Över stock och sten med Ernst-Hugo

Det bästa sällskap en kan ha när en tar en promenad över stock och sten ("här kommer jag över stock och sten, har ni sett Filemon Jönsson? Här kommer jag med ett stort paket, till Hubert Filemon Jönsson" Alla minns väl monchhichi?) är Ernst-Hugo Järegård som läser H P Lovecraft, i lurarna. En kan riktigt känna hur saliven skvätter i öronen, och han läser med en sådan inlevelse att det är omöjligt att inte lyssna vidare. Då gör det liksom inget att ögonen rinner för att det är pollenhelvete i luften, att en snubblar på rötter för att en inte ser nåt för att ögonen rinner för att det är pollenhelvete i luften, att en får alldeles ont i vristen för att en trampar fel när en snubblar på rötter för att en inte ser nåt för att ögonen rinner för att det är pollenhelvete i luften ... Ah, you get the picture. Det jag vill säga är nog mest att jag har börjat promenera med sällskap av Ernst-Hugo på morgnarna, och det är trevligt.