Skabb

När ska jag lära mig? Kombinationen nytrimmat hår (ett par mm kvar), eksem i hårbotten och blekning är synnerligen ocharmig. Det ser ut som att jag har skabb. Det positiva med det är att blekningen får eksemen att sluta klia. Så, jag ser ut som om jag har skabb/böldpest/[insert lämplig läskig sjukdom], men det kliar i alla fall inte.

För övrigt så snöar det. När kommer våren?

Allt om min mamma

Om jag skulle skriva allt jag känner för, och tycker om min mamma skulle det ta både en massa tid och plats i anspråk. Jag nöjer mig med det mest väsentliga:

Utan henne vore världen en vackrare plats.

Jag hatar nyfrälsta

Jepp, så är det. Jag hatar verkligen nyfrälsta, oavsett om det handlar om att de funnit Gud, bytt musiksmak, kommit på att alkohol kanske inte var det bästa för dem, blivit feminist av att ha läst Linda Skugge... De är omvända syndare, och jag hatar dem.

Varför jag hatar dem? Jo, för att de alltid - i stort sett utan undantag - ska pracka på en sina åsikter. Jag är den första att erkänna att jag inte håller käften med vad jag tycker och tänker, men jag för inga korståg, inte vad jag är medveten om i alla fall (gör jag det, säg åt mig att skärpa mig för fanken, det är ju pinsamt!). Visst, det är en sak att ha upptäckt könsorättvisor/Sisters of Mercy/alkoholfrihet och vill upplysa hela världen om det när en är 13. Visst, det är fint och bra och ålrajt att vara lite obstinat och påfrestande då, det hör liksom till. Men när 18-19åringar gör det, då får jag spunk.

Som (tidigare organiserad) nykterist har jag råkat ut för det måååånga gånger. Det är alltid de nyfrälsta som ska gasta högst om alkoholens faror, det är de som ska upplysa omvärlden om att alkohol faktiskt inte är bra för människokroppen, och att det är så mycket FRIARE och HÄRLIGARE att vara N Y K T E R! Fuck fri, härlig, nykter. Jag skiter faktiskt i om folk dricker eller inte (så länge de eller omgivningen inte far illa av det), det rör mig inte i ryggen. Jag går inte fram till mina vänner och säger: ”nähädu, det där tycker jag inte att du ska dricka. Här, ta en uppfriskande äppeljuice i stället!”. Det vore otrevligt gjort, och ett underkännande av deras intelligens. Tyckte jag inte att de var intelligenta skulle jag inte vilja umgås med dem från början.

Samma sak är det med folk som precis har upptäckt att det råder orättvisor i världen, och att en hel del av dem beror på kön. Ja, de har faktiskt upptäckt att i många fall så blir kvinnor negativt särbehandlade på grund av sitt biologiska kön. Missförstå mig rätt, jag är helt för att folk äntligen ska få upp ögonen för det förtryck som råder, och bli feminister. Dock måste jag - och här kommer hansielitismen fram - säga att med vissa feminister som vänner behöver kvinnorörelsen inga fiender. Så enkelt är det. Dit hör högen ”jomen, kvinnor och män är så olika (men lika bra inom sina områden), så min främsta feministiska fråga är att se till att alla kvinnor stannar hemma med sina barn eftersom kvinnor är så VÅRDANDE och OMSORGSTAGANDE. Jag tycker att män ska vara män och sköta bilen, så sköter kvinnor hemmet. Det ligger i våra gener förstår du.”, och även högen ”kvinnor är så mycket bättre och finare än män. Alla män är dumma, alla kvinnor är snälla. Det finns inte en enda dum kvinna, alla kvinnor är fina och vackra och fiser hallondoftande bomull.”, samt de som bara säger ”såhär är det, jag tänker säga det nu, och om du säger emot så kommer jag bara att upprepa det igen, samt kalla dig dum i huvudet. Om jag kom för att diskutera? Lyssna till vad du har att säga? Hell no, jag ska slå mina åsikter i huvudet på dig tills du svimmar och ger upp.”

Det är nog det som är mitt problem med nyfrälsta: de har en åsikt (som de gärna ska ha snappat upp på ett ganska ytligt sätt, och bara tagit de mer… radikala bitarna av), och de ska trycka upp den i ansiktet på folk. De ska låtsas vilja diskutera när de i själva verket bara vill föra fram sin åsikt om och om igen. Folk med avvikande åsikt stämplas med ”Idiot” i pannan.

Kanske gräver jag min egen grav här och nu. Nä, jag håller som sagt inte käften om vad jag tycker och tänker. Jag står för att jag är nykterist, jag står för att jag är feminist, jag står för att jag är socialist. Ja, jag kan ibland tycka att t ex antifeminister är helt bänga i huvudet. Dock vet jag det med mig redan från början, och ger mig inte in i diskussioner där jag vet att vi faktiskt bara kommer att stå och dunka pannorna blodiga mot varandra utan att komma någonstans. Är det en spännande diskussion, ja, då kan jag faktiskt stå och titta på utifrån om jag känner att jag inte kan bete mig sansat. Jag har vissa åsikter som sitter hårdare än andra. Ja, givetvis är det okej att ifrågasätta dem, jag gör det själv lite då och då. Däremot tycker jag att en ska ha på fötterna innan en rusar på någon annan och gastar ”du har fel, fel, FEL!”.

Nyfrälsta har oftast noll självinsikt, och får ofta för sig att eftersom de berättar Sanningen™ så är de ödmjuka, det är alla andra som är dumma och arroganta när de inte fattar.

Omvända syndare är värst. Jag hatar nyfrälsta.

Snällhet

Jag har funderat över det där med snällhet. I mina ögon är det ganska ofta samma sak som feghet, eller kanske nåt som ska väga upp något annat, bättre. Hur ofta har en inte hört (som svar på frågan "Är hen snygg/smart/het/intelligent/cool/rolig/fantastisk?") "Hen är... snäll." Snäll innebär mesig, snäll innebär ofarlig. Jag är varken eller.