måndag, november 27, 2006

... an offer you can't refuse

I fredags fick jag då äntligen reda på hur min utbildning kommer att se ut framöver. Det var dags att prata om min individuella studieplan. Vilken studieplan? Jo, den där vi blev lovade att få andra veckan. Om det har gått mer än två veckor på utbildningen? Har det?

Jag fick först svara på om jag fortfarande tyckte att utbildningen saknade struktur. Vad ska en svara på det? Hell yeah! är det enda som poppar upp så där självklart. Så, jag svarade att ja, det tycker jag. Då kom det, det där jag väntat på: "Jo, vi tänkte att du skulle få läsa in resten av teorin på egen hand, och komma in någon gång varannan vecka och göra prov på det du läst. En gång i veckan får du också komma in, och köra i fyra timmar. Låter det bra? Jo, en sak till: om du går med på det här ska du ha klart för dig att om du får IG på ett prov, så får du inte göra om det. Varför? Jo, det är bestämt så, från högre ort."

Alltså, det var som att få en burk Ben & Jerry's, och upptäcka att det mitt i burken finns en klutt bajs. Med det vill jag säga att jag inte är helt nöjd.

Nu är jag ganska säker på att de inte får besluta en sån sak, så jag är inte jätteorolig.



Att åka buss

Förra veckan tog jag bussen ner på stan. Jag var lat, och lite arg, och hade verkligen ingen lust att cykla. När bussen väl hade börjat åka, började jag allvarligt ångra mitt beslut. Varför? Jo, framför mig satt en väl inkissad fullis. Han luktade kiss (såklart), svett och allmänt uäck. Vad värre var, var att han även luktade sur ylleluva. Jag vet att det låter märkligt, men lukten av vanlig inkissad fullis är lättare att stå ut med än lukten av gammal inkissad fullis med blöt mössa. Det sista är liksom det som puttar ens luktsinne över kanten, och låter det störta rakt ner i helvetet.

Väl på stan sa jag upp mitt rum, så efter den sista februari (men förhoppningsvis tidigare) så kan jag äntligen flytta hem. Det är inte en dag för tidigt om du frågar mig.

onsdag, november 22, 2006

Åt skogen med det

De får klaga hur mycket som helst, men jag kommer inte att klara provet imorgon. Det brukar bli svårt när det enda en har gjort är att öppna boken, kolla lite på schemat över bromskretsarna och mumla det jag skrev i föregående inlägg. Alltså, jag kan inte ett smack.

Det är tur att det finns omprov, men tråkigt att jag kommer att få det här kastat i ansiktet: "jaså du Hanna, är det inte du som klagar på att det går för långsamt? Att du skulle kunna läsa in det snabbare? Hur kommer det sig att du inte klarade det här då, va? VA?" Svaret är ju att jag inte skulle kunna bry mig mindre, men jag vete sjutton om det är ett svar som kommer att tas emot med öppna armar. We'll see.

Tryckluftsbromsar och glass

Kaffe? Check!
Sushi? Check!
Ben & Jerry's? Check!
Satsumas? Check!
Bananer? Check!
Äpplen (svenska, doftar fantastiskt)? Check!


Jag borde vara upplagd för att plugga till provet imorgon, särskilt som jag har allt en kan tänkas behöva. Ja, allt förutom minsta lilla tillstymmelse till skuggan av ett intresse. Jag kommer på en massa andra saker att göra: jag måste ta bort kalk i duschen, jag måste kolla om jag har fått några mail (vem vet, jag kanske missar något jätteviktigt?), jag måste ... ja, typ allt förutom att plugga, även om det är just DET jag verkligen behöver.

Sanningen att säga så orkar jag inte bry mig. Jag orkar inte, har ingen lust att orka, och kommer troligtvis inte orka lära mig bromssystemet till imorgon. Det värsta är att jag inte ens orkar uppamma något som ens på håll (i skymning, om en kisar) liknar dåligt samvete över det. Jag tänker mest att jag får lära mig det till omprovet i stället. Usch, det här är inte bra.

Om ni undrar så går luften in till kompressorn (och passerar lufttorkaren på vägen), och vidare till våttanken (det som även kallas primärtanken). Från våttanken går det också en returledning till kompressorn. På vägen passerar luften tryckregulatorn som öppnas när det är lagom tryck. Då får kompressorn en indikation på att det är lagom, och slutar att producera mer. När trycket sjunker stängs tryckregulatorn och kompressorn börjar jobba igen.

Från våttanken går det en ledning till en fyrkrets skyddsventil, som i sin tur har ledningar till den främre och bakre bromskretsen, samt parkeringsbromskretsen. Skyddsventilen ser till att det släpps på lagom mycket luft till var och en av tankarna, i tur och ordning. Om det blir något fel på någon av tankarna ser skyddsventilen till att den kretsen stängs av, och att de andra kretsarna inte påverkas. Ifall ni nu undrade.

tisdag, november 21, 2006

Jag har fastnat - som vanligt

Jag är som andra var när de var 14: jag lyssnar om och om igen på låtar jag gillar. Nu är det "Homeward Rolling Soldier" med Christian Kjellvander som gått varm ett par dagar. Nästa vecka kanske det är den här, men risken är inte direkt överhängande. :P

Glömsk tant

Igår skulle jag göra currysås, och en sak som är ganska viktig i just en sådan sås är curry. Hade jag det hemma? Nä.

Jag cyklade iväg till ICA Maxi, plockade åt mig några bananer och två påsar satsumas (5 kr/påse, max 2 st/kund) och kom fram till kryddhyllan. Att hitta curry var inte så svårt, men väl där förstod jag en sak: jag har blivit som tanterna som smyger runt på ICA, och tar alla chanser att prata med någon. Jag brukar förvisso prata med folk (jag är småpratartypen, och jag gillar det), men jag har tidigare inte känt att jag måste det. Nu blev jag själaglad när en kvinna sträckte sig efter en burk på samma ställ, vände sig mot mig med ett leende och sa "Samma!". Jag är så ensam.

Hem kom jag med tidigare nämnda frukt, ett par yllesulor och en halvliter Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk. Nu var det ju inte lyxglass jag skulle ha, utan curry. Tyvärr glömde jag burken kvar på bandet, och jag orkade inte cykla tillbaka. Så kan det gå.

torsdag, november 16, 2006

... men eftersom jag inte kan skriva glada grejer bara (när hände det sist liksom?),

så har jag fått ett svar: "det var ju inte likt rektorn, han måste ha varit väldigt pressad den dagen", samt "det är tråkigt att du känner dig illa behandlad". Känner? Jag har ta mig fan BLIVIT illa behandlad. Men vad vet jag, jag ljuger ju bara.

Så där ja

Då får jag köra farligt gods då. :) Eller ja, jag får ju fortfarande inte köra explosiver (men det får jag förhoppningsvis göra efter morgondagen då vi har prov på det), inte radioaktiva ämnen, och inte tankbil. Men, jag får banne mig köra allt annat! :D

tisdag, november 14, 2006

Jag har något att göra!

Idag började ADRutbildningen (alltså utbildning för transport av farligt gods på väg), och det var verkligen jätteroligt! Vi får slå i tabeller, och kolla upp undantag, och vad som får transporteras med vad, och vilka mängder en får ta av vilka ämnen, och ... kort sagt, vi får äntligen anstränga hjärnan en smula. Det är inte rabbelkunskaper, utan det vi lär oss är vad vi ska kolla efter, och hur vi ska hitta informationen.

Nu ska jag strax sätta mig och märka upp boken med tummisar, så att jag hittar till rätt tabell snabbt imorgon. :)

Jag har laddat flera dagar

men jag orkar inte förklara allt. Jag kan nöja mig med den kortkorta versionen:

I torsdags kom rektorn för att lyssna på våra klagomål. Jag hade skrivit ihop en lista på de problem jag upptäckt, samt kompletterat den med en lista på förbättringar. Flera som läste listan ville - och fick - skriva på. När rektorn kom ville jag lämna in den, men fick till svar att "det finns inget "vi", det är din lista". Men visst, han ville att alla skulle skriva sina synpunkter, jag tyckte inte att det var så mycket att bråka över.

Efter att vi hade skrivit våra papper med plus, minus, och förslag till förbättringar (ja, jag skrev samma sak om igen, och ja, min minuslista sträckte sig över ett halvt A4, med minimal handstil.) så ställde flera av oss frågor. Jag tog upp en sak som jag hört bara ett par dagar tidigare. Tydligen stampade jag ruskigt hårt på en mycket öm tå, eftersom rektorn reagerade med att aggressivt fråga vem som hade sagt det till mig. eftersom jag inte mindes det - och det var det minsta problemet som jag såg det - så sa jag just det, att jag inte mindes.

Här kommer då det som blev ett problem: rektorn fortsatte att med högre och högre röst fråga vem som hade sagt det jag sa nu. Jag mindes fortfarande inte, och då fick jag höra att jag var en lögnare. När folk försökte sig på att styrka min historia (samt fylla i vilken lärare det var som sagt det), så fräste han åt dem att hålla käften. Ja, han är rektor. Ja, han sa åt oss att hålla käften.

Jag tror att han nåonstans efter att upprepade gånger ha fräst åt oss som försökte prata att hålla käften, samt kallat mig lögnare flera gånger, upptäckte att han hade missuppfattat det jag sa. Personer som faktiskt är trygga i sig själva skulle i den situationen backa, och be om ursäkt. Den här personen ångade på, men gav mig förslaget att "vi kan backa några steg, och så låtsas jag som att jag aldrig hört det du sa." Givetvis kunde jag inte gå med på det, inte minst för att jag faktiskt sagt alla de sakerna. han försökte ytterligare några gånger med att vi skulle backa, så skulle han kunna ha kvar sitt förtroende för mig, men eftersom jag inte tyckte att jag gjort något fel, så avböjde jag. Till slut fick en annan person äntligen en syl i vädret, och bekräftade det jag sagt, och lade dessutom till vem som hade sagt det till oss. Då var saken tydligen fine and dandy.

Det lilla förtroendekapital han som rektor för en utbildning som inte funkar hade hos mig, kastade han effektivt ut genom fönstret, efter att ha spottat och stampat på det, och kallat det fula saker. Jag har skrivit till VUC att jag under inga som helst omständigheter kommer att gå med på att han har del i utformandet av min individuella studieplan (vadå sent? Det har faktiskt bara gått nio veckor, bara för att vi blev lovade att de skulle vara klara andra veckan är det väl inte sent nu?), eftersom han uppenbarligen inte kan ta kritik på något sätt, samt har ett otrevligt och nedlåtande språk. Vi får väl se vad som händer.


onsdag, november 08, 2006

... och så en bild på min mössa innan jag demonterar den

Den är på tok för stor nu när jag inte har något hår, så jag kan lika gärna repa upp den och göra något mindre. :)

There's a riot goin' on!

... eller i alla fall ett litet missnöje som håller på att stiga till ytan. Imorgon kommer rektor på besök för att vi ska kunna lufta vårt missnöje med utbildningen.

Min förhoppning är han släpper den fula attityd han har ("allt ni säger nu, det har jag redan hört. Jag vet redan det där." som han sa när vi pratade med honom idag), och att de släpper prestigen. Det är trots allt vår tid, och våra pengar de slösar bort. Håll tummarna för att det går bra!

Förresten har jag bestämt mig för att säga upp mitt rumi Västerås. Jag tänkte att jag ville ha ett rum här så att jag kunde sitta och plugga i fred, utan att behöva passa bussar och sånt. Nu när jag har insett att jag inte kommer att behöva plugga kan jag lika gärna spara en tusenlapp i månaden och pendla i stället. Den dödtid jag har här kan jag lika gärna ha på bussen. Att jag dessutom kommer att vara närmare vettigt folk alla dagar gör inte saken sämre. ;)

tisdag, november 07, 2006

Henrik på CSN

är dagens hjälte. Jag gillar verkligen när folk är trevliga och hjälpsamma, det kan lyfta hela ens (dieselstinkande) dag.

