Hur kommer det sig

att vissa uppfattar allt som inviter?

"Hon ler, hon vill ha mig."
"Hon tittar hit, hon vill ha mig."
"Hon pratar med mig, hon vill ha mig."
"Hon svarar på tilltal, hon vill defintivt ha mig."
"Hon måste åka hit för att det är hennes jobb, hon vill ha mig."
"Hon snäser åt mig, oh god vad hon vill ha mig."
"Hon svarar inte på tilltal, hon vill ha mig."
"Hon säger åt mig att tagga ner, oh yes, hon vill ha mig."
"Hon säger åt mig att hålla käften. Ja, du har rätt, hon vill ha mig."
"Hon kör pallyften rätt på smalbenet på mig, jävlar vad hon vill ha mig."
"Hon kör pallyften på smalbenet på mig igen, knuffar mig ner från kajen och gör ett fribrottningshopp och landar med armbågen i mellangärdet på mig så jag svimmar. Det är nästan plågsamt som den bruden vill ha mig. Hon kan inte få nog, det märks."

Att som heterosexuell man ha en lastbils(förar)fetisch kan säkert inte vara lätt, men det betyder inte att jag ska ställa upp på en dejt för det.

Nu är det synd om hanseman, bara så att du vet. Jag har ont i huvudet, jag är tjock i halsen, och täppt i näsan. Dessutom är jag alldeles varm och röd om kinderna, och jag kan knappt ha kläder på mig för att allt skaver mot huden.

Men vafan, jag ska inte klaga. Jag har varit i Linköping i helgen, och haft det hur fint och kalas som helst, även om jag fick bita mig läppen mången gång för att inte asgarva åt östgötskan. Dessutom lyssnar jag på Miss Li, och det gör nog vem som helst lite gladare (kanske inte att JAG lyssnar på henne, men att lyssna på henne själv), såvida en gillar henne förstås. Annars kan det ju bli precis tvärtom.

Note to self:

att slösurfa under tiden en borstar tänderna är inte alltid fel. Fel blir det dock när en måste nysa. Min skärm är prickig, och min pekplatta är helt knottrig av tandkrämsrester. Illa.

Nu ska jag packa, för om några timmar ska jag ta tåget till Linköping. Så det så.

Snart fyller jag år

snart och snart, om mindre än en månad i alla fall. Jag funderar på om jag som vanligt ska bjuda in folk på kalas, eller om jag helt enkelt bara struntar i det. Å andra sidan, om jag struntar i det kommer folk att glömma att jag fyller år, och då kommer ingen säga grattis, och då kommer jag att gå runt och vara grumpy hela dagen (ja, jag älskar att fylla år). Dssutom, om jag inte bjuder in till kalas så kommer jag heller inte att få några presanger (för så heter det), och det vore ju alltför tråkigt. Folk kan säga "o nej, jag vill inte ha några presenter inte" hur mycket de vill, jag kommer dock aldrig att säga det. Det behöver inte vara stort sett fancy, bara det är inslaget. ;)

Äh, det får bli kalas helt enkelt. Tror jag. Jag får se om jag hinner att baka.

Måndagen den här veckan tillbringades till stor del drickande hejdlösa mängder kaffe och slösurfande, båda sakerna på Barista. Jga tror att jag ska göra det till en måndagstradition, det var heltrevligt att sitta där och kolla på folk, smyglyssna på arbetsintervjuer som gjordes vid bordet bredvid, samt småprata med främlingar. På måndag kommer jag nog med största sannolikhet att befinna mig där igen med andra ord. Bara så att du vet.

... och så lite mer sex när jag ändå är igång

Återigen kommer jag att ställa frågor som börjar med "hur kommer det sig att [...]?", och idag lyder frågorna som följer: Hur kommer det sig att de som på t ex Qruiser betecknar sig som "par", och söker en tredje part att sexa loss med, i stort sett uteslutande består av en man och en kvinna? Hur kommer det sig att det i stort sett uteslutande (jag skulle kunna skriva "alltid", men det finns säkert nåt undantag) är en till kvinna som eftersöks?

Nej, fram för samkönade par som söker en tredjepart av samma eller annat kön, och olikkönade par som söker en extra kille.

Okej, jag är mest trött på heteronormativiteten som råder tamejfan överallt, och som säger att så fort det är ett "par" så är det en man och en kvinna. Jag är även trött på normen som säger att i ett sånt par måste en tredje part uteslutande vara en kvinna, för annars blir ju killen böööög. Det går ju bara inte, eller hur?

Det här med sex

Rätt många gånger har jag funderat över hur det kommer sig att samkönat sex mellan killar populärt kallas "bögsex", medan samkönat sex mellan tjejer benämns som "tjejsex". Jag vet inte om det är jag som är ute och svirar helt knepigt, men jag tycker att "bögsex" låter ... råare, än "tjejsex". Bögsex är pang på rödbetan, tjejsex är mjukt och vackert i softat motljus. Varför pratas det inte om "killsex" och "flatsex"? I männens fall riktas uppmärksamheten mot deras sexualitet: "de är böööögar, det vet man ju vad de håller på med", och i kvinnornas fall mot deras biologiska kön: "tja, två tjejer som håller på att pilla på varandra, det är ju gulligt (men inte på riktigt)". Så, bögarna är i första hand bögar, och flatorna är i första hand kvinnor. Har jag uppfattat det rätt då?

Kan det här kanske, och nu vet jag att jag kanske är ute på djupt vatten, ha att göra med att samhällets (alltså vår) syn på sex skiljer sig åt beroende på vilket kön som är inblandat? Jag menar, alla vet ju att män bara vill trycka in den, medan kvinnor kan nöja sig med att kramas. Skulle det pratas om "flatsex" skulle det ju kunna verkar som att kvinnor faktiskt på allvar kan ha sex med varandra, utan en karl inblandad, och skulle det pratas om "killsex" ... ja, då låter det ju genast mjukare (och vi vet att killar inte är mjuka).

[Ja, jag vet: jag lägger in mina egna värderingar i tamejfan vartenda ord jag skriver. Jag hävdar inte att jag skriver S A N N I N G E N, jag skriver om det jag själv tycker mig se/höra/förstå. Frågor på det?]

Idag har jag packat ner mössa. Det finns ingen anledning att glida runt i -23 utan.

Nyklippt och lite svår

Visst fanken

Igår gick jag runt hela dagen och tänkte "gosh vad skönt, den här butiken kommer jag i alla fall inte behöva åka till mer", men tji fick jag. Jag fick min anställning förlängd med två veckor, och eftersom jag trivs ruskigt bra med den kunde jag inte annat än att tacka ja. Jag hoppas bara att jag inte helt har sumpat mina chanser med det andra jag hade på gång. Jag spelar i alla fall med öppna kort. Vi får se hur det blir.

Bit ihop

Det onda går över.

Sista dagen

Idag är det sista dagen på det här jobbet, och den ser inte ut att bli lugn. Jag har knökfullt, både bil och släp, och dessutom är fredagarna värst när det kommer till köer (brödbilar, fiskbilar, brödbilar igen). Men vafan, jag ska inte klaga, det kommer vara sista gången jag ska till Täby C och den onda kaj 11. :)

Jag drömde nyss att jag skulle börja köra brödbil. Jag kanske har sagt det förr, men jag tar det en gång till: säger jag någonsin "jag tänkte att jag skulle börja köra brödbil", då är det dags för nödslakt, för uppenbarligen är något riktigt fel. Så hatad vill jag aldrig bli.

Så, sista dagen idag, och på måndag väntar nya äventyr.

Tummarna, håller du dem eller?

Tänk vad trevligt det är med presenter

I veckan fick jag ett paket från min storasyster (inte den äldsta, utan den näst äldsta) innehållande idel underhållande stuff. Jag fick ett pennfodral med "Hello Fitty" på (den finns som "Hello Clitty" under posters här), en tändsticksask ("Min första tändsticksask", innehållande tips på vad en kan tända eld på) och ett fantastiskt fint kort. Vore det inte för att jag har tappat bort sladden till den telefon som är crappy, men som ändå funkar, och lämnat in telefonen som är snygg som tusan men som suger fel saker hade jag lagt upp en bild på sakerna, men nu får du klara dig utan. Det var i alla fall vansinnigt bra grejer, du kan vara säker på det.

