Voss: "Aldrig mer" - Individ går före nation
Magnus Betnér: Vi diskuterar visst integration!
Ann-Charlotte Martéus: En rasist är en rasist
och sist men inte minst:
Hanne Kjöller: Vad kostar en man?
2 kommentarer:
Jag har också tänkt "man får ju inte ignorera 6% av svenska folket".
Sen kom jag på att de gånger vi har en majoritetsregering ignoreras ca 50% av befolkningen...
Jag tänker numera "man får inte ignorera 94% av svenska folket" dvs alla som röstat på något annat av de partier som är representerade i riksdagen. Alla vi som inte ville ha dem där.
Självklart ska 20 riksdagsledamöter som i sin agenda har som främsta mål att införa apartheid i Sverige, ignoreras.
Skicka en kommentar