Inte fullt så bra som det låter

Idag har jag dieseljeans på mig. Tyvärr betyder det i mitt fall att jag har ett par helt vanliga jeans, med diesel på. Note to self: tanka inte med alldeles för stora och klumpiga handskar på. Det blir inte bra.

Jag har äntligen varit i Fagersta idag, men bara för att lämna in en lastbil på besiktning. Någon dag ska jag väl ta mig dit ändå, utan lastbil, och i annat ärende. ;)

För övrigt är upproret nära på skolan. Jag står bara bredvid och myser.


måndag, november 06, 2006

Vid rödljus finns det saker en inte ska göra

Idag när jag var ute och körde, så råkade jag få i backen vid ett rödljus. Det var spännande, särskilt för föraren i bilen bakom. Som tur var var han en av de som inte ställer sig 22 cm bakom lastbilen med övningskörningsskylt, så inget hände.

Det konstiga är att backen är skitsvår att få i på den bilen i vanliga fall, så jag lyckades i alla fall med något som egentligen är svårt. Se där, det finns alltid något fint att säga om alla missöden. :)


Det har blivit som ett mantra

"Det är bättre att obsessa över håret än att knarka, det är bättre att obsessa över håret än att knarka ..." Nu behöver jag inte obsessa så mycket längre, för nu är det borta. Jag kom på det i förrgår, att jag faktiskt vill kunna ha kepsar och mössor och sånt, och så var jag allmänt onöjd med att ha hår på utväxt. Så, jag gjorde det alla gör i den situationen: jag ringde en av mina storasystrar. Carina sa "nja, alltså, om det var jag skulle jag nog klippa det." "Ja, jag känner mest att jag börjar se ut som Anne-Lie Ry ..." "KLIPP!" När Carina säger klipp, då blir det så. ;)

Så, bilden här bredvid är tio minuter innan tottarna föll.

Nu är mitt hår typ 6 mm över hela huvudet, men jag har inte fått fram någon bra bild på det, så jag (eller kanske du?) får hålla tillgodo med en ganska dålig. Hepp!

onsdag, november 01, 2006

Skriv på du med!

Blir du också irriterad på könssterotypa kläder och leksaker? Skriv på Vi föräldrars upprop du med!


Vi har va'd i Öja

Nä, det är faktiskt lögn. Jag har aldrig - mig vetande - varit i Öja, och jag vete fan om jag vill dit heller. Men, däremot har jag varit i Malmö, och fått den stora äran att lyssna på nämnda låt på en kassett med Brogrens. Tack Mathias! Jag lyssnade bara på tre låtar på den, dels Öjalåten, men också "Räfsa och rullebör", och så en till som jag inte minns namnet på. Det jag vet är att denna, ganska korta, stund helt har förändrat mitt liv. TYvärr inte till det bättre. ;)

Som sagt, jag har varit i Malmö. Jag skulle egentligen ha stannat fram till i morse, men eftersom jag är en sådan oefterhärmelig fegis, så åkte jag hem en dag tidigare. Det var nämligen snö och halka på väg, och eftersom jag hade sommardäck på bilen tyckte jag att det var smartast att pallra sig hem innan det skulle bli ett problem. Fegt, jag vet. Det jag borde ha gjort är att åka när det snöade som mest, samt hålla en marschfart på omkring 160 km/h. Då hade jag passat fint in i min klass, det är jag övertygad om.

Nu borde det egentligen inte vara en stor sak att jag åkte hem tidigare, om det inte hade varit för att vi var tre som åkte ner, men bara en som åkte hem. Jag fick inte tag på den ena, och den andra sa "åk, det fixar sig". Jag vet att det var smartast att åka hem när jag gjorde det (det var illa nog att köra i spöregn och kraftiga sidvindar), men det hindrar mig liksom inte från att känna mig som årets as. Jag hoppas att de har trevligt där i alla fall.

Skälet till att jag inte stannade veckan ut (vilket kanske hade funkat, det verkade ju vara plusgrader på intåg mot slutet av veckan) var att jag har skola imorgon. Nu sitter jag här med en huvudvärk (jag tänkte skriva "av guds nåde", mest för att det låter bra. Sen kom jag på att jag faktiskt inte är hundra på hur det egentligen ska användas, och det finns få saker som är så irriterande som när folk svänger sig med uttryck de inte riktigt behärskar, så jag låter bli.) som inte är trevlig att tas med, så jag kommer inte att åka till Västerås i kväll. Jag håller antagligen på att bli förkyld, och det känns rätt tråkigt faktiskt.

onsdag, oktober 25, 2006

Annars har jag hört

att Spanien är trevligt så här dags på året. Någon som vet?

Saker är inte alltid det de brukade vara

Höger t ex, det är inte alltid höger. Ibland är det vänster också. Nej, jag pratar inte politik, jag pratar att dra rullburar av lastbilar. Om ens handledare säger ”och så drar du den åt höger”, och en drar den åt höger, då förväntar sig i alla fall inte jag att få höra ”höger sa jag, HÖGER!” och få buren snärtad ur händerna och raskt dragen åt sidan. Ja, jag hade förstått om han hade sagt ”höger”, och menat mitt höger. Jag hade förstått om han hade sagt ”höger”, och menat sitt höger. Det jag inte förstår är varför han säger (och sen skriker) ”höger”, när jag står med ryggen mot honom, och således har samma höger som honom. Speciellt inte när buren ska till vänster.

Jag har - om jag har glömt att nämna det - praktik den här veckan, och det mesta är faktiskt bara bra. Jag och pallyften (pall-lyften) är inte bästisar, och det där med att dra två burar på en gång funkar inte heller. Däremot är jag en jävel på att lastsäkra, och bakgavellyften och jag kommer rätt bra överrens. :)

Kan vi inte bestämma

att folk helt utan självbevarelsedrift bara får vara ute vissa tider? Det skulle verkligen underlätta för oss som inte vill köra på höggravida, svartklädda och reflexlösa kvinnor som först knallar rakt fram (ja, givetvis i mörker), och sen SCHWOPP! bara svänger vänster ut på ett övergångsställe. Å andra sidan, när vi då tvärnitar (en och en halv meter ifrån hennes ben), och hon ilsket pekar på skylten som visar att det är ett övergångsställe (klart som satan att jag vet att den står där, däremot har jag faktiskt inte för vana att förutsätta att alla som går på trottoaren ska slänga sig ut i trafiken. Hell, jag är ju t o m en sån där tönt som, när jag ska gå över ett övergångsställe tittar till en extra gång för att se att föraren sett mig innan jag börjar gå över.), ja, då kanske vi vill köra på henne ändå. Bara för att, liksom.

söndag, oktober 22, 2006

Kopierat från min db på helgon, 17/10

Jag trodde att jag skrivit det här också, men det var nog nåt problem med inloggningen då om jag inte missminner mig. Så, jag kopierar helt enkelt över det jag skrev den dagen (inte för att det var så särdeles well put, eller ens intressant, men ändå):

Note to self, del 243

Säg inte ”Men du har ju själv knullat till ungen, eller hur?” till den unge far i klassen som bestämt hävdar att det är kvinnan som bestämmer om det ska bli barn eller inte, och tycker att det därför är kvinnans ansvar att ta hand om dem. Tydligen existerar inte preventivmedel hemma hos honom.

Är det bara jag som tycker att det borde vara fullständigt otänkbart att se till att det blir ett barn, men sen lämna över hela ansvaret på den andra parten? Varför skaffa barn då? Jag menar, så jävla piffiga är de inte, inte hela tiden (och definitivt inte om en inte känner dem).





(Skälet till att jag inte ska säga att någon själv har knullat till ungen? Jag vete fan, men tydligen tog han illa upp. Jag tror att det kan ha att göra med att jag har fitta, och därför är (eller i alla fall borde vara) fysiskt förhindrad att ta ordet ”knulla” i min mun. Eller nåt sånt, jag vet inte.)


Jag tycker fortfarande att det är konstigt att folk fortfarande tror att kvinnor är "bättre lämpade" till att ta hand om barn. Hell, om jag någonsin skaffar barn så räknar jag med att den personen också är intresserad av barnet (jag antog i min enfald att folk faktiskt pratar om sånt, gärna innan de skaffar barn.). Men, jag är ju konstig, det vet vi ju alla vid det här laget.

Nu var det så där länge sen

... så vi gör helt enkelt ett uppsamlingsheat:

Jag har ...

- kört lastbil i 90, bl a till Enköping och vänt, och till Köping (fast jag är lite osäker där, jag vet inte om vi faktiskt kom fram dit, eller om vi vände innan. Långt var det i alla fall.)
- kört lastbil med läraren som jag är rädd för. Den här gången körde jag inte för långsamt, däremot sjabblade jag bort växlarna väl många gånger
- köpt en beg. cykel som det visade sig vara ett trasigt nav på. Det syns inte (men känns, fast liksom inte så mycket att det inte skulle kunna vara nåt annat, typ en lös stänkskärm)
- haft en släng av uvi (4 l tranbärsjuice på en natt är inte roligt. Verkligen inte roligt, på något sätt.)
- fikat med en fantastisk feminetist (det visar sig att det finns faktiskt flera vettiga personer i Västerås än en kan tro om en bara ser min skola hela tiden)
- bestämt att jag ska köra ner till Malmö nästa helg

Sen har jag nog faktiskt inte gjort så mycket mer, än att som vanligt låta bli att höra av mig till folk, trots att jag verkligen vill. Jag upptäcker gång efter annan att telepatogram bara funkar om mottagaren har just en mottagare för det. Tyvärr verkar det vara få som har det. :( Så, alla som jag har sagt att jag ska höra av mig till: jag tänker på er i alla fall (och som alla vet är det tanken som räknas :P)!

Imorgon börjar min praktik, och just nu sitter jag här och går igenom allt hemskt som skulle kunna ända. Det är lika bra att jag inte börjar skriva ner alla sjuka tankar jag har, då kommer jag bara att bli ännu mer nervös. Just nu är det uppstigningen imorgon som oroar mig lite. Jag är inte van vid att börja 05.20 på morgonen (dessutom tror jag att det är då bilen ska avgå, så jag ska väl vara där en stund innan). Jag menar, hur planerar en sitt matintag under dagen?

Eftersom jag har praktik den här veckan som kommer, samt har inläsningsdagar må-on v 44 betyder det att jag inte kommer att vara tillbaka i Västerås förrän torsdag v 44. Det ska bli så skönt att faktiskt vara hemma mer än en helg i taget. Jag ska ju dessutom åka ner till Malmö och träffa två av mina vackra systrar, och förhoppningsvis ännu fler personer (om de har tid och lust förstås), så den närmaste tiden ser inte alls dum ut. Jag ska bara hålla tummarna för att jag inte gör bort mig fullständigt på något sätt under praktiken. Å andra sidan, vad skulle jag kunna göra?


... nä just det, det var det jag inte skulle tänka på ja. ;)

torsdag, oktober 12, 2006

Jaså

det är det funkar? *funderar på coola nick att använda i kommentarerna* :P

Svar på de upprörda mail jag fått:

Ja, givetvis vet jag att det här är mina upplevelser. Har jag någonsin skrivit att det jag skriver här är allmängiltigt och för evigt sant i allas ögon? Nä, allt jag skriver är filtrerat genom min hjärna (fast de mest upprörda sakerna är det förstås inte, de går från den arga känslan i magen, direkt ut i fingrarna som skriver), och är alltså mina tankar, mina känslor, och mina sanningar. Allt annat vore ju bara löjligt att tro, och jag är övertygad om att de (vilka det nu är) som läser här förstår det utan att jag behöver berätta det.

Å andra sidan, tydligen behövs det ju en förklaring för vissa.

Men nu då?

Nu ska jag väl bli snäll och glad, och sluta klaga så förbannat mycket, och kanske bara acceptera att allt inte funkar som det har gjort på de skolor jag varit på? Jag kanske helt enklet bara ska gå med på att det finns en annan skolkultur här, luta mig tillbaka och försöka lära mig så mycket som möjligt. Jag ska alltså försöka göra det där jag har försökt flera gånger förr: nöja mig.

... från och med ... nu!

onsdag, oktober 11, 2006

Jamen just rackarns

... jag ska nog lägga till att jag faktiskt har haft en riktigt bra dag, och att jag sakta (och fortfarande ganska osäkert) börjar få något slags förtroende för skolan jag går på. Jag tror inte att jag har skrivit det här, men i måndags fick jag nog och berättade för en av lärarna vad jag tyckte och tänkte, och det verkar ha tagit skruv. Vad skönt det känns att veta att de faktiskt kan ta till sig kritik, och lära sig något av det.

Alltså, hansi har haft en bra dag, och är faktiskt inte arg på någon eller något. Så, ni som är korta som jag, ställ er på en stol och rita ett stort kors i taket. Ni som är långa kan väl bara sträcka er en smula, så att ni når att rita?

Oh, such memories

Jag lyssnade på P3 Live nyss, och där var det en introtävling med. Den första låten var "Caravan of Love", en av mina favoritlåtar när jag var liten. Det fick mig att försöka hitta några andra av de låtar jag tyckte var bra som fan när jag var en palt av ringa storlek och intelligens.

"When Will I be Famous" var en självskriven kandidat (och ja, jag V E T att det var "I can't answer, I can't answer that", och inte "I can da-ance" som jag sjöng :blush:); "Rock me Amadeus" en andra (och nej, jag är INTE kär i Falco, lägg aaa-aaav!). Fast, bäst var nog "Nothing's Gonna Change My Love for You". Jag och Ulrika lyssnade på den om och om igen, och sjöng med så fint vi kunde. Låten fanns med på en Mr. Music-kassett, och vi spelade låten, spolade tillbaka och spelade den igen. Tänk om vi hade haft den på CD, så enkelt det hade varit!

Ingen kan väl förstås beskylla ett barn, som tyckte att Dag Finn i Sha-Boom var snygg, för god smak?




Förresten, jag gillar fortfarande "Caravan of Love". Jag kan inte hjälpa det. :)

Det låter kul

Det finns en ny låt med Raymond och Maria, jag vet inte riktigt vad den heter. Det är en rätt trist låt (är någon förvånad?), förutom raden "men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör". Grejen är bara den, att varje gång jag hör den tror jag att de ska sjunga "men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnavfall". Okej, jag tycker att det är roligt.

tisdag, oktober 10, 2006

... men allt är inte dåligt, inte egentligen

Jag hade t ex en kalastrevlig helg som inleddes med vindrickande med Angelica, Moa och Ullis (nej, jag drack inte vin). Jag tror att jag behöver mer sånt, mer träffas och bara prata med trevliga personer och känna mig som en intelligent person med en förkärlek för könsord. :P

Igår diskade jag, plockade undan så mycket att det gick att sitta i fåtöljen, och åt middag framför en film. Det kändes nästan som att vara vilken person som helst, inte en stackare som har blivit för gammal för att skaffa kompisar och sitter ensam, förtorkad och bitter i sin finlandsfärjehytt. Mer sånt! :)

Förresten, på vägen hit till Västerås var det en skum busschaffis. Han satt och pratade i telefon när han körde, och han berättade för den han pratade med att det minsann var nån jävel som blinkade med helljusen åt honom. Efter en stund gjorde den mötande bilisten om det, och chaffisen får spel och skriker nåt om att "nu gör han det igen!" Sen kommer han på varför de blinkar, slår av sina helljus, men säger till sin kompis "men jag fattar inte varför de måste blinka sådär, jag blev ju helt bländad!". Jamendåså.

Jag tänkte skriva i fredags

men då var jag helt gråtfärdig när jag kom från skolan. Jag fick köra utanför skolområdet, och jag har nog aldrig kört så illa. Å andra sidan, jag har aldrig kört med en gormande person bredvid mig som klagar på allt jag gör, och inte gör.

Jag har egentligen tonvis med saker att skriva om skolan: om bristen på samordning; om bristen på engagemang; om bristen på tilltro till elevernas förmåga; om bristen på lärarkompetens ... Jag tror att jag kan sammanfatta det jag tycker i ett enda ord. Det är ett kort, men ganska kärnfullt ord, och det uttrycker helt min mening om skolan och allt som hör den till:




BAJS.

onsdag, oktober 04, 2006

hansi kör lastbil

Idag fick jag köra tre mil utanför skolområdet. Det var coolt.

Egentligen borde jag ha en bild här, så att alla fattar vilken stor och tuff grej det är jag har kört. Tyvärr har jag ingen just nu, så jag får väl återkomma.


hansi är nu 27 år, men känner sig som ... ja, 27 kanske?

I lördags fyllde jag år, och jag har nog inte haft en så lyckad födelsedag någonsin faktiskt. Det berodde mest på att jag sänkt min ambitionsnivå med en massa snäpp, och tog det lugnt. Nä, det var inte så mycket mat, och ja, det har varit mer kakor förut. Jag tror faktiskt inte att det gjorde något, folk verkade hyfsat nöjda ändå.

Jag kommer nog aldrig att bli en sån där som säger "nej, jag vill inte ha några presenter". Jag menar, vad är vitsen med att fylla år om en inte får några pressisar? Jag menar inte att det behöver vara dyra eller fancy saker (ganska ofta verkar de två sakerna sammanfalla), jag tycker bara att det är kul att få saker som är inslagna. :)

Nu har jag i alla fall en hel del te (vilket är bra eftersom det började sina i burkarna), en hel del choklad och en burk chai (som snart är slut eftersom jag dricker det morgon middag kväll). Jag har dessutom sällskap till Läifons, samt ett par sjukt snygga stövlar. Det är inte FMB, utan gummistövlar, men lika glad är jag för det! :) Ja, jag fick fler pressisar, och jag är lika glad över alla. Har jag sagt att jag gillar att få presenter? Inte? Men då säger jag det nu: jag gillar att få presenter. ;)Jag är förresten superglad över brickorna jag fick, jag har letat och letat efter snygga stora brickor, men eftersom jag är en snålapa så har jag inte köpt någon. Nu behöver jag inte det.

lördag, september 30, 2006

Äh, vad fan ...

Grattis till mig på föllsedan! :D

Jag gillar verkligen att bli äldre, det är coolt. Om inte alltför länge fyller jag 30, och det är fasktiskt nästan hur tufft som helst. Är jag verkligen den enda som längtar eftter det?

torsdag, september 28, 2006

Det är fortfarande bättre att obsessa över sitt hår än att knarka


så jag fortsätter:

Mitt hår växer! Det är nu ungefär lika långt som innan jag fick tottarna gjorda, så snart kan jag faktiskt sätta upp det. :)

Jag ser förvisso fortfarande ut som ett troll, men det får jag ta. Jag är i alla fall på god väg att få riktiga dreads i stället för små tottar som faller isär så fort någon tittar på dem. Nu ska jag bara palla att spara ut håret på sidorna ... just nu ser det enormt ledsamt ut, men om jag slänger i lite färg kan det nog se mindre ledsamt ut i alla fall. Vi får se.

Som jag sagt tidigare så har jag ändrat inställning en smula. Från början ville jag ju ha tunna och tjusiga grejer, men nu sitter jag och håller koll på alla congos och gläds över deras ankomst. Nej, jag vill inte ha som Promoe (jag har så dålig skäggväxt), men tjockare än de jag har vill jag åtminstone ha. Givetvis måste de ju bli tajtare och mindre blanka innan jag kan gå ut och vara stolt över dem, men om ett år eller så ... :)

onsdag, september 27, 2006

Tänk dig

... att du kommer ut från Ica Maxi med en fullastad kasse. Ur kassen sticker en stor klase bananer upp. Utanför affären sitter två män (20-25 någonting) i blåkläder. Den ena knuffar till den andra, nickar mot bananerna och säger "höhö, kolla! Hon kommer att ha kul ikväll, det var en rejäl klase bananer!" Detta säger han i trygg förvissning om att du inte hör, du har ju stora lurar på dig. Om du då glatt svarar: "Jajemen, sju stycken, och varenda en ska jag ha i fittan!", vad tror du då att de svarar?

Jag vet inte vad de skulle svara dig, men mig svarade de inte. De bara stirrade, och såg generade ut. När fan ska folk lära sig?

Det verkar förresten som att det är just där de smarta personerna hänger. För ett tag sen var det ju två fjortisar som satt och skrek "Tror du att du ä SNYGG ellä?" När jag vände mig åt deras håll, och tittade frågande på dem, skrek de bara ännu högre: "TROR DU ATT DU Ä S N Y G G ELLÄ?" Givetvis svarade jag det vi alla lärde oss som barn att svara: "T R O R? Jag VET." och knallade glatt vidare. Tänk att en sån gammal trist kommentar fortfarande funkar. Dagens ungdom alltså, dagens ungdom.

tisdag, september 26, 2006

... men om jag ska gå över på något lite gladare

så kan jag ju meddela att jag numera (eller, det kunde jag förvisso för över en vecka sen) kan backa i slalom med lastbil. Jag har även varit ute och kört på allmän väg, och fastän det bara gick i 40 så var det ganska läskigt. Ja, jag fick rådet att växla upp två gånger från läraren som var med, men på det hela taget tyckte jag att jag skötte mig ganska bra.

Egentligen är jag faktiskt jävligt bra helt enkelt. :)

Var är AFA när en behöver dem?

Ett skäl till att jag inte har skrivit på ett tag är att jag inte haft något att skriva om. Eller, vi kan säga så här: jag har inte haft några roliga saker att skriva om, i alla fall inte så många. I stället skulle all tid ägnas åt att spy galla över skolan, och de idioter som vistas i den.

Men vafan, det är det enda jag har att skriva om, och jag behöver verkligen spy ur mig lite, så here goes:

På skolan där jag går, finns det ett otal tröjor med tryck jag inte pallar med. Det är allt i från svenska flaggor (och det har vi ju gått igenom tidigare: kan en inte komma ihåg var fan en är utan att ha en tröja med flaggan, kanske en ska lugna sig lite med crackrökandet, i alla fall en stund), till "Carolus Rex" och "Karl XII on tour". Idag fick jag höra att det tydligen också går runt nån snubbe med tröjtexten "White Power". Hur fan kan det få vara så? Det är strängeligen förbjudet att ha keps på sig i matsalen, men att gå runt och ... och ... jag blir så jävla arg att jag inte vet vad jag ska skriva. Så, keps: illa; hattröja: finfint. Jamen, då vet vi.

Ibland kan jag faktiskt förstå AFA. Missförstå mig rätt här: jag är inte för våld egentligen, men ibland önskar jag att jag var det.

Ibland blir det fel

Ibland är det skönt att trashtalka folk, liksom bara för att bonda lite. Alltså, inget farligt elakt, utan mest "men gud, SÅG du vad han gjorde?", eller "visst, och så var han tvungen att säga åt henne när hon skulle växla". Det gör att en kan få en relation till en annan person, alltså genom att prata om en tredje (fjärde, femte, sjätte ...). Jag vet att det pågår, och ja, jag gör det själv.

Ibland blir det förstås fel, som idag t ex. Idag fick jag höra från en (vi kallar hen A) i klassen, att den hen kört med (vi kallar hen B) minsann hade kört med en annan (C) igår, "och läraren var tvungen att säga till hen att växla". Problemet var bara att B inte har någon som helst koll på namn. Hen sa att hen hade kört med C, men i själva verket var det mig hen kört med. Det kunde inte A veta, utan hen sa det till mig för att just bonda. När jag då avslöjade att nej, det var inte C hen kört med, utan med mig, då blev det jättejobbigt för A. Så kan det gå om en person har kass koll på namn, och säger fel. Då blire det minsann inte riskfritt att prata om andra. ;)

Och ja, det stämmer alltihopa som B hade sagt: jag var ute på riktig väg för första gången igår, och två ggr sa läraren åt mig att växla upp. Jag tycket inte att det var så farligt, särskilt inte med tanke på att vi på skolområdet ganska sällan behöver växla till annat än trean, och jag därför inte var så jävla haj på högväxlarna. Jag var inte jävligt bra, men jag var inte jävligt dålig heller. Så, jag tar inte åt mig särskilt mycket, jag tycker mest synd om A som blev så generad.