... och vi kallar det cdon.com

eller varför inte LG? Ja, jag har lämnat in min telefon - igen. Jag har dessutom fått min order hos cdon anullerad, utan att ha fått något mail om det. Att deras "kontakta oss" suger elefantröv är bara förnamnet.

toothpaste for dinner


[Tillägg: nu fick jag nyss ett mail från cdon om att min order är skickad. Jag blir fan inte klok på det här.]

Kan det vara så enkelt?

- Hej, jag heter Hanna Fange, och jag undrar om ni behöver chaufförer?
- Är det du som ska köra?
- Japp.
- Har du någon erfarenhet?
- Ja, i sommar har jag [insert saker om mitt sommarvik, plus alla behörigheter jag har, samt hur bra och cool jag är].
- Tja, vi kan ha en körning på Sundsvall som vi ska börja med ... återkom på måndag så ska jag se om jag kan skaka fram något.

Så, håll tummarna för mig.

Idag ägnade jag fem minuter åt att stampa på smällbär. Så kan en också fördriva tiden i väntan på att brödbilschauffören ska flytta sin bil.

Jag har glass

Vill du komma på besök?

Varje morgon när jag precis har börjat köra rusar tankarna runt i huvudet. Jag hör något på radio och funderar vidare på det, jag tar upp en tanke från dagen innan, jag ser något som väcker min uppmärksamhet. Ganska ofta tänker jag "det här borde jag blogga om". När jag sen, efter en sisådär 13-14 timmar kommer hem, är tankarna som försvunna. Det jag tänker är "mat", "dusch" och "sömn". Jag tänker även "slösurfning" samt "kolla mail". Ibland - som nu t ex - så funderar jag över vad jag egentligen tänkte på imorse, det där som var så bra och intressant, och faktiskt värt att skriva om. Men nej, det är som bortblåst.

Jag blir arbetslös den 1 september, men jag kan kanske tänkas ha ett annat jobb på lager. Eller så här: jag var på intervju (eller vad jag nu ska kalla det), och jag tror att det kan vara så att jag blev erbjuden jobbet. Problemet är att dte fortfarande är en massa obesvarade frågor, t ex om jag får lön den natten jag ska hänga med och kolla hur det går till (och får jag inte det kan jag ju inte gärna hänga på, det har jag inte råd med eftersom jag dessutom har tagit ledigt en dag från jobbet), om det bara blir kvälls- och nattkörning (blir det inte det vill jag inte ha det tror jag), samt om jag får det eller inte. Tydligen hade de många sökanden, och ville ha besked från mig snarast. Samtidigt så gick det inte att tacka ja på stående fot, utan jag måste åka med en gång. Håhåjaja, vad ska det bli av mig? ;)

Hur som helst, jag blir utan arbete den 1 september, så är det någon som känner till ett åkeri som behöver "en riktig chaufför" (vilket jag enligt uppgift är eftersom jag kör en 21-pallars boggibil till Ica Metro i Täby centrum) så är det bara att pinga till. :)

Snart september

Snart är det september, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har tänkt att försöka komma iväg till Linköping, till Boden (jag har fortfarande inte varit längre norrut än Östersund, vilket är så pinsamt att jag knappt vågar skriva det) och till Malmö. Dessutom ska jag hitta ett jobb, fylla år och ha en tröstfest (på Ullis inrådan. En sån innehåller tydligen pizza. Tröstfesten alltså, inrådan kan innehålla lite vad som helst, men kanske inte pizza. Å andra sidan, vem är jag att dra upp riktlinjer hur som helst?). Tröstfesten är inte för att jag fyller år (det är födelsedagskalas inbokat också är det tänkt) utan för att det kommer att behövas just då. Jag kanske kan kombinera det med festen jag hade tänkt att ha för att fira att jag fått min första lön, men som liksom kom av sig?

Å andra sidan, är det verkligen värt att dra ihop något om folk envisas med att gå redan vid 23? Jag får låsa dörren helt enkelt, så får det bli. ;)

Har jag sagt att jag är hur nöjd som helst med mitt yrkesval? Det är jag i alla fall.

Idag kom jag på att sen jag börjat jobba så har jag börjat använda ord jag inte använt sen ... högstadiet? Orden (eller snarare ordet, och avarter på det) är "tjena". Den vanligaste frasen under min arbetsdag är "tj'na, [insert lämpligt antal] bur fryst idag". (Den näst vanligaste är "men BLINKA då ditt as!". Den senare uttalas oftast när bara jag hör den.) I alla fall, jag tycker att det är fascinerande hur snabbt jag snappade upp ordet igen, och införlivade det i min vokabulär. Frågan är mest: hur mycket går igen i mitt vardagsspråk? Använder jag samma slags ord när jag jobbar som när jag är ledig? Svaret är ett rungande ja: äntligen jobbar jag med något där det är okej att svära på arbetstid.

Det här skulle jag vilja gå på. Jag kanske ska ta mitt augustilöfte på allvar, och faktiskt börja göra saker jag vill göra?

Någon som vill hänga på?

Telefonsamtal

- Hur går det med jobbet?
- Jotack, bara bra. Men, jag måste hitta ett nytt till månadsskiftet, mitt vikariat går ut då.
- Jag pratade med en kille jag känner härom dagen, och han har lastbilar. Men, han behövde nån som kan hålla på med kranar och lastmaskiner också, inte bara köra. Man måste kunna flytta på dem och sånt.
- Jaha. Jag kan ju köra lastmaskin, men inte kran ...
*avbryter* - Nä, så han tyckte inte att det var nåt för en tjej.
- Va?
- Nä alltså, för nån som är ny.
- Men vad var problemet, att jag var ny, eller att jag är tjej?
- Det var nog lika mycket problem tror jag.
- Ah, men då skulle jag ändå inte vilja jobba där.
- MEN HERREGUD!
- Ja, vadå?
- MEN HERREGUD!
- Ja, men vad fan tr...
*avbryter* - MEN HERREGUD! HEJDÅ! *klick*

Telefonsamtal med min far kan vara väldigt långa ibland, men ibland är de också - som det ovan citerade - väldigt korta. Behöver jag tillägga att min far inte är mycket för att argumentera för sin sak?

"Det är klart att du skulle. Du är ju en hård kvinna. Hård, snygg och attraktiv."

Något har hänt

Jag har den senaste tiden lagt märke till att jag har förändrats. Jag har blivit mycket mindre lättstressad, jag har slutat att oroa mig över saker, och jag kan luta mig tillbaka och tänka "jaja, jag kommer nog fram om ett tag". Ta igår t ex, jag fick inte panik när växellådan pajade, jag ringde bara till åkeriet och sa som det var, och fick numret till verkstaden. När jag drog av backspegeln på den andra lastbilen för ett tag sen plockade jag bara fram skadeanmälan och klev ur bilen och letade reda på chauffören. När jag upptäckte att jag lossat en bur på fel ställe åkte jag helt enkelt tillbaka, och letade reda på den, utan att hetsa upp mig och säga till mig själv att jag var dum i huvudet.

Jag tror att jag helt enkelt har fått ett bättre självförtroende, inte bara som chaufför. Jag vet att saker ordnar sig, även om det kan skita sig lite grann på vägen. Det mesta går att fixa, och tar det lite längre tid så får det helt enkelt göra det. Det här leder till att allt flyter på långt mycket smidigare, och då känns det ännu bättre. Motsatsen till en negativ spiral kanske?

Jag gillar verkligen mitt jobb. Från början gick ju ingenting som det skulle, men nu flyter det allra mesta på jättefint. Det gör det extra trist att jag måste leta nytt jobb. Men, så är det att vara sommarvikarie, det finns inget jobb över i höst. Däremot verkar det som att jag kommer att få ypperliga referenser, så jag ska kanske kunna hitta ett jobb snart nog.

Bärgare är coola

Idag pajade växellådan, så jag satt från strax innan 07 fram till strax innan 11 i Häggvik. nej, Häggvik är faktiskt inte så spännande. Alls. Som tur är kom det en bärgare som var hur cool som helst, så lite spännande blev det allt.

I övrigt har jag mest åkt med idag, samt vält en fullpackad bur med frysta kräftor över mig när vi skulle lasta om från släp till bil. Som tur var hade jag sällskap, och jag gjorde inte illa mig det allra minsta. Jag är glad att jag inte var ensam då i alla fall, för det var grymt svårt ändå att ta sig loss.

Woops!

