Jag vet, jag tjatar, men vafan: jag gillar verkligen mitt jobb. Två månaders sjukskrivning förde med sig (förutom en åtta kilos viktuppgång och förlust av snygga underarmsmuskler) en outsägligt plågsam leda, som nu äntligen är över. Jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen: jag får köra stora saker, jag får muskler, och jag får lön. Jag har helt enkelt världens bästa jobb.
Jag undrar om jag verkligen, om jag hade fortsatt på lärargrejen, skulle vakna på morgonen och tänka "woohoo, jag ska jobba idag!". Jag misstänker att så inte skulle vara fallet. Ibland kan jag tänka att jag kanske var dum som slängde bort år av universitetsstudier för att i stället köra lastbil. Sen tänker jag efter en stund, och kommer på att så här lycklig har jag aldrig någonsin varit förr. Det måste ju faktiskt räknas som nåt bra, inte sant?
Förresten, god fortsättning och allt sånt där vuxet en ska säga.
Jag undrar om jag verkligen, om jag hade fortsatt på lärargrejen, skulle vakna på morgonen och tänka "woohoo, jag ska jobba idag!". Jag misstänker att så inte skulle vara fallet. Ibland kan jag tänka att jag kanske var dum som slängde bort år av universitetsstudier för att i stället köra lastbil. Sen tänker jag efter en stund, och kommer på att så här lycklig har jag aldrig någonsin varit förr. Det måste ju faktiskt räknas som nåt bra, inte sant?
Förresten, god fortsättning och allt sånt där vuxet en ska säga.
1 kommentar:
Ja det enda man får snygga muskler av i lärarbranschen är att bära på böcker och kasta ut elever *s* Men jag älskar ändå mitt jobb!
Skicka en kommentar