Att träffa en person som en klickar så fullständigt med på nästan alla plan (hon och jag har samma slags humor, har Spotifylistor som ser ut att vara syskon, och har samma populärkulturella referensramar som det så vackert heter), och vara för feg och dum i huvudet för att ens våga känna efter på riktigt? Att vara så puckad att - i stället för att våga något nytt och potentiellt läskigt, men bra! - hänga kvar vid sitt ex, trots att allt (och alla!) talar emot att det skulle bli bra? Det borde rimligtvis vara straffbart.
Jag vet inte vad jag känner längre, jag vet inte vad som är kärlek och vad som är bara gammal vana. Jag vet inte vad som är vettigt alls, så från och med nu tänker jag gå i känslomässig karantän på minst en månad. Under den tiden tänker jag så gott jag bara kan undvika att träffa folk som kan tänkas vara potentiella kärlekar, och koncentrera mig på allt annat.
Det där med att hålla alla dörrar öppna? Det gäller inte längre. Med start NU tänker jag stänga varenda dörr, fönster och vädringsspringa, och låsa dem. Ett tag framöver kommer jag alltså att vara avstängd från allt vad flört, hångel och sex heter. Det är för riskabelt helt enkelt, eftersom jag inte kan skilja på ... någonting faktiskt.
Förresten har jag börjat snusa, och älskar't. Varför i hela friden har jag inte börjat tidigare?
3 kommentarer:
Det låter sunt. Så jäkla länge sedan var det ju inte sedan du blev singlad. Ta't lugnt, de fantastiska potentiella kärlekarna, hånglen och whatnot kommer finnas där när du har bättre ordning på dig.
Den största tjänsten jag gjorde mig själv när jag var förhållandebakis var att inse att jag fick njuta av underbara nya bekantskaper utan att de för den skull behövde bli något annat än bara trevligt sällskap för stunden. Allting annat som hände efter det blev som trevliga överraskningsbonusar. Det hjälpte mig att komma på rätt köl igen. Och det där med kärleken, det kommer när det kommer.
Fan vad kloka ni är! Jag tror att det är vettigt för mig att ta det lugnt, och bara vara jag en liten stund. Det är nog så jobbigt. ;)
Skicka en kommentar