Det här hade kunnat bli hur jobbigt som helst upptäcker jag. Jag håller på att byta mellan två mobiltelefoner, och kan inte riktigt bestämma mig för om den nya är tillräckligt bra för att faktiskt ha med på jobbet. Den gamla är en sån som inte ställer in tid och datum automatiskt när den slås på igen, och det är här det jobbiga kommer in: jag slog på den igår, för första gången på ett tag (den har legat utan batteri), och ställde in tiden jag skulle kliva upp (04.54). Först nu, när jag vaknade innan klockan, såg jag att den visade helt fel tid (just nu är den t ex 21.37). Det var tur att jag vaknade av mig själv.

Idag är är det 70 ytor, och min förhoppning är att det är tomt vid den bästa porten på första stället så att det är lätt och smidigt att gå in med släp. På så vis slipper jag i alla fall att dra över de 16 ytor som ska av där. Har jag förresten sagt att jag börjar få muskler? Inte? Det börjar jag få i alla fall, så snart kan jag t o m tatuera underarmarna. :)

Jag lever och andas arbete, så jag har inte så mycket att skriva. Eller, det har jag väl, men jag vete sjutton om jag verkligen vill att omvärlden ska veta. ;) (Nej, jag har inte krockat. Nej, jag har inte kört på någon.)

80 ytor imorgon, på den stressigaste dagen. Lovely.

Idag plockade jag en backspegel. Det är ett lite trist sätt att börja dagen på, men liraren vars spegel jag smackade i verkade glad ändå.

Note to self: överhänget är rätt stort. Det är bra att komma ihåg.

Jo jag vet

Jag borde uppdatera någon gång. Jag är bara för lat, och för trött. Ibland är jag för glad också, eller för arg. Ganska sällan är jag lagom.

Det är tur att jag är söt när jag sover.

Jag är den där som är lik nån. Åh, du är så lik min kompis Karin/Johanna/Peter/Stina/Lisa/Elisabeth! Jag är den där som ingen kommer ihåg. Jaså, har vi setts? Det minns jag inte, och jag brukar annars ha ett bra minne för ansikten. Jag är den där som skrattar för högt, brer ut mig för mycket, tar för mycket plats, men som ändå inte märks. Jag kan hälsa på dig femton gånger, och den sextonde kan du ändå inte riktigt placera mig.

Jag klagar egentligen inte. Det är ganska skönt att kunna passera obemärkt. Ibland vore det dock roligt att göra intryck

avtryck

med eftertryck.

Jamen, visst rackarns:

Igår gjorde jag förresten det där som jag bara härom dagen sa "det där skulle jag inte vilja göra" om: jag lossade burar till Pressbyråer i Uppsala (Svava, Stora torget och Skolgatan). Det gick förvånansvärt bra, trots att folk är idioter. Så, såg du en stor mullrande gul lastbil på Stora torget igår, med en förare som muttrade om idioter som ställer sig under bakgavellyften, så såg du mig (och bilen jag kör). Så, nu har jag kört inne i stan i Uppsala, så nu behöver jag inte vara nervös för det heller. :)

Till mannen i den röda Mazdan:

Jag hoppas att du förstår att jag inte hade för avsikt att någonsin backa på dig? Däremot hoppas jag att du nu har förstått att även om det går långsamt förbi smala smala passage med vägarbeten, så går det inte snabbare om en hänger sig på tutan. Tvärtom faktiskt.

[Jag var på väg från Häggvik mot Danderyd, och hade precis svängt av för att komma ner till Häggvikstunneln, och på vägen ner är det vägarbeten. Jag kom med bil och släp, och då måste en köra ganska långsamt för att hinna med att få igenom hela alltet utan att riva med sig koner och annat som är uppställt längs vägen. Flera gånger förr har jag blivit tutad på där, för att det går långsamt (och ja, det gick inte i mer än 35, det vet jag. Samtidigt är det en mycket kort sträcka, så om de bara behåller brallorna på så går det ganska fort ändå.). Senast det hände mig svor jag att nästa gång det hände, skulle jag kliva ur bilen. Så, idag var det en förare till en röd Mazda som hängde sig på signalhornet. Först tänkte jag "äh, vafan, jag är snart igenom ändå", men när han inte gav sig stannade jag, stängde av motorn och klev ur. Jag gick fram till bilen, knackade på rutan, och pekade mot ratten, och sa "det där hjälper inte, det går inte fortare". Han började hojta om att han minsann hade bråttom, och fortsatte tuta. Jag fick då nog, och sa "om du inte lägger av kommer jag att stå kvar. Eller backa." Sen lämnade jag en lapp med numret till åkeriet, och mitt namn ifall han ville ringa och klaga på den otrevliga chauffören som kom och bråkade när han så oskyldigt bara hade hängt sig på signalhornet. Vad jag vet har han inte ringt.]

Tuttar, tuttar, tuttar

Haha, fler än jag som oftast har en hand eller två på brösten. Såna är vi tuttfixerade, måste alltid kolla så att de är kvar. ;)

Idag har jag sett Sollentuna många gånger

Jag skulle kunna skriva något arg och irriterat, t ex om hur jobbigt det är när folk som ska lasta vänder på lasset, och ställer de burar som ska av först längst in på bilen. Jag skulle kunna skriva något om hur jobbigt det är att ha lossat i Sollentuna, åkt till Solna och precis börjat lossa och upptäcka att det står "Täby" på burarna. Jag skulle rentav kunna oja mig över att jag fick åka till samma butik tre gånger idag (lossa de första burarna, hämta dem igen, och lossa de "riktiga"). Inget av ovanstående tänker jag göra (det har jag nämligen gjort till leda hela dagen, då jag hattade runt som en tok för att försöka hitta baklänges), jag vill bara ta tillfället i akt att glädjas åt hur bra det ändå gick. Det hade kunnat gå hur dåligt som helst, men det gjorde det inte.


Sämst idag var inte att det var fellastat, utan den polska chaffis som inte hade koll på hur lång hans trailer var när han körde om på E4. Bara för att hans hytt är förbi min bil behöver det inte betyda att det är läge att byta tillbaka till höger fil. Jag är glad att jag har bra bromsar, annars hade jag nog inte skrivit det här, eftersom han började gå tillbaka när min hytt var på halva hans trailer ungefär.

Konsten att nästan ta livet av sig, och ändå ha mage att se förbannad ut

Vad skulle få dig att, med barnvagn, gå bakom en backande lastbil? Nej, jag pratar inte om en backande lastbil på ett övergångsställe, och jag pratar inte om att gå flera meter bakom. Jag pratar om p r e c i s bakom, och på en vändplan. Jag är nyfiken, för själv skulle jag nog svara "inget", eller kanske "pistolhot". Vad kvinnan (återigen, med barnvagn!) som gick in bakom lastbilen idag skulle svara vet jag inte. Vissa har verkligen ingen som helst självbevarelsedrift.

[Ja, den har "backtut", den har backljus, och jag hade t o m slagit på varningsblinkers för att vara inte bara tydlig, utan övertydlig. Det hade jag inget för.]

"Riktiga tjejer kör inte lastbil"

Barn: - Mamma, sån där ska jag köra när jag blir stor! *pekar på lastbil med släp som hansi står och pillar med*
Mamma: - Nä, tjejer kör inte lastbil vet du väl?
B: - *pekar på hansi* Men den där tjejen kör ju?
M: - Jo, men RIKTIGA tjejer kör inte lastbil.
hansi: - Förlåt, men menar du att jag inte är en riktig tjej?
M: - Nja ... njaej ... nä, det tycker jag inte.
h: - Nähä? Vad är det som gör att jag inte är en riktig tjej då?
M: - Du kör ju lastbil. *till barnet* Kom, nu måste vi gå.

Så, riktiga tjejer kör inte lastbil, och skälet till att jag inte är riktig tjej är att jag kör lastbil. Makes sense.

"Jag tycker att det är helt sjukt okvinnligt"

I veckan satt jag i bilen och fyllde i lite papper innan jag skulle lossa på ett ställe. Ut kom två personer som jobbar där, och de började prata.

Person 1: - Har du sett att det är en tjej som kör?
Person 2: - Ja?
P1: - Jag tycker att det är helt sjukt okvinnligt med tjejer som kör lastbil. Hon är säkert en sån där som halsar öl direkt ur flaskan, och snusar skitmycket. Hon är säkert lesbisk också.
P2: - Jaha, jag tycker att det är rätt läckert jag.
P1: - Äh, det är helt sjukt okvinnligt. Helt sjukt.

