Du sopbilskörande vackra kvinna med dreads och glasögon: tack! Du gjorde min dag uthärdlig igår, och jag blev väldigt glad över att du tycker att jag är en inspirationskälla. Jag borde ha sagt det då, i stället för att säga "jaha" och vända mig om och plocka pepparkakor från lastbilsgolvet. Jag kan bara skylla på att jag blir så ruskigt blyg omkring så fantastiskt snygga personer. Tungan låser sig, och jag vågar knappt titta upp. I stället gör jag puckade saker.

Igår var för övrigt dagen då många verkade känna igen mig (alltså inte bara den vackra). Det kändes helt bisarrt.