Jag återkommer

om en vecka, eller kanske tidigare. Kanske blir det senare också.

... men någon dag kommer jag säkert att fatta.

För ett par dagar sen var jag på stan, och tittade på skivor. Jag hittade en best of-skiva med Falco, och köpte den glatt fnissande. När jag kommit ut ur butiken plockade jag upp telefonen för att ringa Carina och berätta att jag hade köpt en present till henne. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag slipper ta omvägen runt att ta upp telefonen, och kommer ihåg på en gång att hon faktiskt inte finns mer?

På väg igen

Torsvik är faktiskt inte speciellt spännande vid den här tiden på dygnet. Hade jag kommit en timme tidigare hade jag i alla fall kunnat se folk på väg hem från krogen, men nu finns det verkligen ingenting som fångar min uppmärksamhet. Jag är helt utlämnad till min egen fantasi, och gudarna ska veta att den inte är något som borde ges alltför lösa tyglar.

Jag har varit ledig sen midsommaraftons morgon, och det var som vanligt en smula för länge. Några dagar går bra, men sen klättrar jag på väggarna. Jag skulle önska att jag hittade på något vettigt, som att städa, diska, eller varför inte rensa i garderoben? Men nej, jag är bara sur och tvär (ingen överraskning där), och hänger vid datorn. Men nej, jag kan inte ens uppdatera bloggen, jag gör ingenting som kan anses vara det minsta vettigt. Jag bävar inför semestern, på riktigt.

På tal om att hänga vid datorn: det har hänt grejer på Helgon. Jag vet inte alls allt, inte på långa vägar, men det jag vet är att jag med spänning väntar på att Likström.se ska komma upp. När den gör det kommer jag troligtvis att avsluta mitt helgonkonto, eftersom jag misstänker att det inte kommer att vara mycket aktivitet där. Vi får väl se. Just nu är jag mest frustrerad över att det inte har kommit upp än, snart kommer det vara för sent (och med "för sent" menar jag att jag inte kommer att kunna registrera mig på studs när det äntligen kommer upp, utan måste vänta en vecka på att få tag på uppkoppling igen).

hansi, nu gråhårig

När t o m hansi framstår som positiv,

då har det gått långt. Om det nu är så illa, varför inte helt enkelt byta jobb? Fan, t o m jag har blivit erbjuden jobb på stående fot, fastän jag definitivt inte letar. Jag må vara en klagapa av rang, men jag har definitivt funnit mina övermän.

Ett puckos bekännelse

Uppenbarligen är jag dum i huvudet, så ett tips till dig som läser: är det något du känner, tycker eller vill, var tydlig. Jag förstår nämligen inte hintar. Är det något viktigt som behöver göras eller beslutas, ge mig gärna nåt slags heads up så att jag har en rimlig chans att göra något innan det är för sent. Ett exempel helt taget ur luften: skicka inte ett sms natten mellan fredag och lördag om att saker som är viktiga för dig kommer att kastas under helgen om du inte hämtar dem. Snälla, gör inte så, särskilt inte om du vet att jag är på väg till Holland, och ska vara borta en vecka.

Jag älskar mina prylar

Min senaste lilla kärlek är den här. Den visar att jag har promenerat 1,5 mil idag, under tiden jag har haft iPoden igång alltså. Nej, jag har inte börjat springa, däremot behöver jag all hjälp jag kan få för att röra på mig. Du som känner mig vet att prylar alltid får mig på bra humör.

En dag, när jag har lite mer tid, ska jag skriva ytterligare ett inlägg om trafik. Jag kan inte lova att det blir roligt eller intressant, men det kommer att handla om trafik i alla fall (som faktiskt är både roligt och intressant om du frågar mig, vilket du troligtvis inte gör. Varför skulle du göra det?).

På plats i Zwolle

Nu har jag lämpat av en bil i Lelystad (som f ö verkar vara en kalascool stad), och fått skjuts till Zwolle. Om en timme ungefär ska jag inställa mig för tjänstgöring, till dess ska jag softa på hotellrummet. Ja, hotellrummet! Ibland är mitt jobb flådigare än väntat.

Det blåser i Malmö

Jag sitter i hamnen i Malmö (oväntat, inte sant? Förresten, när jag var liten trodde jag att det var "Intressant?" som sades. Jag tyckte att det lät en smula störigt.), och får troligtvis snart åka på färjan. Jag är på väg till Holland för andra gången på kort tid. Från inget till allt liksom. 

Jag hade David med mig senast, dels för att jag ville träffa honom, och dels för att jag ville visa vad jag gör. Jag misstänker att han var ganska oimponerad faktiskt. Ska jag vara ärlig (och varför skulle jag inte vara det?) tror jag att det mest lutade åt uttråkning. Jag måste erkänna att jag bitvis förstår det. Är en inte alls intresserad av lastbilar eller lastbilsåkning kan det nog bli vansinnigt segt. Jag är glad att han var med i alla fall.

Jädrans

så tidigt det är.

För all som någon gång hängt på ett community:

har vi inte alla någon gång råkat ut för sånt här?