Några dagar i månaden blöder jag. Det är inget farligt alls, det kallas mens, och jag delar upplevelsen med många andra kvinnor fertil ålder. Jag märker oftast innan när jag ska ha mens, och använder alltid mensskydd, t ex den eminenta menskoppen. Det här innebär att jag inte går runt och kletar mensblod varhelst jag sitter, står eller ligger.
Till saken hör även att jag sen jag började köra efter min sjukskrivning använt sovsäck när jag sovit i lastbil (jag gillar att ha kall nästipp när jag vaknar, men att vara varm om resten av kroppen). Nog för att jag i många fall är fockin' ossum, men jag blöder inte igenom en sovsäck, definitivt inte utan att märka det. De senaste veckorna har jag bytt ut sovsäcken mot vita lakan, och samma sak där: jag är ossum så det räcker, men inte ens jag kan blöda ner en bäddmadrass utan att även blöda ner lakanet. No can do, mister.
När det kommer till just den specifika bilen så kan jag inte ens dra mig till minnes när jag senast hade den. Det var länge sen, och under den tiden borde någon annan ha upptäckt fläckar, pekat på mig och vrålat "mensmonster!" samt sprungit sin kos, eller i alla fall påpekat för någon på kontoret att det är fläckar på madrassen.
De här sakerna sammantagna får mig att fundera: är jag verkligen den enda kvinna som legat på den madrassen? Nej, jag tror faktiskt inte det. Flera av mina kollegor har fruar och flickvänner, vissa har säkert lite mer tillfälliga förbindelser. Det stora flertalet av dessa kvinnor torde vara i fertil ålder, och alltså ha möjlighet att blöda av allsköns lust lite då och då. Jag tror alltså att jag är oskyldigt anklagad för att ha lämnat blodfläckar på bäddmadrassen i en av bilarna. Det är enkelt att peka ut mig i första hand, jag är ju trots allt den enda fast anställda kvinnliga chauffören, men jag tror på fullaste allvar att det är fel.
Egentligen är det kanske ingen biggie, men det är trist ändå att det finns folk som tror att jag dels inte har koll på mitt mensblod (okej, koll och koll. Jag vet dock oftast var det hamnar.), och att jag dels inte skulle göra något åt det, eller i alla fall säga "hej, nu har det hänt en olycka, och det är blod på madrassen." (fast nej, då låter det som att jag nästa slitit av mig handen, och att jag behöver sys). För övrigt skulle jag se om det fanns fläckar efter mig, eftersom jag varje gång ta ut madrassen och skakar den. Oh well.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar