Flera gånger

har jag varit på väg att skriva, men alltid har det kommit något i vägen. Främst har jag varit trött trött trött. Om sisådär 13-14 timmar borde jag ha helg i alla fall, och då kommer jag att ha lite mer tid (och kanske t o m ork?) att skriva lite. Tjopling så länge.

Nej, jag längtar på intet sätt till imorgon

Nu är det dags att sova om jag ska palla att kliva upp 04.

Good Friends Are Hard to Find

Jag har två vackra storasystrar att luta mig mot när livet är taskigt, och jag har Lisa som kan få mig lugn och glad hur lätt som helst. Jag har gått från att ha varit klättra på väggarna-nervös för en timme sen, till att vara lugn som en filbunke, och det bara efter en timmes telefonprat med Lisa. Utan Lisa och mina systrar vore mitt liv kaotiskt, det är bara att erkänna på en gång.

Jag tror inte att jag säger det nog ofta, men tack för att ni finns, och för att ni tror på mig när jag själv inte gör det. Jag är glad, tacksam och otroligt lyckligt lottad att ha er.

Minns du mailet jag fick,

det från Jani Pikkarainen? Enligt kommentaren från B ska han ha skrivit till fler kvinnor. Vilken hjälte han är som ska rädda oss väna varelser från de stora monster som fordon är.

Jag vill även tillägga att ingen skugga ska falla på truckstop.nu, det är en strålande sajt. Det är bara enskilda användare som kanske borde ta sig en funderare på hur de brukar sin tid.

Hoffmaestro & Chraa

Det som förgyllde min i övrigt så pissiga fredag (fråga inte) var Hoffmaestro & Chraa. Sittdans i lastbil är en underskattad syssla, men jag tror inte att det är så många som kan sitta still när de hör t ex Desperado (och som sagt, i övrigt har haft en överjävlig dag).

Programmet jag lyssnade på var Ametist, i SR Metropol, och programmet går att lyssna på här (16.00-16.30, 16.30-17.00). Instant lycka.

... och sökord igen (nej, jag tröttnar aldrig)

Lägg särskilt märke till den sjunde från slutet. Hur kommer någon på att söka på det?

Första dagen

Idag var det första dagen på egen hand. Jag skulle kunna berätta om alla gånger jag åkte vilse, hur långt jag åkte extra för att jag fick hjärnsläpp, hur det var att välta en bur (medan personen som ska ta emot varorna säger "det var ju inte bra" och går), hur det var att slå i smalbenet när jag halkade från det översta trappsteget till bilen, hur det är att komma tillbaka till släpet (sen som sjutton) och upptäcka att det står en jävla brödbil två meter framför, hur många timmar sen jag blev ... alltså, jag skulle kunna berätta att den här dagen var bland det vidrigaste jag varit med om på flera år, men det gör jag inte. I stället kan jag berätta att det var maffigt som fan att köra på egen hand, och inget i körningen gick fel. Det var bara att jag inte hittade. ;)

Nu är jag trött som fan (jag kom hem för en timme sen ungefär) och ska strax lägga mig. Jag ska bara kolla upp vad jag ska ta för väg imorgon, och försöka lugna ner mig lite.

Note to self (de börjar bli många nu):

Att stå på bakgavellyften och vilja tilta den lite men i stället trycka på fel knapp, det är dumt. Det gör nämligen jätteont att bli klämd mellan den övre luckan och skåpet. Om det nödvändigtvis ska tryckas på fel knapp, se då till att det är en knapp med dödmansgrepp. Annars är det svårt att ta sig loss.

Ja, det var svårt att ta sig loss.

Lokalsinne? Eh ... nä.

Jag har inget lokalsinne. Det är inte bara som jag säger, det är ingen gullig "oh, jag är så vimsig som inte hittar"-grej, jag har verkligen inget lokalsinne. Jag får hela tiden kolla kartor, och köra köra köra samma sträcka för att lära mig att hitta.

På torsdag ska jag tydligen klara turen själv, den jag åkte med i torsdags. Så, det blir till att råplugga kartor över butiker, och hur en tar sig mellan dem (i rätt ordning också). Det ordnar sig nog. Kanske. ;)

Ännu ett låttips

Jag har fastnat för Snow Patrols "Set the Fire to the Third Bar", med en fantastisk Martha Wainwright. Så, den är mitt tips för idag. :)

Hur kunde jag glömma?

Jag har ju helt glömt bort att berätta att Antony & the Johnsons var bra. De var bättre än bra, de var rent ut sagt förjävla fantastiska. Det enda som gjorde mig lite ledsen var att de spelade "Cripple and the Starfish" redan som tredje låt. Jag hade gärna sett att den kom en liten smula senare, bara för att hinna ifatt.

Hela dagen var faktiskt en riktig hit, förutom att det uppenbarligen är idioter som har hand om beställningarna på pizza- och kebabhaket, samt att folk envisades med att gå fram och tillbaka för att köpa öl genom hela konserten. I övrigt var allt strålande: vädret var vackert, bilen gick bra, sällskapet underbart (ja, t o m lillkillen var kalas ;)). Dessutom fick jag det höga nöjet att för en minut faktiskt få träffa en nätbekanting IRL (även om det skedde just ngn minut, och det på parkeringen efter knserten).

"Vi vill ha dig"

Idag hade jag bestämt mig för att tacka nej till jobbet jag blivit erbjuden. Eftersom jag inte har någon lastningserfarenhet kändes det dumt att börja med det tyngsta. Så, väl tillbaka på åkeriet sa jag som det var: jag är för långsam, och jag vill inte sinka alla genom att ta ett jobb jag inte är hundra på att jag klarar av snabbt och lätt.

Det visade sig att det inte var några problem, de hade en annan tur på lager, för som de sa: "vi vill ha dig". Så, nu verkar det bli Stockholmskörning. Vi får se hur det går. :)

Trött

Två nätter och en dag till den här veckan, sen får jag sova. ;)

... här kommer jag över stock och sten, har ni sett Filemon Jönsson?

Imorgon blir det road trip till Rättvik med två vackra damer och en pojkvasker i bilen (plus undertecknad, hädan efter endast lystrande till ”chi-chi, momomomomonchchichi”). Jag hoppas så att det blir fint väder (även i Rättvik), och att allt går bra med att ta sig dit och hem. Att konserten blir bra hyser jag inga som helst tveksamheter om. :)

Konsten att slicka folk på bussen på bröstet utan att de tar illa upp

Idag blev jag slickad på bröstet när jag satt på bussen.

Först stod hen helt fredligt och studsade i förälderns knä, sen SCHVUPP! slängde hen sig med munnen först ner i min urringning. Så kan det gå om en sitter iklädd ett urringat linne, bredvid en hungrig bebis.

Idag har jag fått mitt körkort, alltså själva kortet. Precis som jag mindes det, så ser jag ut som en rädd monchchichi på bilden. It ain't pretty. Fast, det är nog inte så många som ska kolla på det (annat än alla stackare som jag kommer att trycka upp det i ansiktet på bara för att de ska se hur cool jag är. Bäst jag håller tummen för bilden då bara).

Alanis Morrissette är rolig

Kolla själv! :)