[Och nej, att bli tagen för ölhalsande snusande flata är inget som stör mig. Nu är jag ju egentligen inte riktigt något av det (även om nån av sakerna stämmer en smula mer än de andra), men jag kan tänka mig långt mycket värre saker att bli kallad. Däremot förstår jag inte vad "kvinnlighet" har med något att göra? Vad är det som är "okvinnligt" med att köra lastbil, dricka öl, eller snusa, eller för den delen knulla med brudar? Visst, det hör väl inte till den traditionella kvinnliga könsrollen, men vem har någonsin blivit friare av att följa den?]

Vad skriver jag om egentligen?

070707

Idag är det många som kommer att förlova och gifta sig. Jag tycker att det är rent obeskrivligt töntigt att välja datumet för att det är "tre lika". Men, så är är jag ju inte så jävla mycket för töntiga saker heller.

Fler saker som piggar upp när det regnar och är jävligt

I onsdags när jag körde runt i regnet och försökte hitta till ställen jag förvisso varit till någon gång, men inte hade den blekaste aning om var de låg, lyssnade jag som vanligt på radio. (Varje morgon när jag hämtar bilen - och släpet om det behövs - har jag samma rutin: jag går in och hämtar nyckeln, drar ur elkabeln och slår om kylaggregatet till dieseldrift, jag sätter mig i förarsätet, drar igång bilen för att få upp tryck, fyller i färdskrivarkortet, slänger mig på radion för att byta bort Rix jävla morgonzoo, och plockar ner tuttkalendern som sitter mellan förar- och passagerarsätet. Sen är det dags att åka.)

Det regnade som sagt, och jag var lite vilse. Alltså, just då var jag inte så vilse i världen, mest lite ensam och vilse i bilen (okej, jag kan inte uttrycka det bättre än så, ta det för vad det är: söndassvammel). I alla fall, på radion kom då en låt som jag hört en gång förut, men inte uppfattat varken titel eller framförare på. Nej, jag lyckades inte den här gången heller, men jag antecknade tiden, för att sen kolla i P3:s låtlistor. Det här (det är en annan låt innan, men den jag menar börjar strax efter 02:40) är låten jag menar. Som jag nämnt tidigare: sittdans i lastbil är en klart underskattad syssla.

För övrigt så hade jag över tre timmars ren väntetid i fredags. Tydligen skulle alla in på samma ställe, hela tiden.

Oh, en sak till innan jag glömmer det: jag trivs som fan med att köra lastbil. Det är tungt och jävligt svårt ibland, och en gång har jag blivit kallad ”lilla stumpan” (hade min dörr inte gått i baklås hade han varit en näsa långt mycket plattare), men det är riktigt riktigt roligt. Särskilt roligt är det faktiskt att prata med andra chaffisar, och hjälpa varandra. Jag gillar folk som säger ”jag går ut och stoppar trafiken så kan du backa ut i lugn och ro” i stället för att stå med armarna i kors med ett hånflin över hela ansiktet. Jag tror att det är svårare att komma in som man i en kvinnodominerad sfär än var det är för en kvinna i en mansdominerad. Mer om det en annan gång.

Jag har valt rätt

Jag har valt rätt, jag har valt rätt, jag har valt rätt. Jag har valt rätt.

Flera gånger

har jag varit på väg att skriva, men alltid har det kommit något i vägen. Främst har jag varit trött trött trött. Om sisådär 13-14 timmar borde jag ha helg i alla fall, och då kommer jag att ha lite mer tid (och kanske t o m ork?) att skriva lite. Tjopling så länge.

Nej, jag längtar på intet sätt till imorgon

Nu är det dags att sova om jag ska palla att kliva upp 04.

Good Friends Are Hard to Find

Jag har två vackra storasystrar att luta mig mot när livet är taskigt, och jag har Lisa som kan få mig lugn och glad hur lätt som helst. Jag har gått från att ha varit klättra på väggarna-nervös för en timme sen, till att vara lugn som en filbunke, och det bara efter en timmes telefonprat med Lisa. Utan Lisa och mina systrar vore mitt liv kaotiskt, det är bara att erkänna på en gång.

Jag tror inte att jag säger det nog ofta, men tack för att ni finns, och för att ni tror på mig när jag själv inte gör det. Jag är glad, tacksam och otroligt lyckligt lottad att ha er.

Minns du mailet jag fick,

det från Jani Pikkarainen? Enligt kommentaren från B ska han ha skrivit till fler kvinnor. Vilken hjälte han är som ska rädda oss väna varelser från de stora monster som fordon är.

Jag vill även tillägga att ingen skugga ska falla på truckstop.nu, det är en strålande sajt. Det är bara enskilda användare som kanske borde ta sig en funderare på hur de brukar sin tid.

Hoffmaestro & Chraa

Det som förgyllde min i övrigt så pissiga fredag (fråga inte) var Hoffmaestro & Chraa. Sittdans i lastbil är en underskattad syssla, men jag tror inte att det är så många som kan sitta still när de hör t ex Desperado (och som sagt, i övrigt har haft en överjävlig dag).

Programmet jag lyssnade på var Ametist, i SR Metropol, och programmet går att lyssna på här (16.00-16.30, 16.30-17.00). Instant lycka.

... och sökord igen (nej, jag tröttnar aldrig)

Lägg särskilt märke till den sjunde från slutet. Hur kommer någon på att söka på det?

Första dagen

Idag var det första dagen på egen hand. Jag skulle kunna berätta om alla gånger jag åkte vilse, hur långt jag åkte extra för att jag fick hjärnsläpp, hur det var att välta en bur (medan personen som ska ta emot varorna säger "det var ju inte bra" och går), hur det var att slå i smalbenet när jag halkade från det översta trappsteget till bilen, hur det är att komma tillbaka till släpet (sen som sjutton) och upptäcka att det står en jävla brödbil två meter framför, hur många timmar sen jag blev ... alltså, jag skulle kunna berätta att den här dagen var bland det vidrigaste jag varit med om på flera år, men det gör jag inte. I stället kan jag berätta att det var maffigt som fan att köra på egen hand, och inget i körningen gick fel. Det var bara att jag inte hittade. ;)

Nu är jag trött som fan (jag kom hem för en timme sen ungefär) och ska strax lägga mig. Jag ska bara kolla upp vad jag ska ta för väg imorgon, och försöka lugna ner mig lite.

Note to self (de börjar bli många nu):

Att stå på bakgavellyften och vilja tilta den lite men i stället trycka på fel knapp, det är dumt. Det gör nämligen jätteont att bli klämd mellan den övre luckan och skåpet. Om det nödvändigtvis ska tryckas på fel knapp, se då till att det är en knapp med dödmansgrepp. Annars är det svårt att ta sig loss.

Ja, det var svårt att ta sig loss.

Lokalsinne? Eh ... nä.

Jag har inget lokalsinne. Det är inte bara som jag säger, det är ingen gullig "oh, jag är så vimsig som inte hittar"-grej, jag har verkligen inget lokalsinne. Jag får hela tiden kolla kartor, och köra köra köra samma sträcka för att lära mig att hitta.

På torsdag ska jag tydligen klara turen själv, den jag åkte med i torsdags. Så, det blir till att råplugga kartor över butiker, och hur en tar sig mellan dem (i rätt ordning också). Det ordnar sig nog. Kanske. ;)

Ännu ett låttips

Jag har fastnat för Snow Patrols "Set the Fire to the Third Bar", med en fantastisk Martha Wainwright. Så, den är mitt tips för idag. :)

Hur kunde jag glömma?

Jag har ju helt glömt bort att berätta att Antony & the Johnsons var bra. De var bättre än bra, de var rent ut sagt förjävla fantastiska. Det enda som gjorde mig lite ledsen var att de spelade "Cripple and the Starfish" redan som tredje låt. Jag hade gärna sett att den kom en liten smula senare, bara för att hinna ifatt.

Hela dagen var faktiskt en riktig hit, förutom att det uppenbarligen är idioter som har hand om beställningarna på pizza- och kebabhaket, samt att folk envisades med att gå fram och tillbaka för att köpa öl genom hela konserten. I övrigt var allt strålande: vädret var vackert, bilen gick bra, sällskapet underbart (ja, t o m lillkillen var kalas ;)). Dessutom fick jag det höga nöjet att för en minut faktiskt få träffa en nätbekanting IRL (även om det skedde just ngn minut, och det på parkeringen efter knserten).

"Vi vill ha dig"

Idag hade jag bestämt mig för att tacka nej till jobbet jag blivit erbjuden. Eftersom jag inte har någon lastningserfarenhet kändes det dumt att börja med det tyngsta. Så, väl tillbaka på åkeriet sa jag som det var: jag är för långsam, och jag vill inte sinka alla genom att ta ett jobb jag inte är hundra på att jag klarar av snabbt och lätt.