Så kan det gå.

måndag, september 18, 2006

... men en glad sak

är att jag idag lyckades backa i H:et (det är fyra rader koner, med tre koner i varje. Jag är crap på att förklara, så jag kanske får rita upp nåt helt enkelt. Sen.), och inte bara lyckades, jag excellerade. :) Dessutom lyckades jag backa i slalom. Visst, det var inte perfekt, men jag var ganska bra (i alla fall med tanke på att jag inte testat den övningen tidigare).

Jag tror att det kan bli lastbilschaufför av mig.

Ondska

Nu borde jag egentligen skriva något intressant, insiktsfullt och intelligent om valresultatet. Kanske borde jag spekulera i hur det hade gått om vi som röstade på F! hade röstat på vänsterpartiet i stället, eller vems fel det egentligen var att alliansen vann. Men, det är det så många andra osm gör bättre.

Jag nöjer mig med att skrika ut min vrede (men i Västerås kan ingen höra dig skrika), och säga en sak: jag är rädd. Jag är rädd att vi i fyra år framöver kommer att ha en lismande, skenhelig, könsrollskramande, hemmafrusuktande, aborthatande, hbtfientlig kristdemokrat som socialminister. Face it, kd är ondska, ondska i sin renaste form.

torsdag, september 14, 2006

Nämen hörrni

Nu är det faktiskt riktigt bra med mig. Uppenbarligen behövde jag bestämma mig för att strunta i miffona på skolan, och bara koncentrera mig på mig själv. Nu ser jag dem, men jag bryr mig inte. Jag låter de mindre allvarliga sakerna passera, men kastar en föraktfull blick på dem som kläcker dem ur sig. Kort sagt, jag är som alla andra. Nej, jag säger inte att det är BRA att gå runt och le hånfullt åt de mindre intelligenta livsformerna på skolan, men det är mitt sätt att överleva, så låt mig fortsätta. ;)

Idag fick vi köra igen. Jag paxade P, men eftersom han inte grät så tror jag inte att han tog illa vara (vi kör alltså två och två), och vi skulle få köra en STOR bil. Tyvärr var nycklarna borta hur länge som helst. Killen som hade haft den igår svor dyrt och heligt på att han hängt tillbaka den. Efter nästan två timmar upptäckte just den killen att han visst hade nyckeln i fickan, men det var inte för att han inte hängt tillbaka den dagen innan, utan för att han fått den idag. Läraren delade alltså ut fel nyckel, och det märkte han när han kom till sin bil (och den bilens nyckel redan satt i tändningslåset). Vad gör han då? Gör han det en person som tänker en smula gör, d v s lämnar tillbaka nyckeln till den som delat ut den? Inte då, i stället stoppar han den i fickn, och kopplar inte att den nyckeln faktiskt kan vara just den som är borta. Goddammit, ibland blir jag så trött.

I alla fall, vi fick i alla fall tag på nyckeln, och det gick faktiskt inte så jävla dåligt att köra. Jag vet att jag en dag kommer att vara master of the universe på att backa runt hörn, idag får jag dock nöja mig med att inte vara jävligt dålig. Imorgon, då kommer det att gå kanon. :)

Nu svamlar jag på med saker som troligtvis är fullkomligt ointressanta för alla utom för mig själv (och inte ens jag kan uppbåda särskilt mycket entusiasm för det jag nyss skrivit), men det spelar ingen roll.

Jag har förresten en mycket trevlig granne. Han pratar skånska, och lånade ut tvättmedel till mig (jag hade bara en tvättboll, och skulle köra två maskiner samtidigt). Sen visade han mig hur fanken maskinen funkade (nej, den var inte enkel att fatta), och så stod vi och pratade i korridoren en lång stund. Det kändes jävligt roligt att prata med någon som pratar med en inte bara för att han måste (som i skolan).

Idag är jag alltså GLAD, go'vänner. :D

tisdag, september 12, 2006

En helt ny hansi

Ja, jag ska bli en helt ny hansi. Jag ska nicka instämmande i allt folk äger, jag ska sålla bort sådant som kan verka rasistiskt/homofobt/sexistiskt i det folk säger, jag ska bara le. Om jag gör det så kanske jag klarar mig. Om jag gör det så kanske jag till slut slutar bry mig.




Fast nä, jag vill inte sluta bry mig. Jag vill bara ta en paus i mitt engagemang. Tyvärr verkar det som att när en väl har fått på sig glasögonen verkar de sitta kvar.

fredag, september 08, 2006

Jag vet ärligt talat inte om jag orkar det här

Just nu är jag så trött. (Eller ja, just nu sitter jag och gråter Helena Bergström-style, med snoret hängande, och snörvlande som ett helt träskmonster.) Jag borde tamejfan veta bättre än att ge mig in i situationer jag inte klarar av, i alla fall inte när jag är sjuk.

Ja just det, sjuk är jag, det glömde jag säga. Jag har feber på gång, ont i halsen, ont i huvudet och är allmänt väck. När jag känner mig så SKA jag inte ge mig in i något som kan leda till något slags konflikt. Den tuffa ta ingen skit-hanna, blir gråtiga, snörvliga mesjävlahanna.

Jag gör så här, jag börjar från början. Den lärare vi har som huvudlärare är säkert snäll mot barn och djur, det tror jag alldeles säkert. Dock har han ingen som helst hand med människor som kan tänka själva. Att härma folk som bryter när de pratar, det tillhör inte god ton i samhället, och det är tamejfan inte okej som lärare. Att använda ordet "fruntimmer" när en pratar om kvinnor är en annan sak en ska passa sig för. Visst, för honom är det säkert ett helt neutralt ord, men jag tror att kommer han utanför branschen så märker han att det ses som pejorativt, inget annat.

Näväl. Jag tror visst att han är en jävel på köra. Jag tror att han funkar med keps och snus-killar som skränar och går på, och jag tror att om en inte lägger ner nån möda på att ens lyssna på honom kan allt nog gå ganska bra. Tyvärr är jag en sån som lyssnar, i alla fall ibland.

Okej, egentligen är det här en skitsak, det kan jag hålla med om. Idag blev vi uppdelade i två grupper. Den ena gruppen skulle få börja köra, och den andra skulle börja inomhus och göra teoriprov. Så långt allt väl. Förmiddagstiden är längre än eftermiddagstiden, vilket innebär att körtiden även blir längre för den grupp som börjar då. Jag är på skolan för att få köra, inte sitta inne och plugga teori. Dessutom är jag alertare på förmiddagen, så jag skulle hellre köra då.

Så, efter att ha fått köra nu i eftermiddag så samlades vi vid bilarna, och kollade lite på vad en ska göra när en är klar för dagen. Läraren pratade lite om vad vi ska göra nästa vecka, och jag frågar i förbifarten om det kommer att vara så att vi byter tid nästa vecka? Jag frågar det, dels för att jag vill köra lite längre sammanhängande, och för att jag är bättre på förmiddagen än på eftermiddagen, och jag vill testa om det går bättre för mig då än det gjorde idag. Alltså, en helt vanlig fråga. På den får jag svaret "jaha, börjar ni nu och prata om att allt ska vara så rättvist?", lite skämtsamt sagt. Jag svarar, skämtsamt, "ja, vi har väl alla syskon?". En annan person säger "ja, och det skiljer ju faktiskt en timme, och det är orättvist om vi inte byter för då får de köra mycket mer än vi."

DÄR bara smäller det till, och läraren spänner ögonen i MIG och ryter till: "jag vill inte höra nåt jävla tjafs om att det är orättvist. Jag vet vad jag håller på med, och ni kan vara säkra på att ni får köra lika mycket allihopa." Sen går han på så ett tag, medan jag först inte fattar vad fan han håller på med som skäller ut mig, och sen försöker förklara att det bara var en helt vanlig fråga.

Okej, här hade det kunnat sluta om jag inte var en så förbannat mesig, men samtidigt rättviselängtande person. Jag cyklade tillbaka hit till mitt rum, och här snöt jag mig, och sen ringde jag till honom för att säga åt honom att han behandlat mig som bajs, och att han skulle sluta upp med det. Att skälla ut någon för att hon ställt en vanlig fråga är inte sunt. Att dessutom ta ut alla sina aggressioner på EN elev, som dessutom inte ens var den som VAR gnällig?

Vad händer då? Jo, febriga, trötta, nedslagna hanna börjar snörvla i telefon. Hur fan ska jag kunna säga åt nån som är 35 år äldre än jag att han har fel, och att han har betett sig som ett regelrätt as när jag knappt får fram ett ord? Det säger sig ju självt att det funkar inte. Så, i stället för att få nåt slags upprättelse, eller i alla fall nåt slags ursäkt, så får jag mig ytterligare en utskällning, även om det var klart mycket mildare. Jag skulle ha klart för mig att de orkar inte med nåt jävla tjat om att det ska vara rättvist, för han har minsann jobbat med det här så länge så han vet precis hur det går till. Varje gång är det samma sak, det är alltid nån som börjar tjafsa och tjata, och det är så tröttsamt.

Här och var försöker jag att flika in att skälet till att jag FRÅGADE, inte tjatade, frågade, var att jag dels gillar att göra saker på förmiddagen, och dels bara var nyfiken på hur det skulle se ut nästa vecka eftersom vi inte har fått våra scheman. Dessutom försökte jag få fram att det kanske t o m kan vara fel att ta ut allt över en elev, bara för att det alltid är nån som tjatar? Det var som att prata med en kontorstol. Så, samtalet slutade med att jag snörvlande försökte förklara för honom att han minsann var tvungen att tänka efter hur han uttrycker sig, och om en sak är riktad till hela klassen så ska han titta på hela klassen i stället för på en enda elev. "Jag tycker att det är svårt att titta på hela klassen, så jag tittar oftast på en enda elev, men det är ju klart att alla fattar att alla ska ta åt sig." Jo, tjena.

Fick jag fram det jag ville säga? Nej. Tvärtom nästan. Fick han mig att framstå som en bölande hysterisk kärring? Jajemen!

Note to self: ALDRIG ALDRIG ALDRIG ifrågasätta en könsrollsman när du inte är på topp (och definitivt aldrig när du inte mår bra alls). Eller vi säger så här: ifrågasätt inte ett smack under hela utbildningen, ställ inga frågor som kan uppfattas som tjat (d v s: ställ inga frågor alls, utom kanske hur en färdskrivare fungerar), och bry dig inte ett smack om att folk bli illa behandlade. Gör du så, så kommer du att klara dig igenom utbildningen med hälsan i behåll (sen att du har tagit allt du tror på och spottat på det, stampat på det samt spolat ner det i toan har ingen som helst betydelse. Ingen alls.).

Nu ska jag äta nåt och hoppas att jag blir lite piggare så att jag orkar släpa mig ut till bussen och ta mig hem.

torsdag, september 07, 2006

Fast en glad grej är ju

att jag får lån från CSN. :)

Fy fan

Fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan

Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte om jag ska gråta eller bli hysterisk. Jag vet inte om jag pallar.

"Ja, lärarna hade porrbilder uppe i sina skåp. Men då gjorde jag bara så att jag satte upp en bild av en naken karl i stället. Hehe."

"Jamen, män och kvinnor ÄÄÄÄR ju gjorda för olika saker. Vi är ju liksom bra på olika saker, för det ska VARA så. Källa? Ja, jag såg en brittisk dokumentär om det på tv för ett tag sen."

"Du, du vill nog inte prata med mig om det där" som svar på att en visst kan reagera på att en "grupp" diskrimineras och behandlas illa, och exemplet jag tog upp var invandrare och rasism.

"Karl XII on tour", text på huvtröja på en elev på skolan.

