Jag önskar att jag kunde säga att det händer så rasande mycket i mitt liv att jag inte har tid att blogga, men det är kanske inte helt med sanningen överensstämmande. Jag känner bara att jag borde skriva det där arga först, innan jag kan gå vidare, och det arga tar emot för att jag blir så arg och uppgiven och ledsen och arg igen. Egentligen är det ju inget att bli förvånad över: rasistiska kollegor, kom igen när det är en nyhet liksom. Men nä, jag kan inte släppa det.
Kortversionen som jag kan ta, utan att bli alltför upprörd: Vi satt i köket i Vordingborg ett gäng, och pratade om allt möjligt. Inom tio minuter kom orden och fraserna "jävla kroknäsor", "svartingar", "blatte som blatte", "turkjävlar" och liknande tätt. Jag försökte ifrågasätta, men efter ett tag lackade jag ur, reste mig och kallade mina kollegor för jävla as. Ja, jag vet: det är inte speciellt klatschigt eller slagfärdigt, men jag orkade verkligen inte mer. Jag gick därifrån, med kollegor i köket som såg ut som fågelholkar. Vad hade de gjort för fel? Är det inte ett fritt land plötsligt?
Det här gnager i mig. Det skaver att jag har kollegor som så oförblommerat vräker ur sig den ena idiotiska kommentaren efter den andra, och det skaver att det finns så många som inte reagerar.
Så där, det var väl inte så svårt? Nu: till resten av mitt liv!
2 kommentarer:
Du är bra Hansi kära!! Bara så att du vet!
Jo.
Jag vet precis hur det känns.
Fast jag aldrig har lackat ur så där rejält.
Jag bara lämnar sällskapet, och känner mig främmad och ensam i världen.
Och jag tycker att det (i min bransch) bara blivit mer och mer de senaste 20 åren. Mer och mer aggressioner som måste riktas åt något håll - och det hållet brukar vara mot Dom Som Inte Är Som Vi Andra.
Jag hade en norrländska som kollega, som tyckte att det var så jobbigt att skåningarna alltid mobbade henne för att hon var annorlunda.
Men även hon drogs med i den fördomsfulla utstötningen av kollegor från Polen, Jugoslavien, Persien, Irak, Afghanistan...
Och ändå så försäkrar ju alla kollegorna att just våra arbetskamrater är så mycket "bättre" än det andra slöddret därnerifrån.
Skicka en kommentar