Det visade sig att det inte var några problem, de hade en annan tur på lager, för som de sa: "vi vill ha dig". Så, nu verkar det bli Stockholmskörning. Vi får se hur det går. :)

Trött

Två nätter och en dag till den här veckan, sen får jag sova. ;)

... här kommer jag över stock och sten, har ni sett Filemon Jönsson?

Imorgon blir det road trip till Rättvik med två vackra damer och en pojkvasker i bilen (plus undertecknad, hädan efter endast lystrande till ”chi-chi, momomomomonchchichi”). Jag hoppas så att det blir fint väder (även i Rättvik), och att allt går bra med att ta sig dit och hem. Att konserten blir bra hyser jag inga som helst tveksamheter om. :)

Konsten att slicka folk på bussen på bröstet utan att de tar illa upp

Idag blev jag slickad på bröstet när jag satt på bussen.

Först stod hen helt fredligt och studsade i förälderns knä, sen SCHVUPP! slängde hen sig med munnen först ner i min urringning. Så kan det gå om en sitter iklädd ett urringat linne, bredvid en hungrig bebis.

Idag har jag fått mitt körkort, alltså själva kortet. Precis som jag mindes det, så ser jag ut som en rädd monchchichi på bilden. It ain't pretty. Fast, det är nog inte så många som ska kolla på det (annat än alla stackare som jag kommer att trycka upp det i ansiktet på bara för att de ska se hur cool jag är. Bäst jag håller tummen för bilden då bara).

Alanis Morrissette är rolig

Kolla själv! :)

omgwtf?

Jag fick just ett mail från Jani Pikkarainen. Nej, jag vet inte vem han är, men han har uppenbarligen problem med att jag har tänkt mig ett yrkesliv inom chaufförsbranchen.

(Klicka på bilden för att förstora den.)

Det spelar ingen roll

Var det för att jag har ett sådant vackert leende, eller för att jag idag är alldeles exceptionellt snygg (sådär så att ens hälften är olagligt i ett antal länder)? Var det min charm och intelligens som fullkomligen sprudlade som fick dem på fall, eller var det för att de helt enkelt behövde en chaufför med mina kvalifikationer?

Strunt samma vad det berodde på, jag blev erbjuden jobb på stört. Natten till måndag ska jag åka med och kolla om jag vill ha det. God it’s good to be me! :)

Jag gillar inte svackorna

Jag ska på en arbetsintervju om en timme, och jag gillar inte den person som hotar att krypa fram. Ni vet den där "men inte kan väl lilla jag?"-typen, som börjar ursäkta sig för allting? Nej, jag tänker inte låta det kassa självförtroendet ta över nu. Hell, jag är ju klar, jag har ju visat mig själv att jag faktiskt kan någonting, och då är det väl bara att visa andra detsamma? Ja, så må det bli.

Håll en tumme eller två, snälla?

Det här med vuxenpoäng

Ibland så blossar det upp diskussioner om vuxenpoäng. Vissa tycker att det är coolt att ha många, andra tycker att en ska ha så få som möjligt. Själv har jag egentligen inte funderat över det så noga, jag har nog alltid haft hyfsat många (förutom när det kommer till städning och att hålla i pengar, där är jag fortfarande fyra). Idag hittade jag (som vanligt) en grej i Tiriqs helgondagbok. Hen hade gjort ett test på vuxenpoäng.com och där fått reda på att hen höll sig hyfsat väl till sin ålder (det är alltså en massa frågor en ska svara på, och utifrån det räknas din egentliga ålder ut).

Jag är ju inte den som är den (vem är det liksom?), så jag gjorde testet. Jag är 27 år gammal (28 i september), men enligt testet skulle jag vara äldre. Äldre? Hur gammal då? kanske någon nu undrar. Tja ... jag borde vara 41,9 enligt testet. 41,9? Det var attans.

Mors dag: vilken glädje, vilken fest!

Idag är dagen vi ska visa våra mödrar att vi uppskattar dem, att vi är tacksamma över allt de gjort för oss, och att vi högaktar dem. Här kommer min morsdagshälsning:

Grattis på mors dag mamma. Jag önskar dig all olycka.

Damned if you do, damned if you don't

Kroppsbehåring är lustigt. En man utan särskilt mycket sådan betraktas inte alltid som riktigt manlig, medan en kvinna med tät hårväxt betraktas som allt annat än kvinnlig. Att se att det finns individuella skillnader mellan människor i stället att fokusera på biologiskt kön, är uppenbarligen alldeles för svårt för många (inklusive mig själv lite till och från).

När det kommer till kroppsbehåring på kvinnor finns det två enkla vägar att gå: raka/vaxa bort allt, eller låt allt vara. Det är ju givetvis alldeles för förenklat egentligen, allt däremellan finns ju: trimma lite här och där/raka på vissa ställen, låt resten växa fritt t ex. Men, vad som än görs med håret är det någon grupp som tycker att det är fel.

Folk säger ibland "men hansi, du som är feminist? Du får/ska väl inte raka benen?", och det gör mig lite illa till mods. Många som säger så är ickefeminister som uppfattar oss som fula håriga kvinnor som fått för lite kuk (eller kanske för mycket, i den mån att vi är män själva, innerst inne), men inte alla. Fler än en gång har jag även fått frågan från andra feminister (men då oftast från "paketfeminister", som sett på mig med en blandning av medlidande och äckel (den blandningen kommer f ö från alla som ställer frågan). Jag har t o m fått hela min feminism underkänd på grunderna att jag 1) har en rakhyvel, 2) har en rosa morgonrock, och 3) läser Harlequinböcker i badet.

Precis som så många andra kvinnor började jag raka benen i högstadiet. Givetvis rakade jag även armhålorna, för alla vet ju hur äckligt och svettigt det är med armmustacher? Ända sen dess har jag kämpat, både med själva rakningen (jag har haft min beskärda del av raksår vid fotknölarna som vägrat sluta blöda, inflammerade hårsäckar i armhålorna som sväller upp till vindruvsstorlek, röda prickar här och där som kliar och stick) och med att stå emot den. Jag har från och till låtit benhåret växa fritt till mångas stora fasa, och sen rakat bort det och känt mig långt mer bekväm (förutom i vissas närvaro, där jag känt mig som en förrädare).

Numera rakar jag benen ibland, men låter armmustascherna vara. Hår under armarna är både sexigt och coolt (dessutom så svettas en inte så förbannat), men hår på benen - så länge det ser ut som på mig - är faktiskt fult. Jag vet, det växer väl där för att det ska vara där, och det är bara något jag fått itutat mig sen lång tid tillbaka, men det ändrar inte det faktum att jag faktiskt tycker att det är fult. Och ja, jag tycker bara att det är fult på kvinnor. Uppfattningen om vad som är okej för vilket kön sitter fortfarande djupt rotat i mig, men jag jobbar med det.

Så, oavsett hur länge en kämpar med att acceptera sin hårväxt, oavsett hur mycket en vet att det bara är yttre påverkan, så är det skitsvårt att ändra sig. Jag kommer nog att fortsätta raka mina ben på sommaren och låta det växa fritt på vintern. Det jag tycker är viktigast är inte om en rakar benen/armhålorna/könet eller inte, utan om en gör det för att en vill, eller för att en känner sig tvungen. Jag vet att jag kan låta bli att raka benen, men jag vet även att jag tycker att det är snyggare utan. Jag vet att många tycker att hår under armarna är äckligt, men jag vet samtidigt att jag tycker att det är superläckert. Så, gör det du vill, förutsatt att det inte är är av tvång (för då är det ju inte längre det du vill, eller hur?).

(Å andra sidan, hade jag massor med guldfärgat lurv på benen skulle jag inte drömma om att raka bort det, eftersom bland det hetaste som finns faktiskt är just ett par solbrända guldlurviga ben.)

Min dygnsrytm

är inte som den ska. Jag gick i säng efter 23 någon gång, och vaknade - sprallande pigg - 04.20. Nu har jag alltså varit uppe i över en och en halv timme, och jag börjar bli hungrig. Frulle vid 06 en lördag? Det är inte klokt.

Vem den snygga bruden med CE är?

Tja ... det är nog faktiskt jag. :D

Dags att klä på sig, käka frulle och sen åka. Idag är jag riktigt trött.