Lägg även till allt prat om "fruntimmer", alla jävla sverigeflaggor (vilken jävel har missat att vi befinner oss i Sverige? Är de så jävla dumma att de måste ha en flagga för att fatta var de är så borde de tamejfan inte befinna sig hemifrån alls), alla sydstatsflaggor (vad fan är grejen med den? Jag skulle förstå det om de var Texasbor allihopa, som tyckte att svarta inte ska ha rösträtt*, kvinnor ska vara hemma vid spisen och alla - och med alla menar vi så klart vita män - ska ha rätt att skjuta vilt omkring sig. Nu är de inte Texasbor, utan inavlade västeråsare.) och annat skräp en råkar ut för så är det banne mig ett helt jävla under att jag inte har fått en massiv hjärnblödning. Men som sagt, skygglappar på, och på med peltorkåporna så ska jag väl klara mig. Kanske.

För övrigt fick jag idag lära mig att "de är roliga grabbar de där irakierna". Imorgon förväntar jag mig att få höra att kvinnor (förlåt, FRUNTIMMER ska det ju vara) kör som höns, att svarta har rytmen i blodet och alla romer stjäl. Kanske kan en hoppas på ett riktigt smaskigt bögskämt också månntro?

Jag blir så trött.


Fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan. Fy fan.



*... och med det menar jag givetvis "hängas i närmaste träd" och inget annat. Så klart.

onsdag, september 06, 2006

Andra och tredje dagen

Visste ni att det krävs speciella personer för att köra skogstransporter? Joda, det krävs folk som är lite ensamvargar, och som kan laga en hydraulslang som har pajat mitt på skogen. Tankbilar? De får bara folk med minst fem års erfarenhet köra (även om det finns en kille - men han var i stort sett född bakom ratten verkade det som - som kom in på tre år. Men då kände han nån som kände nån som kunde fixa det.), de släpper inte ut nybörjare på det inte. Hur jag vet detta? Jo, jag har hört det kanske femtio gånger de senaste dagarna. Tröttsamt? En smula.

Igår var det nåt slags chef från Schenker på skolan och pratade. Jag vet inte var jag ska börja. Han hade ingen koll på hur han skulle få fram bilderna i sin presentation, så efter en stund var det en vaktmästare(?) som förbarmade sig över honom. Hans mikrofonteknik var så illa att det kunde fått en starkare person än jag att börja gråta. Alla som någonsin har haft en mick i närheten brukar veta att nej, det är inte så bra att harkla sig i micken. Nej, det är inte ens bra att harkla sig nån gång per mening ifall en har en mick. Att dessutom låta micken snörvla runt i mustaschen, ja, det borde det finnas något straff på.

Vidare så var han så tråååååkig. Han pratade siffror hit och dit, visade staplar på allt allt allt. Han pratade om transporter: "allt vi har, är transporterat. Den där tröjan du har, den är ju inte från Sverige, eller hur? Nä, den är väl från ... höhöhö Tjottahejti. Höhö.", och om den sneda könsfördelningen: "jag förstår inte varför det är så få kvinnor i branschen" och efter en stund "med de här nya, moderna långtradarna så kan ju även fruntimmer köra". Och DÄR fanns kanske ett av skälen till den sneda könsfördelningen. För handen på hjärtat, inte fanken kör du väl med kuken?

Idag ... vad hände idag? Jo, vi fick göra teoriprov. Jösses jävlar vad kass jag var! Nej, jag blev inte godkänd. Jag fick 61 av 70, vilket är så pinsamt att jag inte borde skriva ut det. Jag kan inte ens skylla på att det var länge sen jag gjorde det senast. Imorgon ska vi få känna lite på bilarna, och jag är redan nervös. Jag tror att det kommer att gå bra, men vad fan, finns det nåt att oroa sig över så gör jag det. Imorgon ska det även tas beslut på om jag kommer att få låna pengar av CSN för den här utbildningen. Jag hoppas att de är på bra humör. Jag lyckades få de tre jag pratade med att gå från ganska uttråkade/sura/irriterade till att bli trevliga och glada. Jag vet dock inte om det var mina people skills, eller om de helt enkelt var glada att bli av med mig. Den sista jag pratade med skulle i alla fall vara med och besluta imorgon, och jag förklarade hur det kom sig att jag inte tagit mina poäng tidigare. "Ja, jag kan ju inte lova något hundraprocentigt, men jag tror absolut inte att du behöver oroa dig!" sa hon som svar. Så, det gäller att hon har nåt att säga till om. :)

Mensvärk+huvudvärk=tidigt i säng

måndag, september 04, 2006

Första dagen

Första dagen. Jag knallar in på skolan, och vad är det första jag ser? En snubbe med storsnusen Sivert, och en tröja med en svensk flagga. Nästa då? Sönderblekt brud med svensk flagga. Snubbe med sydstatsflagga. Snubbe med texten ”Sverige” på jackan. Oh shit, jag har hamnat i redneck country, snart kommer väl nån och ska utmana mig på banjoduell också?

Väl inne i klassrummet märker jag att jag har hamnat bland folk som inte ser ut som resten av skolan. Det är killar med kritvita gympadojor och superstajlad frisyr, killar med vanliga jeans (alltså, de är inte fläckiga av snus/olja/damm/allt på samma gång), och en och annan tjej (två närmare bestämt). Alltså, om jag bara kommer ihåg att blunda och hålla för öronen så snart vi lämnat klassrummet så kommer jag nog att klara mig utan att få en hjärnblödning.

Den ena tjejen pratar rätt mycket med mig. Det är trevligt att ha nån att prata med, även om vi kanske inte har jävligt mycket gemensamt. Dock tror jag, att om jag ska fortsätta prata med henne så måste hon lära sig att jag faktiskt inte tycker att jag är sämre bara för att jag har fitta. Faktiskt. Jag tycker inte att hon är sämre heller, och jag tycker inte att hon borde känna så. Hon frågar om vi skulle behöva byta däck. När läraren mumlar nåt om att det ska inte behövas, kör hon in armbågen i sidan på mig, och säger lite sött konspiratoriskt: ”Så bra, då slipper vi fruntimmer det!” Ja, för alla vet att däck, det byter en med kuken.


Förresten, ser jag verkligen ut som någon som vill bli kallad fruntimmer? Jag hoppas verkligen inte det.

torsdag, augusti 31, 2006

Det vackraste

Jag har blivit så förälskad i två låtar att jag inte kan få nog, så jag kan lika gärna tipsa om dem här: den första är Antony and the Johnsons "Hope There's Someone"; den andra är Snow Patrols "Run". Båda låtarna är så fantastiskt vackra att de klistrar sig fast vid hjärtat på en, och vägrar släppa taget.


onsdag, augusti 30, 2006

Jomen jädrans, det har jag ju glömt att berätta

Idag gick jag ur SAP. Jag har funderat på det ett tag, men Jens Orbacks senaste utspel övertygade mig. Det finns inte en chans att jag är med i ett parti som försöker locka främlingsfientliga röster.

Bla bla bla

Vad annars som händer i mitt lilla liv? Tja, jag sitter som på nålar och väntar på besked från CSN. Jag har råkat göra det där som jag svurit på att aldrig mer göra: stenhårt tro på att allt ordnar sig. Jag, som brukar tro att allt ska gå åt helvete fram till motsatsen bevisats (och inte ens då brukar jag tro på det) har lallat runt och tänkt att det givetvis kommer att ordna sig, varför skulle inte jag få pengar från CSN för? Och visst, det rör sig om andra pengar än för universitetsstudier, och visst, de brukar inte blanda in eventuella otagna poäng (just för att det rör sig om andra pengar), men samtidigt: de sa även att det ibland spelar roll, och att jag för säkerhets skull skulle skriva ett brev och bifoga till min ansökan. Så, jag gjorde det.

Nu vete sjutton om det verkligen var ett smart brev jag skrev. Jag tänkte såhär: "det ska vara ett personligt brev om varför jag borde få pengar trots att jag fuckat upp saker. Alltså borde det vara just personligt." Men som sagt, jag vet inte om det var ett smart drag. Jag skrev precis rätt upp och ner hur det var, och varför jag borde få låna pengar till det här. Men vafan, jag kanske borde ha skrivit ett formellt och fint brev?

I alla fall, jag sitter som sagt som på nålar och väntar på besked. Eftersom jag är så rädd att inte få pengar så väntade jag in i det sista med att söka (nej, jag vet att det inte var smart. Ja, jag vet att det var kanske det absolut mest blåsta jävla skitdummaste jag kunnat göra, men nu gjorde jag så.). Det skulle ta tre veckor "men om du tycker att det går för långsamt kan du ju ringa och kolla hur det går?". Idag var det precis tre veckor sen de fick in min ansökan, och när jag ringde idag fick jag prata med en mycket stressad person som inte kunde svara på när beslutet skulle komma. Nej, hen kunde inte säga om jag skulle bereda mig på en vecka, på två veckor, kanske på tre? Så, jag vet inte ens när jag kommer att få beskedet.
Hej fuckup, eftersom du är så förbannat dum att du inte bara slösar bort en massa tid på att inte ta dina satans poäng, utan även tror att du kommer att få låna mer, men till en jävla chaffisutbildning (alla vet ju att kvinnor kör bara snäppet bättre än höns, och höns har inte ens opposable thumbs, så det är ju ingen match. Så, vafan ska du sno nån killes plats för?) så kommer vi se till att du skickas till de sibiriska saltgruvorna på studs (och eftersom du är så otroligt dum att bara det är straffbart så utdöms straffet retroaktivt. Hur vi ska kunna skicka dig till saltgruvorna retroaktivt? You don't want to know.) Vänligen, Carola på CSN

P.S. Vi tar dina tummar också, bara så att du vet. Dumjävel. D.S.


Nåt sånt kanske?

Men nej, alla jag någonsin har pratat med på CSN har varit trevliga. Ja, det är sant. Ja, jag har ringt även på den tiden det var timmars kö, och de var alltid trevliga. Jag kan faktiskt inte klaga, dte är mitt eget fel att jag är i den situation jag är i nu. Jag kan bara hoppas att det är välvilligt inställda individer som läser och bedömer min ansökan.

Jag saknar våra luncher

Nu bara slog det mig: jag saknar förra terminens sushiluncher hur mycket som helst. Jag skulle gärna se att de blev av i alla fall typ ... en gång varannan månad? Bara så att jag får mitt behov av vettigt sällskap stillat. Lisa, Simone och Carilion: jag saknar er!


tisdag, augusti 29, 2006

Men göööör inte så mot mig!

Det är en skakad hansi som skriver just nu. Varför? Jo, uppkopplingen var ingen uppkoppling, utan snarare avkoppling (okoppling?). Jag har inte haft tillgång till inntörrnätt sen ... ja, vad blir det? Söndag kväll. Isch, jag gillar det inte alls. Jag får för mig att jag missar allt som försiggår. För några timmar sen fixades det i alla fall, så nu kan jag vara mig själv igen.

I går var jag på första seminariet på kursen "Från dockhem till jämställdhet?" (littaturlista finns där om nån är intresserad), och den verkar kanonbra faktiskt. Min vana trogen var jag toknervös innan jag kom dit, men det hade jag inte mycket för. Det verkar vara idel trevliga personer i gruppen, så jag misstänker att jag kommer att trivas. :) Jag kommer inte att kunna gå på alla seminarier (jag vet ju inte alls hur mitt schema kommer se ut i övrigt), men jag är ju inte där för poängen. Det känns rätt skönt.

Gudars, jag funderar fortfarande på om jag ska ta bort inlägget (det jag funderat på att ta bort sen innan jag skrev det). Jag låter det vara kvar. Tror jag.

lördag, augusti 26, 2006

Nu loggade jag in

bara för att ta bort inlägget från igår. Fast vad fanken, jag låter det stå kvar. Jag får sluta att vara så feg, och börja vara lite morsk i stället (för övrigt älskar jag ordet "morsk", så kanske kanske kanske skrev jag det inlägget för att jag skulle kunna skriva att jag skulle "vara lite morsk". Vem vet?). Jag är en fegpotta helt enkelt.