Nu

går hela min dator, samt de sidor jag själv kan påverka utan större problem, i svart och rött. Fancy schmancy om jag får säga det själv. ;)

(Ja, det är ytterligare en sån där dag som jag borde göra något vettigt på, men som jag slösar bort genom att bara ... jag vet inte, göra annat.)

Jag vet att jag upprepar mig

Jag vet att jag upprepar mig, men det kan inte hjälpas. Manifestet kan vara det bästa jag har läst. Någonsin.

Äntligen!

Äntligen har någon vänlig själ lagt ut Klungangrejer på YouTube! Visst, jag har sett dem förut, men det är alltid lite roligt att kunna skicka en länk direkt och säga "där, ser du? Där är Katla/Thunder/Job Anderssson/Patrik Larsson!".

Vissa dagar är helt bortslösade på mig

Det finns dagar som är helt lediga, jag menar verkligen helt lediga. Det finns alltså hur många timmar som helst att göra bra saker på: läsa böcker, tvätta en maskin med kläder, svara på mail som legat alldeles för länge, rensa köket så att det går att ta sig in, ringa gamla polare, dammsuga, virka, kolla på film, testa nya roliga sminkningar, vattna blommorna ... ja, vad som helst med andra ord.

Idag var just en sån dag. Vad har jag då gjort? Nu ska vi se ... räknas att klä på sig sunkkläder och kolla på Gilmore girls? Inte? Då har jag inte gjort ett skvatt är jag rädd.

Någon som ser ett mönster?

8 19.05% rakade fittor
4 9.52% linda bengtzing
4 9.52% rakad fitta
4 9.52% hanna fange
3 7.14% komma i negerfitta
2 4.76% köra lastbil
2 4.76% vätskande sår i hårbotten
2 4.76% backa med lastbil och släp
1 2.38% svårt att backa ce
1 2.38% villig fitta
1 2.38% linda isacsson
1 2.38% linda isaksson gifter sig
1 2.38% knula med brudar
1 2.38% backa med lastbil och
1 2.38% tatueringar jesus
1 2.38% för- och nackdelar med en gift man
1 2.38% hansi fange
1 2.38% linda isaksson
1 2.38% bilder på lastbil med c kort
1 2.38% girlyliscious
1 2.38% klä på jesus


... och allvarligt, hur jävla svårt är det att stava till "knulla"?

För den som är stark

Jag kollade just in på etc.se, och temat just nu är våldtäkt. Om du är stark nog rekommenderas läsningen (som alltid när det gäller ETC!), men om du är som jag ska du nog låta bli. Jag sitter här med tårarna sprutande, så jävla ledsen att folk utsätts för det, så jävla arg över att inte kunna göra något, och så jävla förbannad över att as kommer undan med det.

Att det fortfarande kan vara intressant hur offrets tidigare sexuella erfarenheter kan ha tett sig (antal, preferenser etc.) övergår mitt förstånd. Vad ska det spela för roll om personen knullat hela Mälardalen, samt en bit av Norrland? Om personen inte vill, så vill hen inte.

Många gånger har jag läst diskussioner som går ut på att kvinnor (för det är ju oftast kvinnor som råkar ut för dessa övergrepp, även om det finns män som också utsätts) är så svåra att tolka. Vad vill de egentligen, vill de knulla eller inte? Mitt förslag, i all välmening så att säga, är att LÅTA BLI om du är osäker. Om personen du vill ha sex/knulla/älska/whatnot med inte säger "ja", ta det då som ett nej. Jag tycker inte att det är vettigt att folk kan komma undan med "jag visste inte att hen inte ville", eller "vi har ju gjort det förr". Varje gång måste ha ett nytt "ja tack" (från alla parter inblandade givetvis), och det kan tas tillbaka när som helst.

Många gånger när det här kommer upp i diskussioner brukar det då heta att "tjejer tar inga initiativ", "brudar säger ju inte till att de vill" (för det är ju ofta det det handlar om, stackars sextörstande män som måste dra hela lasset eftersom de är MÄN), och andra saker på samma tema. Mitt tips är enkelt: låt bli. Om personen som vill hångla/sexa/klämma lite inte säger det, låt hen bli utan! Jag skulle tusen gånger ha på mitt samvete att jag inte sexat loss med någon som ville det, än tvärtom. (Och ja, jag vet att våldtäkt inte är att "sexa loss", men för förövarna kan det nog ibland vara så, att de tror att det är det de gör, när de i själva verket tvingar sig på någon annan.) Så, vi tar det igen: finns det inte ett tydligt "ja", räkna det som ett "nej" helt enkelt!

Vad jag tycker om att många tjejer inget hellre vill än att slita av sig kläderna och trycka upp nån heting mot en stolpe, men inte vågar för att inte verka för slampig, det tar vi en annan gång.

(Och ja, jag vet att analysen är ungefär lika djup som en vattenpöl efter ett duggregn, men det kan inte hjälpas. Bara för att saker är självklara behöver det inte betyda att de inte behöver sägas igen, uppenbarligen.)

Allt som är ditt

Jag vet att våld inte löser någonting egentligen. Jag vet det, samtidigt kan jag inte låta bli att, med gråten i halsen av ilska och frustration, sjunga med i Säkert!:s refräng på slutet.

Nu är det kanske dags för en uppdatering, vad vet jag?

Den här veckan har jag haft praktik. "Den här veckan?" tänker du då, "den är ju inte slut än?", och det är helt sant. Det som är sant är dock att grusgroparna och byggena håller stängt imorgon (eftersom det är typ min dag, men ändå inte), och på fredag också. "Grusgropar och byggen, kan det vara så att hansi äntligen får åka grusbil?" tänker du kanske nu. Visst är det så! Så, den här veckan, och nästa ska jag ha praktik på ett åkeri som ligger här i närheten. Jag får åka med till grusgropar och bergtäkter och hämta 0-63, filler, 7-17 (vanlig matjord), stenmjöl ... tja, allt en kan tänkas hitta på såna ställen. Jag vet att det låter konstigt, men jag tycker verkligen att det är riktigt roligt. Jag trivs med min handledare, jag trivs med alla jag har träffat. Inte en enda gång är det någon som lyft på ögonbrynet åt att jag som kvinna ska bli yrkesförare. Jag har blivit kallad "flickan" som i "men låt flickan köra nån gång då, jävla snålpelle!", och det var helt okej.

Hittills har jag inte kört något (och det är inte för att jag inte har fått för min handledare, utan för att jag fram till idag inte hade något övningskörningstillstånd med mig, eftersom det kom bort i flytten från Västerås. Dessutom ville jag åka med ett par dagar för att kolla hur det är.), men nästa vecka ska jag få börja.

Om någon för ett par år sen hade sagt "hansi, om ett par år kommer du att sitta och vara helt salig över tanken på att få köra ett grusekipage. Dessutom kommer du att vara så löjligt impad av hur balla kassettbilar är att du knappt kommer att kunna andas." hade jag sagt typ ... "pfff" och gått därifrån. Idag sitter jag där. :)

Dagens sökord

3 21.43% hansi
1 7.14% hanna fange
1 7.14% brudar
1 7.14% rabarber kruka balkong
1 7.14% linda bengtzing
1 7.14% slangen i fittan å gas
1 7.14% bussen dörren
1 7.14% knula i ladugård
1 7.14% rakad
1 7.14% linda isaksson giftemål
1 7.14% thunder and mammas nya kille
1 7.14% present till tvååring



Svårt att gissa sig till vilka som fått mig att skratta så att jag fått ont i magen? Tips: det är inte "linda bengtzing". :)

Som jag skrev till någon: Jag känner lite för att vråla ”wööööåååuuuwöööuuu, vi har slutat nian!”, men i stället nöjer jag mig med att säga ”igår var det sista dagen i skolan. Om jag aldrig mer återser den kan jag skatta mig lycklig. Amen.”.

Nu är det två veckors praktik (grusbil, hur coolt är inte det?), och sen är jag förhoppningsvis klar på riktigt. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att få mitt E-kort, men jag ska i alla fall få övningsköra på praktiken, så lite måste de ju lita på mig.

Saker som gör att jag vill lemlästa, eller åtminstone skälla lite lätt

Som vanligt har jag funderat på saker som stör mig, så här kommer ett axplock:

• folk som ska cykla över en väg, och stannar innan refugen för att det kommer bilar från höger. Vi som kommer från vänster då, ska vi bara stanna för att du har din jävla cykel ute i gatan?

• folk som småspringer för att hinna över gatan, och saktar ner de fyra sista stegen, vilket får en att tvingas stanna (och nej, jag pratar inte om övergångsställen här gott folk, jag pratar om folk som prompt ska springa rätt ut i gatan, just for the fun of it).

• folk som går på en trottoar med ryggen åt trafiken, och WHAM! slänger sig ut på ett övergångsställe. Varför inte i alla fall slänga en snabb blick över axeln, om så bara för att titta på det stora mullrande monstret som närmar sig?

• folk som prompt ska in samtidigt med en i rondeller. Ja, jag vet att det ska finnas plats för två i bredd i många rondeller, men det är även så att släp skär en del, och att det kan bli farligt att köra bredvid. Men nej då, kör om bara.

• folk som på bussen väntar till den har stannat på deras hållplats innan de säger "jag ska av här", och knuffar en i sidan. Vad har hänt med ett försynt "ursäkta", eller bara en liten rörelse för att liksom visa sina intentioner?

• folk som tränger sig för att komma först på bussen, som sen ska stå och blockera allting med en enorm väska, samtidigt som de gräver i fickor och handväskor efter busskortet.

• folk som luktar mycket, i alla fall på bussar.

• folk som envisas med att PRATA SÅ HÄR HÖGT PÅ BUSSEN, TROTS ATT KLOCKAN ÄR STRAX EFTER SEX PÅ MORGONEN, OCH FOLK VILL SOVA.

Ja, mitt liv kretsar runt trafik, trafik i alla dess former. Typ.

Nu har jag hittat en praktikplats till nästa vecka. Nu återstår det bara att finna en lösning på hur jag tar mig dit till 05 måndag morgon, utan bil. Så går det när världens finaste bil bestämmer sig för att jävlas så att bromsarna måste justeras för massor med pengar, och det måste göras på måndag, just när jag måste ha den. Oh well, i värsta fall får jag väl cykla.

Blärk

En annan dag.

Faran med piratkopiering

Idag blåste det så in i bänken när jag skulle cykla från skolan till bussen. När jag hade låst upp cykelförrådet blåste dörren igen med en smäll. Jag lämnade min cykel, och låste upp igen. Den här gången höll jag i dörren med ena handen, och ledde cykeln med en andra. När jag kommit in blåste dörren igen med ett pang, men det bekymrade mig inte. Då.

Jag gick fram till dörren, såg att det inte var ett vred, utan ett vanligt nyckelhål även på insidan. Jag stack in nyckeln, och försökte vrida om den. Det gick inte. Jag tog ut nyckeln, tittade på den noga, och stack in den igen. Den gick inte att vrida runt.

Efter att ha stått och dragit och slitit i dörren, svurit värre än vaktmästaren, och gjort ytterligare försök att vrida om nyckeln, ringde jag 118 118, och fick prata med Andreas. Han gav mig numret till lunchrestaurangen som ligger på samma adress som cykelförrådet, och jag ringde på hjälp. Ut kom en av fastighetsskötarna, låste upp dörren och fnissade lite. Han bad sen att få kolla på min nyckel.

- Den här ser konstig ut.
- Jo.
- Den verkar bara funka från utsidan.
- Mmmm.
- Den ser helt annorlunda ut än vad våra nycklar brukar se ut.
- Jaså?
- Du borde åka iväg och få den utbytt, du måste ha fått en kopierad.
- Mmm. Okej.

Jag lunkade iväg (efter att ha sagt tack förstås), och hann med bussen. Vad har jag då lärt mig? Jo, att har jag en nyckel som jag fått uppkopierad för att kunna gå som jag vill i cykelförrådet fastän jag inte bor där längre, då får jag banne mig se till att dörren inte går i gen efter mig.

"Min högsta önskan är att få stå brud"

Härom dagen kom jag att tänka på en sak som jag läste över axeln på en person på bussen för ett par månader sen. Det var någon av de otaliga skvallertidningar som finns, och det jag fastnade för var rubriken, som löd något i stil med rubriken på mitt inlägg. Jag reagerade redan då på att det kändes så fattigt. Jag menar, att ens högsta önskan är att få stå brud? Finns det inte andra saker att önska sig? Ett fantastiskt liv, vackra barn, spännande äventyr? Nope, bara hon får gifta sig kanske allt blir bra, vad vet jag?

Det som fick mig att tänka tillbaka på rubriken var en annan sak jag läste över axeln på någon på bussen (ja, jag gör det ganska mycket när jag har tråkigt). Det var en intervju med, eller kanske en artikel om, what's her face ... Linda någonting. Isacsson? Jepp, Linda Isacsson var det. I alla fall, det som fångade min uppmärksamhet var "Nu väntar hon på att [insert mansnamn] ska fria". Va?

Det här är alltså två kvinnor med egna karriärer, och det enda som verkar intressant att meddela omvärlden (eller i alla fall för tidningarna att skriva om), är att de vill gifta sig, fortare än kvickt. Jag blir så uppgiven att vi idag, 2007, inte har kommit längre än så. Att det är helnajs att gifta sig, det vet jag (jag säger inte att en måste gifta sig, bara att jag förstår att folk vill), men att det ska vara det som gör en till en hel människa? Att det krävs att en man friar till en (troligtvis ska han även gå ner på knä, eller kanske be kvinnans far om hennes hand) för att livet ska bli fullständigt, för att vara en riktig kvinna? Nej, det övergår mitt förstånd. Om nu Linda Isacsson nu så gärna vill gifta sig, kan inte hon fria? Eller, varför inte bara komma överrens om att det är dags att gifta sig? Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att läsa att min partner VÄNTAR på att jag ska fria. Jag skulle bli sjukt stressad, och inte så lite irriterad. Å andra sidan, jag är ju vare sig man eller kändis, så jag vet ju egentligen inget om det där.

Ja just det ja, den som så gärna vill stå brud är Linda Bengtzing. I fall nån nu undrade.

Hur är det egentligen?

Ska tussilago, vitsippor och maskrosor finnas samtidigt? Jag har fått för mig att maskrosorna brukar komma senare, när sommaren liksom kommit igång (d v s efter att träden fått blad och annat tjosan), men jag tror att jag kanske helt enkelt har inbillat mig. Någon som vet?

... och så var det det där med sökord igen

När jag kollar vad folk har sökt på, och hamnat här, funderar jag verkligen över dels vad jag skriver, och dels vad sjutton folk är ute efter. De senaste (förutom de gamla vanliga som jag skrivit om tidigare) är t ex "mycket knulla", "knulla brudar" och "brudar +rakade fittor". Alltså, det är kanske inte konstigt att jag dyker upp som länk på porrblog.se ...

... och ja, jag vet. Genom att skriva det här så får jag väl ännu fler träffar. Som vanligt.

Jag misstänker

att de har förstått ett och annat på skolan.

Jag kommer inte att bli klar innan den utsatta tiden, det går bara inte. Jag är fortfarande för försiktig i min körning, och har inte den jävlaranamma som behövs. Blir det då så att jag får gå ut skolan nu, utan E-kort? Njaej ...

Idag när jag satt och åt lunch kom skrik- och skränläraren (som inte lever upp till sitt namn numera), och ville prata lite. Dels ville han säga att om jag ville kunde jag gå hem, eftersom alla bilar antingen var upptagna eller trasiga, och dels ville han kolla av hur lång tid jag behövde på mig. För vad? undrar kanske du, och det gjorde även jag. Jo, det är nämligen upp till mig att bestämma hur lång tid jag blir kvar på skolan. Borta verkar allt prat om att jag måste sluta snart vara, och i stället sa han att jag får fundera på hur lång tid jag behövde på mig, två veckor? En månad? Jag tror att de kan ha kommit på att hansi är en kassako helt enkelt. Brudfan kommer här med nya fräscha skattepengar, från en helt annan kommun. Klart som sjutton att hon ska vara kvar så länge som hon vill!

Nu är jag sist kvar i klassen, men jg är inte så bekymrad över det. Den näst sista har kört med släp sen innan jul, även om han fick sitt C-kort efter att jag fick mitt. Klar kommer jag att bli, det är säkert. Jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv ndå, så här långt. Innan jag brjade på skolan hade jag aldrig suttit i en lastbil, och nu får jag faktiskt köra en. :)

Irriterande

Jag skulle ju bara byta, men nu är allt borta. Någonstans skulle mina ändringar ha sparats, men jag vete sjutton var. Nu är allt borta, och det som är kvar (jepp, saker är kvar fastän allt är borta) är fult. Och fel. Fult och fel.