Skälet till att jag låter det vara kvar är att jag faktiskt använder ordet "fitta" i dagligt tal (okej, kanske inte när jag pratar med CSN, de har ju trots allt inget med den att göra), så värför skulle jag inte kunna skriva det? Nu var ordet förstås i ett sammanhang det aldrig är i när jag pratar om det, så det är väl därför jag tycker att det känns lite knepigt. Men, jag låter det vara kvar. Alltid retar det väl någon?

Ja jävlar

jag funderar på om jag ska ta bort det senaste inlägget (alltså det innan det här). Vi får se.

Känsliga läsare varnas. Eller snarare, kan du inte med könsord i text bör du inte läsa det här.

Jag får nåt slags tics ibland, och vill liksom ... jag vet inte, få folk att reagera eller nåt. Jag får ibland för mig att jag ska välta de slickade grabbarna utanför JC genom att lyfta på armen och låta blomkålen liksom ... ja, typ välta dem. Barnsligt, jag vet.

Lite samma sak gäller det här med sökord. Nu är det ju troligtvis så att jag inte dyker upp på google så värst ofta, om en inte googlar typ "är medborgarskolan satan?" (och svaret på den frågan är givetvis ett rungande "jajamensan, fattas bara!"), eller kanske "jag minns mitt åttiotal", alltså väldigt specifika saker.

Vad var det jag ville komma fram till? Jo, det vore kul att skriva in saker som sen kan användas som sökord, bara för att lura in folk här. Inte för att det är så snällt, eller ens särskilt produktivt (men vem har sagt att en måste vara produktiv hela dagarna?). Däremot vore det kanske kul, jag vet inte. Jag menar, skriver jag typ "rakad villig fitta" så är det ju ganska lustigt om den som söker på just "rakad villig fitta" hamnar här, hos bruttan med sjuttiotalsfrisyr (beware, it's a jungle down there! :P). Sånt tänker jag på ibland, och så skrattar jag lite. Nu misstänker jag ju förstås att min blogg inte skulle dyka upp så högt om nån sökte på "rakad villig fitta" (nu gör jag det bara på jävelskap), men ändå. Vad finns det mer för sökord det vore roligt om folk snubblade in på?

Äh, nu ska jag sova. Jag får fundera mer på sånt en annan dag, typ imorgon. Då kanske jag t o m tar bort det här, det visar sig. Jag vill ju inte skämma ut mig och min familj heller?




Hehe. (Och här höll jag på att skriva det igen.)


(Och nej, jag tror egentligen inte att det funkar. Men visst vore det kul om det gjorde det? :D)

Visst är det lite lustigt

att någon har googlat på "vaxa bort könshåret" och hamnat här? Jag tycker i alla fall att det är kul. Det kan ju ha att göra med att jag är ganska trött och fnissar åt det mesta, men det måste inte ha det.

onsdag, augusti 23, 2006

hansi läser blogg

Ni vet hur det är, en bara fastnar i något och kan inte slita sig innan det är klart? Så har jag varit idag. För några veckor sen snubblade jag över en blogg som verkade intressant. Just då orkade jag inte läsa, så jag bokmärkte (vad heter det?) den så länge, för att återkomma när jag hade mer lust. Den lusten infann sig idag, så jag har suttit och läst många många inlägg på "brudens blogg om brudar". Jag funderade på om jag skulle börja från början, men riktigt så ambitiös är jag inte (men nån dag när det regnar ska jag läsa den från start, det lovar jag). I alla fall, den var grymt bra, och väl värd att läsa. Läs den! :)

Har jag sagt att jag älskar live bookmarks? Det gör jag i alla fall, jag behöver inte komma ihåg något längre, förutom kanske att kolla om det har hänt något sen sist. Love it!




Jisses. Det framgår med större och större tydlighet hur jävla lat jag egentligen är. Too bad.


tisdag, augusti 22, 2006

Gooood morgon, sära passasjerare

... vi anländer strax till Helsingforrrs.

I söndags kom jag hit till Västerås, närmare bestämt Signalisten. Ja, jag vet. Jag borde ha kollat på bilderna innan jag ens funderade på att flytta hit. Om jag hade gjort det så hade jag sett att jag, genom att bo där, riskerade att en vacker morgon vakna upp i Finland. Tyvärr kollade jag inte alls på bilderna, jag bara alltför glad över att ha fått bostad, och därför fick jag en chock när jag öppnade dörren till rummet. Nä förresten, jag höll på att smälla av redan ute i korridoren faktiskt. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle bo på en Finlandsfärja. :/

Flera timmar efter att jag kommit hit var jag gråtfärdig, och hade en stor klump i magen. Det enda jag ville var att byta bostad, och det fortare än kvickt. Nu har jag varit här i ett par dagar, och jag börjar vänja mig. Min utsikt består av Lupus Foder AB och E18. Det luktar gödsel ibland (igår var det hela dagen), och kvällstid kommer det ett och annat flygplan. På det hela taget är det ändå ganska lugnt.

Jag har c a 6 km till Mälardalens högskola, och typ 2 till Edströmska. Om jag cyklar lite långsamt med en stooor kasse så tar det fem minuter från Ikea (jag bor alldeles vid den lilla rondellen, följ bara pilen mot flygplatsen) och Ica Maxi. Från centrum (jvgstn) hit tar det c a 20 min, med några stopp för att kolla kartan (jag räknar med att få ner tiden med fem minuter nu när jag slipper kartan). Jag ska alltså inte klaga alls. Förutom på heltäckningsmattan och hotellmöblerna (de syns med all önskvärd tydlighet om en går in på Signalistlänken ovanför, och trycker på "mer bilder". Tyvärr gjorde jag som sagt inte det innan.).

Jo, en sak till: igår köpte jag ett 20-resors busskort så att jag kan ta mig hem lite lätt och smidigt. Enkel resa utan kort kostar 90 pix. Vad kortet kostade? 600! Jag kommer alltså åka för en tredjedel av priset. Det gillar jag. Dessutom går bussen vid Hälla köpcentrum (där Ikea ligger), så det är inte långt till bussen alls.

Kort sagt, det mesta är rätt strålande, trots heltäckningsmatta.

Det blev fredag

Ja, det blev fredag till slut (även om jag började misströsta där ett tag), och den blev exakt så bra som jag hade tänkt mig. Med en vän som Lisa kan inget gå fel! :)

torsdag, augusti 17, 2006

Osäkra källor ger vid handen

att det är fredag imorgon. Det tror jag när jag ser det.

Är Medborgarskolan Satan?

Räknas kurskatalogen från Medborgarskolan som satanistpropaganda? Om den gör det, så blir jag inte sur. Om den däremot inte gör det, så blir jag faktiskt rätt irriterad.

Skälet till att jag undrar, är för att ovan nämnda kurskatalog kom neddimpande i brevlådan idag, och det trots skylten på dörren. På den står det
Ingen reklam tack
- men gärna satanistpropaganda
Jag räknar kurskataloger som ett slags reklam (även om det säkerligen finns de som tycker att det snarare är samhällsinformation. Dock ser jag inte att jag har skrivit "[...] men gärna samhällsinformation och satanistpropaganda".), och vill jag ha katalogen så beställer jag den själv.

Inte nog med att mitt hår börjar bli grått,

det börjar trilla av också! Fredag, kommer det snart eller?

Jag minns mitt åttiotal

Idag hängde jag på YouTube, och fick för mig att kolla gamla åttiotalsgrejer. Visst, jag kollade så klart på Den Harrow, Eddy Huntington och Fancy (ja, jag sökte på "italo disco", än sen då? :P), men nej, det som fångade min uppmärksamhet var inte någon av dem. Behöver jag säga att det är Sabrina som var dagens stjärna? Särskilt den här videosnutten var till stor glädje för mig.

Det finns mycket där som får en fångad. Kombinationen av de små kläderna och den fantastiska dansen skulle vara nog, det erkänner jag. Har du kollat på videon jag länkar till? Gör det en gång till vetja, och lägg nu särskilt märke till keyboardisten. Hans rörelsemönster är u n d e r b a r t. Titta på honom! Behöver vi nu undra var Günther fått sin inspiration, i alla fall utseendemässigt? Nej, jag trodde inte det.

För övrigt var jag tvungen att kolla ett par gånger på videon till "Voyage voyage" med Desireless. Dels är det en bra låt (nope, jag har inte den blekaste aning om vad den handlar om), och dela är det en skum video. Dock är inte det de enda skälen. Jag måste erkänna att jag kollat ett par gånger extra mest för att hon som sjunger är så förbannat het. Jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är, men jag misstänker att det är typ ... allt. Jag gillar kombinationen av kläder (nej, jag vill inte ha det själv, men det passar i åttiotalet), och jag gillar frisyren, även om den kunde ha varit rakare i stället för att ha stått ut så åt sidorna. Mest är hon ruskigt snygg.

tisdag, augusti 15, 2006

Jag är inte blivande pilot

Inte heller är jag blivande flygtekniker. Betyder det att jag inte får skriva kontrakt och få nycklar?

Spänningen stiger.

Men kom igeeeeeeeeeen då!

Kan det inte bli fredag snart? Jag har väntat typ hur länge som helst. Om det inte blir fredag inom den närmaste veckan ska jag banne mig stämma Göran Persson.

måndag, augusti 14, 2006

För övrigt

så jinxade jag allt genom att säga att jag trivdes med mitt hår. Bara för att jag var så nöjd så har det sedan dess sett ut som [insert det fulaste en kan komma på]. Det är synd.





Aaaaaaaaaaaaaaaaah, nattfjäril!

Nedräkning

Jag verkar ha kommit in i en sån där jobbig sömnlös period igen. Visst, blir det riktigt jävligt finns hjälp att tillgå, men eftersom det fortfarande inte är någon panik låter jag den hjälpen vara.

I alla fall, nu när jag inte kan sova ligger jag och funderar på en massa grejer. Hur ska jag lära mig hitta i Västerås t ex? Jag menar, jag cyklar ju vilse i Uppsala? Okej, det är kanske inte riktigt sant, men nästan. Tänk om jag inte hittar någon som vill leka med mig? Tänk om skolan är värdo och rummet så sunkigt att en får utslag bara av att tänka på det? Tänk om jag inte kan köra alls, och blir utkickad? Tänk om allt går kanonbra och jag kommer trivas som fisken i vattnet? Orosmomenten är som synes oändliga.

Förutom att tänka på såna saker så räknar jag ner tyst för mig själv. Jag har flera saker, men av olika dignitet, att räkna ner till. Skolstart t ex, det är den 4 september, och det är ju ... rätt många dagar tills dess. Min födelsedag är också värd att räknas ned till, och den är det ännu fler dagar till. Till 30 september är det jättemånga dagar, men inte så många som till jul. Inte för att jag räknar ner till jul (jag gillar ju inte ens julen), men bara för att ha som jämförelse liksom. I alla fall, det är långt tills dess. Det var två saker att räkna ned till, men inte den viktigaste punkten att se fram emot inte. Nope serru, det viktigaste just nu (roligaste åtminstone) är att räkna ned dagarna fram till på fredag. Vad som händer på fredag? Lunch med Lisa så klart! Den är inbokad sen länge, och jag börjar nästan bli gråhårig av väntan. Stackars stackars hansi.

lördag, augusti 12, 2006

Jag ser ut som den jag är (i alla fall bitvis)

men den jag är, är ganska bra, så jag låter det vara så.

"Hanna, du som är flata/vegetarian/socialist/feminist/what not, vad tycker du om yada yada/bla bla/det och det/vad som helst?" Jag har funderat på om jag ska rätta folk, men det är jobbigt i längden. Tro vad ni vill! Jag menar, det ovanstående är på intet sätt saker som är främmande eller alls negativa för mig, så bring it on! :)

Har jag berättat att jag gillar mitt hår nu?