... och ja, det är bloggen jag pratar om.

Trött, seg och less

Jag skulle kunna skriva om EM:s snyggaste, och hur uppåt väggarna jävla horribelt och bakåtsträvande den utmärkelsen är, eller kanske nämna att jag i veckan körde till Avesta med bil och släp (22 mil allt som allt den dagen, samma ekipage som jag tidigare visat bild på), eller berätta att jag bara har två veckor kvar innan jag blir utkickad, inte helt otroligt UTAN E-behörighet. Men vad sjutton, jag orkar inte skriva något om det. Just nu är det enda jag orkar att kolla på Gilmore girls och sova.

Ja just det, jag har börjat kolla efter jobb, men eftersom jag fortfarande inte vet om jag kommer att ha E-kort, så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva i ansökningarna.

The Landlord

Jag hittade en länk i min vän Skrotmagnets helgondagbok. Nu har jag kollat på filmen, och min mascara - som från början var på ögonfransarna, där den ska vara om en nu har sån - är nu i brösthöjd. Enjoy! :)

The Landlord

hansi klagar

Att kliva upp vid den här tiden är verkligen inte roligt. Jag trodde att jag började vänja mig, men det var tydligen bara hittepå. Varje morgon sneglar jag mot bilnycklarna, och tänker "om jag tar bilen kan jag sova en och en halv timme till. Dessutom kan jag komma hem mycket tidigare.". Varje morgon bestämmer jag mig för att vara en bra person, och åka kollektivt. Nästan varje morgon ångrar jag det, eftersom det är kallt på bussen, och folk pratar högt så att det är omöjligt att sova. Dessutom, om det nu går att sova, så vaknar jag ändå med ont i nacken.

Jag tror att det skulle vara lättare att kliva upp så här tidigt om jag faktiskt började tidigt. Nu är det så mycket dötid som känns helt bortkastad (dötid brukar väl vara bortkastad förstås).

Oh well, dags att sluta klaga, och klä på sig i stället.

Why not Coca Cola with ZERO Coca Cola?

Visst, jag har sett den. Jag har sett den på tv, jag har sett den på bio, jag har sett den på apstora reklampelare på stan. Ändå hade jag inte fattat vidden av den idioti Coca Cola visar upp med sin nya Coca Cola ZERO.

Jag har stört mig på reklamen, det har jag visst det. Jag har stört mig på att den är töntig (no surprises there!), stereotyp och bara kass. Det jag inte har varit nog vaken för att se (eftersom jag knappt är vaken när jag inte är i skolan), är att de får GB:s Girlie att framstå som ett under av intelligens och jämställt tänkande.

Enligt Coca Colas hemsida så är Coca Cola ZERO en produkt för män. Jepp, nu ska stora starka karlar fås att dricka lightprodukter , det är det ju annars bara brudar som gör(ni har väl inte glömt att tuffa män äter kött?). Hur ska de då fås att dricka dessa omanliga drycker? Jo, jag vet: vi spelar på könsroller!

Alla vet att män är heterosexuella testosteronstinna dudes som bara tänker på att få hänga med polarna och knulla brudar. De gillar inte att prata, de gillar inte förspel; de gillar att trycka in den, och det är det. Så, för att få män att köpa produkten måste de fås att förstå att den här produkten, just DEN HÄR är det som faktiskt visar att de är inte bara män, utan de manligaste män som finns.

Jag vet att det är old news, (ge mig en dubbel espresso, NU!), men jag säger det ändå: jag är så trött på att allt ska delas upp i "kvinnligt" och "manligt". Visst, jag förstår att reklam för mensskydd riktar sig till främst kvinnor (även om jag tycker att folk i stället borde ta och använda menskopp i stället för att slänga sina pengar på bindor och tamponger, men, to each his own liksom), men allt annat? Varför ska det finnas läsk för män, och en annan för kvinnor? Varför är det bara mammor som sköter omhändertagandet i blöjreklamer?

Jag är dessutom så in i döden trött på att kvinnor och män reduceras till stereotyper. Män gillar snabba bilar, kvinnor gillar shopping. Män gillar att knulla, kvinnor gillar shopping. Och ja just det: gud nåde den som andas något om att män faktiskt kan gilla andra män (annat än i sport- och musiksammanhang förstås, men det är ju annorlunda), och att kvinnor kan gilla andra kvinnor (förutom om det är så att en man får titta på, eller vara med. Då är det okej.). Att det finns män som tar hand om sina (och andras) barn är konstigt, att det finns män som faktiskt kan göra saker för någon utan att förvänta sig en avsugning som tack är bara fel. Fel fel fel. Vore jag man skulle jag nog också lacka ur på stereotyperna. Jag menar, vad ger det för utrymme för en personlighet, om en hela tiden måste tänka på att aldrig visa känslor (annat än i sport- och musiksammanhang förstås, men det är ju annorlunda), att alltid jaga sex, att aldrig få visa sig "kvinnlig". Instängt och fattigt är orden som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på det. Å andra sidan, vad vet jag om att vara man? Inte ett smack.

Om du vill beskåda den fantastiska kampanjsidan är det enkelt, du går in på hemsidan, klickar på "kampanjer", et voilá! där är den! Du får hänga med de tuffa grabbarna i Bondi Beach som ger dig råd i allehanda frågor (din date vill att du hänger med på en fest med töntar? Enkelt, var det roligaste grabben där, och hon kommer att älska dig = SEX!), shoppa livsnödvändiga saker som en BH-sax och en mugg med inbyggd fjärrkontroll, och kan göra ditt eget ZERO statement. Vad väntar du på?

Om nån bara kan berätta för mig varför de envisas med att kalla den ZERO i stället för zero, så är jag nöjd. Är det för att de tror att grabbar är för puckade för att kunna läsa gemener?

... och på tal om Iran

så läste jag en sak på The Guardians hemsida: Terry Jones skriver "Call that humiliation?".

... och så var det det där med Iran

Jag måste erkänna det på en gång: jag har alls inte brytt mig om att sätta mig in i allt som händer kring Iran, och deras urananrikning. Det jag tycker är märkligt är att vissa får fria händer att ha både kärnkraft och -vapen, medan andra inte får ha något. Nu kan jag vara helt ute på moppeutflykt, men jag känner så här (här skulle jag kunna säga "min mamma har lärt mig att ... ", problemet är bara att hon faktiskt inte har lärt mig något positivt. Hade det varit "min mamma har lärt mig att alltid klanka ner på andra" hade det varit sant, men inget positivt.): jag tycker att det borde vara rättvist. Antingen ska alla få ha det, och om det vill sig illa bomba resten av världen åt helvete, eller så ska ingen få ha det. Är det inte bättre att se till att de som har sin kärnkraft t ex vet vad de gör? Om länder nu bestämmer sig för att sätta igång något sånt, är det inte prio ett att se till att saker sker säkert? Att säga "ajsing bajsing, nu får ni ta att lägga ner" har väl aldrig hjälpt. Men vad vet jag?

På tal om Iran, så hörde jag två killar på bussen som pratade. Den ena sa att han hade hört någon prata om att Iran varit framstående inom kultur och sånt, och det trodde han inte en sekund på. Dessutom så styrs de "sådär religionskt". Go'vänner, dagens ord är alltså "religionskt".

Till Köping med 24 meter

Idag körde jag ekipaget på bilden, ända till Köping. De gick bra. :)

Motsvarigheten till den vanliga fjortisbrudigheten ("men guuu, hon tror att hon äää så snygg", "men guuu, kolla hennes håååår!", "men guuu, hon äää ju värsta horan, hon ba hånglade med Kalle och micke samma vecka!") är på ett transportgymnasium att klanka ner på andras bilar. Du kan säga vad som helst om dem själva, deras mödrar, deras flickvänner, det spelar ingen roll. Nåde dig däremot om du säger något om deras bilar. Tyvärr kan jag inte tillräckligt mycket för att irritera någon, men jag jobbar på det.

Vissa överraskningar är trista att få

t ex såna som innebär att en ska göra yrkeskompetensprovet idag, utan att ha fått någon förvarning. Det återstår att se om jag är kompetent eller inte.

Jag har tänkt på en sak:

nykteristens motsvarighet till fyllesms torde vara pendlingssms. Aldrig blir jag så sugen på att skicka små textmeddelande till folk som när jag sitter trött och jävlig på bussen, och klockan just har passerat sex. Som tur är kan jag hejda mig.