Det gör jag i alla fall. Jag tycker att det tar sig alldeles utmärkt, fastän det fortfarande inte är dreads ännu. Å andra sidan, jag har ju inte haft tottarna så himla länge. Jag har i alla fall fått några congos. :)

För övrigt har jag ändrat mig en smula om hur jag vill ha mitt hår. Tidigare ville jag ha ganska smala, likadana dreads. Nu har jag mer och mer försökt fösa ihop tottarna så att jag får färre med tjockare. Nu tycker jag dessutom att det är charmigt med knutar och loops. Jag misstänker att om jag bara ger tottarna ett år eller två, så kan de bli hur grymma som helst. Jag hoppas bara att jag kommer att ha tålamod till det ...




Jag är så jävla fixerad vid mitt hår, det är inte klokt. Oh well, det är väl bättre än att knarka antar jag. Nu har väl det aldrig funnits som alternativ i och för sig, men ändå.

torsdag, augusti 10, 2006

Feeling Good

Innan jag började skriva, så kollade jag runt på Youtube. Det finns en tv8reklam som går på tv, där de spelar en så enormt bra låt. Jag har inte kunnat placera den, men efter att ha googlat en textsnutt fick jag fram att det var "Feeling Good" med Michael Bublé, och kollade upp videon. Visst, han är rätt snygg, och han sjunger bra, och det är rätt låt, men var det verkligen den inspelningen jag var ute efter? Nope, jag fick leta vidare på Youtube. Så, vad hittade jag då? Jo, Muse har tydligen gjort en inspelning av samma låt. Såklart att jag visste att det inte var den versionen jag var ute efter, men bra som sjutton var den allt. Jag letade vidare, och där var den: det var ju Nina Simone! Hur hade jag kunnat undgå att höra det?

Nu är ju bara frågan: vilken av versionerna är egentligen bäst:

Feeling good - Michael Bublé,

Feeling Good - Muse

eller

Feeling Good - Nina Simone?

You tell me.

... and I'm feeling good

Ja jäklar, ibland är livet verkligen värt att levas. :) Igår hade jag verkligen en kanonbra dag. Tänka sig, jag hängde hela kvällen (samt en stor del av eftermiddagen), men en (uttalad) ickefeminist, och jag skulle kunna göra om det på studs om det vore så. Så trevligt har jag inte haft på länge. :)

Jag umgås helst med folk som har tagit ställning i frågor, t o m när de har tagit en helt annan ställning än jag. M a o, jag umgås helst med folk som har tänkt efter vad de egentligen tycker. (Nä, det innebär på intet vis att jag hellre umgås med NSF:are [den läskiga typen, vi snackar inte nykteristscouter] än med folk som bara inte vet hur de ska rösta. Jag kräver ju faktiskt en viss intelligensnivå också.)

Idag bara fortsatte flytet. Jag har fått bostad i Västerås! Jag kommer att bo på ... var det Signalisten det hette? Äh, det spelar ingen roll, huvudsaken är att jag kommer att slippa pendla, och i stället kunna koncentrera mig på det som är viktigt. Nämnde jag att bredband ingår i hyran? ;)


onsdag, augusti 09, 2006

Sju sorters apa!

Om jag tröttnar? Nope, nu har jag lyssnat på Sju sorters apa många många gånger, men det är fortfarande lika kul. Tror du mig inte? Lyssna själv! :)

tisdag, augusti 08, 2006

Rackarns

Här tror jag att jag fått riktiga kommentarer, men det visade sig bara vara skräp, så nu har jag slagit på word verification.

Snart är det "Boners". Höhö.

Alltså, jag måste verkligen skärpa mig. En stor del av min humor (nä, humor är inte rätt att kalla det, vi kallar det "det jag skrattar åt") fastnade nån gång i mellanstadiet. Jag kan alltså fnissa för mig själv åt att "Bones" kan bli "Boners", att någon tar "sexbussen", samt att ordet "infart" låter jätteroligt om en säger det "på engelska". Förstår ni?

Jag måste alltså skärpa mig och visa att jag snart är 27 år(snart är det 30 september, och då jäklar!) och vuxen. Starting from ... now så ska jag sluta med de här dumheterna.




Om jag kan.

Jag har glömt att meddela:

Andy (a k a Fladderöra) har nu ett nytt hem. Det verkade hur bra som helst, så jag är inte det minsta orolig. Jag vaknar förstås fortfarande med ett ryck och tänker "darn, nu är han nog jättekissnödig", men det tar inte så lång tid att komma på att det inte är mitt problem längre. :)

lördag, juli 29, 2006

Andy

Här är äntligen en bild på skällskrället, a k a Andy. Han är gudomligt söt, och när jag tittar på bilden förstår jag inte hur jag inte kan vilja ha honom kvar. Men, det är ju så att jag faktiskt inte vill ha ett husdjur, ever. Särskilt inte efter det här. Jag upptäckte att han hade en kal fläck på rumpan, och att det var alldeles varigt där. Jag torkade rent med Desivon, men när jag tittade efter 20 minuter igen så var det alldeles knallrött och ännu större kal fläck. Ja, jag fick panik, det erkänner jag på en gång. Jag ringde till Ultuna där de sa att det troligtvis var fukteksem. Vad dum jag kände mig, jag hade bara för en vecka sen läst om just det, och diskuterat vad otäckt det verkade.

Under tiden jag åkte till Ultuna för att köpa en krage, och till Apoteket för att köpa Alsolsprit hade han slickat och kliat ännu mer, så det rann cellvätska och blod från såret. Uäck!

Nu, typ åtta timmar efter att han fått på sig kragen första gången verkar han ha gett upp att försöka få av sig den, och eksemet ser mycket bättre ut. Nu gäller det bara att han inte får eksem på fler ställen ... Poor baby. :'(

torsdag, juli 27, 2006

Men det var väl själva den?

Hur många tuggben kan en hund gömma i en trea, där dörren till ett av rummen är stängd, och ett annat rum är big no-no? Andy har i alla fall lyckats gömma två och ett halvt, de två senaste på mindre än tio minuter. Ja, de är verkligen BORTA, de står ingenstans att finna. Jag börjar tro att jag är galen. Antingen är jag det, eller så är det han som är det. Jag håller tummarna för att det är det senare ...

onsdag, juli 26, 2006

... för övrigt

fick jag skäll av läkaren idag. Jahaja, jag är piiischad i örat, ja, det kan ju få örat att svullna. Vet jag inte att det är FARLIGT att göra sånt? Jaha, det var fem år sen.

Ja, jag har öroninflammation, och det borde jag minsann ha kommit in med tidigare. Ja, hen såg ju att jag ringt redan igår, varför kom jag inte in då? Jaha, det fanns ingen tid då nej. Nä, men jag borde ha kommit långt tidigare i alla fall.

Nästa gång jag vill ha skäll ska jag gå till den läkaren. Om jag vet vem hen var? Inte den blekaste, hen presenterade sig aldrig, sa aldrig var min ordinarie husläkare var, och hen var inte det minsta intresserad av att berätta hur jag skulle gå till väga för att göra ett överkänslighetstest någon gång i framtiden. Jag måste byta husläkarklinik.

Dagens ungdom

Ja, jag börjar nog bli tant på riktigt, som jag förfasar mig. Idag förfasar jag mig över dagens ungdom. Eller nja, inte riktigt så. Jag förfasar mig mest över de ungdomar (15-18 kanske?) jag träffade på i morse.

Jag var på väg till Angelica som vänligt nog erbjudit sig att passa odjuret (a k a Andy) när jag skulle till läkaren. På vägen träffade jag på (eller snarare passerade) ett gäng ungdomar (vad de nu gjorde ute nio på morgonen) som ropade på Andy, och härmade (iofs jävligt dåligt, men ändå) hundskall. Eftersom jag varit med om det förr, och blir lite irriterad, så tänkte jag att nu fan ska jag göra något åt det. Visst, jag stördes mer av det än Andy gjorde det, han märkte inte ens av dem, men vafan. Jag tog upp Andys boll, tryckte på den ett par gånger så att den pep och fångade hans uppmärksamhet, och sen kastade jag den i riktning mot gänget. Ja, jag släppte även kopplet. Gänget skingrades snabbt när Andy kom älgande.

Person 1, typ 16 år, uppifrån en bänk: Men asså, vafan? Vafan göru? Ta bort hunden!
Person 2, typ 18, en bra bit bort från besten: A, asså ta bort hunden, den e ju läskig ju!
Person 1: A, den e typ skitfali!
Jag, förvånat: Jag trodde att ni ville hälsa? Varför ropade ni annars?
Person 2: Aaaa, men asså, vi bara lekte ju!
Person 1: Ja, ja e typ skiträdd för hundar, ta bort’en!

Vad gjorde då Andy under tiden? Stod han och skällde så att det stod lock för öronen? Visade han tänderna, reste ragg och såg jävligt farlig ut? Nja, Andy låg snett nedanför bänken och gnagde på bollen. Troligtvis hade han inte ens registrerat att det var folk där. Själv var jag så jävla nöjd med mig själv. Töntigt kanske, men sant.

Idag har han i alla fall blivit duschad, och han är så himla fin. Nä, jag vill fortfarande inte ha kvar honom, och jag är fortfarande allergisk, men jädrans så fin han är.

Tänk om jag skulle skaffa barn. Jag skulle vara hur jävla trist (ja, tristare än så här) hela tiden. ”Yada yada, mina barn this, mina barn that, bla bla bla.” Ja jävlar.

Bleknande blåmärken

Blåmärkena på mina armar och handryggar börjar blekna. En snabb blick på dem skulle säkert få många att tro att jag lever med en våldsam partner. Lyckligtvis stämmer inte det.

Skyldig till att ha orsakat blåmärkena är faktiskt jourhunden jag har hemma nu. Han fick ett ryck härom dagen, och tyckte att det roligaste som fanns just då var att hoppa upp och hugga tag i min arm eller hand. Han tolkade ”nej” som ”fortsätt hoppa och hugga tag hårt”; när jag vände ryggen till för att gå därifrån tolkade han det som ”fortsätt hoppa och hugga tag hårt i det du får tag i”; när jag tog tag i hans kinder och tittade på honom strängt och sa ”nej!” tolkade han det som ”fortsätt hoppa och hugga tag hårt i det du får tag i, och släpp inte greppet”; och när jag tog tag i nacken på honom och pressade ner honom i golvet samtidigt som jag sa ”nej!” högt, tydligt och strängt tolkade han det som ”fortsätt hoppa och hugga tag hårt i det du får tag på, släpp inte greppet och sluta inte fastän matte gråter”. När jag stängde in honom i sovrummet och inte släppte ut honom förrän efter en stund var han som en helt annan hund.

Han har inte gjort något liknande sedan dess, men jag hoppas ändå att han blir placerad snart. Han behöver någon som kan gå en kurs med honom, och någon som kan vara ordentligt bestämd.

Dessutom har jag upptäckt att jag är grymt överkänslig mot hund. Rinnande ögon, täppt näsa och ideliga nysningar gör inte mitt tålamod eller humör bättre. Håll tummarna.

måndag, juli 24, 2006

Min pappa

Min pappa är ibland sjukt likt Charles Bukowski till utseendet, i alla fall när han har längre skägg. Det var Mathias som påtalade det för länge sen, men jag hade glömt det tills jag snubblade över en diskussionstråd om samme man (Bukowski, inte min pappa).

Mitt hår växer inte

Eller, det är kanske lögn. Det jag menar är att mitt hår inte blir längre. Jag har suttit och kollat på bilder från när jag först fick tottarna gjorda, och jämfört med nytagna bilder (som den jag har laddat upp här). Det jag upptäckte är att mitt hår nu är kortare än då, fastän jag inte har klippt mig. Förklaringen är enkel, och jag visste egentligen om att det skulle bli så. Tottarna har helt enkelt blivit tightare, och i stället för att växa på längden har de dragit ihop sig så att de ser kortare ut. Det är ju faktiskt en bra sak. :)

Just nu ser håret ut som crap (återigen, kolla bara på bilden), och jag borde verkligen dra till det så att allt ligger som det ska. Ah, vi får väl se om jag orkar.

onsdag, juli 19, 2006

Roliga grejer

Roligast just nu måste ju bara vara "Sju sorters apa" från "Mammas nya kille". Eller ja, programmet är kanonbra hela det, men Katla är nog faktiskt bäst. Det finns mycket smått och gott att lyssna på i P3:s humorförråd. Där kan en t ex lyssna på Thunder som berättar hur han räddade en skolklass från ninjor - eller var det samurajer?, Shanti Rooney som läser sina högstadieuppsatser, Hans af Klas något ... ledsamma vardagsiakttagelser, Erik Haag som bor på Pillesnoppvägen 1, i Ballefjongberga ... Kort sagt, det finns mycket att lyssna på.

Om det inte är lyssna en vill göra, utan snarare titta, så är den här French & Saunderssketchen bland det roligaste jag sett på mycket länge. Så det så.

Sveg och hund

I helgen (ja, egentligen torsdag till söndag, så det räknas väl som en långhelg?) var jag i Sveg. Det finns en låt, som jag bara har hört en gång. Ändå har den etsat sig fast i minnet, eller i varje fall en rad eller två:

Välkommen till en håla, där tillvaron är seg.
Välkommen till tristess, välkommen till Sveg.
(Blitzkrieg Boppers, om jag inte missminner mig)

Nu är det väl kanske inte fullt så illa. Å andra sidan, vad vet jag? Jag har ju aldrig bott där. I Sveg finns i alla fall numera Björnen. Ja, den måste nästan skrivas med versalt b, så bombastisk är den. Vissa skulle kalla den ful, men inte jag inte. Nä, jag kallar den en skymf mot allt vad konst heter. Den är en styggelse och faktiskt helt och hållet vedervärdigt förskräcklig. Däremot är den kul. Roligast är att jag inte behöver se den annan än ett par gånger om året, och då kan jag blunda när jag åker förbi. Har jag sagt att det är världens största träbjörn? Det är det i alla fall. Här är en bild på ... tja, björnen. Förlåt, Björnen menar jag.

Nu ska jag inte bara vara negativ när jag skriver om Sveg. Det ligger rysligt vackert, det går att få grymt bra thailändsk mat på Lilla hotellet (även om lillkillen som serverade faktiskt lämnade en hel del i övrigt att önska vad gäller service), fika på ICA och gå på auktion och ropa in (okej, få inropat. Jag är för feg för att bjuda på någonting.) två fina stolar för 20 kr, och ett blombord snyggare än någonting annat, för 110. Kort sagt, jag hade en riktigt bra helg i Sveg (jag blundade ju när jag åkte förbi Björnen).

På vägen hem från Sveg skulle vi ha hämtat upp Angelica i Söderhamn. Så blev det inte, utan vi hämtade Andy i stället. Andy är en liten snygg hane av okänd(a) ras(er) som är pigg och glad, men ganska korkad. Alla bollar som finns är hans, vilket resulterar i att killen utanför på gården vackert fick vänta till Andy lekt klart (han lyckades på något magiskt sätt orma sig ur selen när jag höll i honom för att han skulle sluta skälla. Han sprang rakt emot killen och snodde bollen, rakt framför ögonen på honom. Det tog en stund innan jag fick på Andy selen, mest för att det finns väldigt lite att ta tag i på en hund utan sele, och under den tiden lekte hunden så glatt med bollen, och ville för allt i världen inte lämna tillbaka den. Till slut fick jag på honom åbäket, och killen kunde få tillbaka sin boll, nu med en massa hunddregel på.). Bortsett från såna saker är han hur söt som helst. Vi får se när det kommer någon och hämtar honom, jag har hört lite olika bud nämligen. På sätt och vis vill jag att det ska vara snart (jag hade verkligen inte fattat hur mycket tid det tar, och hur bunden en blir), och samtidigt vill jag att han ska stanna länge. Oh well, den som lever får se helt enkelt.



tisdag, juli 11, 2006

Snart är alla fjärilar borta

... från sovrumsväggen. Nu är tre av fyra väggar målade, och imorgon ska vi måla den sista. Skälet till att vi inte tog alla i ett svep är att fönsterväggen ska ha en annan färg, och jag vill helst inte tejpa i våt färg. Jag funderar även på att vara lite wild 'n' crazy, och förskjuta delen med den avvikande färgen ett par tre centimeter åt vänster, bara för att det vore coolt. Dessutom skulle det inte vara lika mycket problem att tejpa (jag behöver t ex inte vara rädd att allt ska lossna från hörnet). :) Den som lever får se.

Jag måste komma ihåg att fota fjärilarna innan de försvinner helt. Ja, jag är lycklig över att de försvinner.

Folk jag tänker på

Jag är dålig på att höra av mig till folk. Det finns en massa personer jag vill ha kontakt med, men som jag är för lat eller bara blyg att höra av mig till. Med blyg menar jag mest att jag känner mig dum att jag inte har hört av mig. Ibland så har en en chans, men så missar en den. Då känns det svårare och svårare att höra av sig sen. Jag har en lista, utan inbördes ordning:

  • Camilla Star
  • Matilda Elgerud
  • Linda-Marie Gabrielsson
  • Anna Mathson
  • Anna Wåglund Söderström
  • Javiera Cifuentes
  • Petra Östlund
  • Marie Gustavsson
  • Maria Jacobson
  • Johanna Ström
  • Stefen Schubertsson
  • Sofia Haara
  • Ingela Visuri
  • Ulrika Frändén
  • Mikaela Bexar
  • Elin Bäckström
  • Astrid Claeson
  • Märit Frändén
  • Anna Nielsen
Det är bara dem jag funderat på den senaste tiden, det finns säkert många jag har glömt. Lisa, Simone, Angelica, er tänker jag på, och hör av mig till. Kanske för att det ni är på mig hela tiden? ;) Rackarns, jag är verkligen kass på att höra av mig. Kanske blir det här ett sätt att sparka igång mig själv?

Om nu någon skulle få för sig att typ googla på sitt namn, och hitta sig själv på listan och inte vilja vänta på att jag hör av mig, så är det bara att slänga iväg ett mail. Min adress är förnamn@efternamn.se. Annars har jag kvar samma nummer som jag har haft typ ... alltid. :)

Jag ska inte bli målare

Social som en räka i koma, ungefär lika pigg och alert i huvudet. Måla om sovrummet kanske?

På underkroppen ett par manchesterbyxor med trasig gylf (mina ”tjockisbyxor”. Tyvärr har jag inte bara kommit upp i den storleken igen, de är t o m tighta.), på överkroppen sunkig t-shirt från Katterocken (’95? ’96? Jag minns inte.), på huvudet inte den coola keps jag borde ha, utan en vanlig jävla snusnäsduk. Jag tar på den och hoppas att jag ser ut som en cool action-latina med en bad ass bandana™. Efter en snabb koll i spegeln ser jag att jag ser ut som en Axl Rose-wannabe.

Vi river ner tapeterna. Vi slipar så att dammet yr. Varannan timme nickar vi till varandra. Piggelinpaus. Dags för kaffe. Lunch kanske? Vi spacklar och lyssnar på radio. Spacklet i femlitershinken är grövre än det vi hade kvar från förra gången. Grövre, och klart mycket tyngre att sprida ut. Jag mumlar något fult. Du jobbar vidare. Jag är kass på att spackla, men jag gör mitt bästa.

Spacklet har torkat, dags att slipa igen. Jag mumlar något fult bakom munskyddet. Du ler, i alla fall tror jag det. Det ser ut så på dina ögon. Slipdammet yr, och jag är glad att vi skaffade ett par skyddsglasögon till. Vi lyssnar på P3, och nynnar med i musiken. Vi nickar till varandra varannan timme. Dags att ta en paus, fnissa lite åt allt slipdamm i ansiktet. Jag har ingen arbetsmoral, och vid halv tio är jag så trött och less att jag är redo att kasta slipklossen (den nya, fina, coola. Den är bra, men den är ruskigt tung.) genom fönstret. Du skulle kunna jobba hela natten, men den är ingen idé. Ljuset är för dåligt. Jag går och duschar, efter att ha mumlat något fult. Du ler, det är jag säker på (fastän du har munskyddet på). På hela dagen har vi kanske sagt … 100 ord? Mer har inte behövts, allt går att förstå med nickar och leenden. Är det kanske det här som kallas kärlek?

tisdag, juli 04, 2006

Så här

ser mitt hår ut i mobilkameran. Det är inte fullt så orange i verkligheten, utan rödare än det ser ut.

söndag, juli 02, 2006

... och föga förvånande var det en hemvärnsman

Alltså, när ska folk fatta? De som VILL ha vapen hemma (tss ... plocka isär, låsa in? Mesigt.) är ju för fan de som inte BORDE få ha det. Jag menar, vad är det för folk som är hemvärnsvadfandenukallas? Hur ofta är det mobbade grabbar som vill känna sig coola*, "nationella" som vill "skydda sitt land från det mörka hotet" och andra misfits som borde få terapi och inte vapen? Hyfsat ofta, eller? Är det såna vi vill ska ha assault rifles liggande hemma så att de vid depression/motgång/fylla/what not kan gå ut och meja ner lämpligt antal personer? Det verkar fan inte bättre. Nä, hemvärnet skrämmer mig.



*Nope, jag menar inte att "mobbade grabbar" alltid måste vara misfits, men "mobbade grabbar som vill känna sig coola" med hjälp av vapen, de är tamejfan inget annat.






(Ja, jag vet. Jag kan ha fel. Men, jag tror inte att jag har det.)

tisdag, juni 27, 2006

Hon kom i torsdags

... och åkte samma dag. Hon var smal som en sticka, hon luktade ladugård, och var så blyg att hon inte vågade gå varken in eller ut genom dörren. Trappan var omöjlig för henne, och den enda gången hon gav ett ljud ifrån sig var det för att skälla ett mycket kort skall på en katt som fjantade runt utanför dörren. Rätt åt den. Jag måste skaffa en egen hund så jag slipper bli förälskad i andras.

För övrigt har jag färgat håret. Jag upptäckte att jag hade en eldröd hemma, och eftersom jag såg ut som crap i håret kändes det som att det var dags att göra något drastiskt. Tyvärr ville mitt sönderblekta ris till hår inte dra åt sig så mycket färg, så det var rosa. Nä, vi snackar inte om nån charmig illrosa, vi snackar urtvättad wettextrasa fulrosa. Så, jag färgade om det idag. Det blev ... ja, det är väl rött, men det är fortfarande en sunkig urtvättad nyans. Jag är rädd att det inte blir bättre, inte om jag inte klipper av skiten. Jag får se hur det blir.

fredag, juni 16, 2006

Tänk om han blir min

Blir han min kan jag inte önska mig mer tror jag. Som sagt, håll tummarna!

onsdag, juni 14, 2006

Om ni vill göra något bra någon gång

... så kan ni ju alltid vända er till Hundar utan hem. De behöver fosterhem, jourhem och gåvor av alla slag. Själv vill jag så hemskt gärna vara jourhem i alla fall över sommaren (eller ja, så lång tid det nu behövs av sommaren), så jag får kolla upp om det går. Håll tummarna!

hansi ser rött

Det här mina vänner, det här får mig att se rött, att tugga fradga samt att önska att det fanns fler Bella i världen. Faktiskt.

Alltså, vad fan? De räknas som gifta i Sverige men han ska dömas enligt tunisisk lag? Det gör mig tamejfan kräkfärdig. Okeeeeej, om en kvinna våldtas ska mannen som gjort det straffas (t o m med döden om det innehöll våld), men inte om han är gift med henne? Okej, så när en kvinna gifter sig så är det ett kontrakt på att mannen ska få knulla när och hur han vill? Gäller det tvärtom också, att om en kvinna vill knulla, men inte en man, får hon då tvinga honom? Troligtvis inte.

Fan så praktiskt att vara gift man då, en får så mycket knulla en vill (men en får inte ge sig på en annan mans egendom ... förlåt, FRU ska det vara), för då tar det hus i helvete. Jamen då vet jag.

Nä, det ska fan vara människa i en värld som denna.

torsdag, juni 08, 2006

Borde skriva mer

... men jag orkar inte, så jag passar bara på att tipsa om Eric Idles sång "Fuck you very much". Den är kul. :)