Först och främst: jag fullkomligen älskar den nya add-onen (jisses, vilket ord. Vad an en säga i stället? Just nu står det still i mitt huvud, så jag får väl återkomma när jag kommer på nån lämplig svensk översättning) jag har lagt till min webbläsare. Tack Tomas för att du visade mig StumbleUpon! Att sitta och "stumbla" är beroendeframkallande, och en hittar så mycket skumt en inte riktigt visste (ville veta?) fanns. Några exempel är Man In the Dark (grymt creepy snubbe som hänger på muspekaren), Neuro (en liten, ganska söt, film om livet i ett trevåningshus) och givetvis Top Ten List (Top Ten Signs You're a Fundamentalist Christian). Alltså, dagens tips: stumbla! :)
Att promenera är skittrist ifall en inte har sällis av Ernst-Hugo, och ifall en går en trist väg. Det finns dock trevliga promenadstråk inpå husknuten här. Min favorit just nu är att ta Gula stigen ner till Gottsundagipen och därifrån ta Vårdsätra skogsslinga runt ett varv, och så tillbaka hem. Det tar typ en timme (eller lite mer, det beror lite på, och det är en perfekt liten runda.
Att promenera kan också vara trevligt ifall en har sällskap av säg ... en trevlig vän och hens hundar? Jag vill så gärna ha en hund, och det finns en speciell lite darling jag egentligen vill ha. Problemen är dock lite för många: 1) Jag har inte råd 2) Jag har verkligen inte råd - alls 3) Den hunden behöver väldigt mycket uppmärksamhet just nu, och jag är inte hundra på att det skulle funka just nu, och 4) Jag ska till Västerås, och kommer inte att kunna ha en hund. Tyvärr.
Idag fyllde min pappa år (eller ja, han fyller ju fortfarande år en liten stund till), och vi var där och åt mat och tårta. På vägen hem började jag fundera: "har jag körkort på mig? *snabb koll* Nope, inget körkort. Å andra sidan, hur ofta blir en stoppad här?" Fem minuter efter ser jag ett rött ljus, och en polis som vinkar in mig på en avtagsväg. Hur typiskt är inte det? Att jag inte hade körkort på mig var ingen biggie egentligen, de slog lite på måfå i datorn (det var så det verkade i alla fall så effektiv hen var), och när inte det funkade skickades det ett sms med mitt personnummer, och tillbaka kom ett där det stod att jag minsann har ett körkort, så det så. (Okej, det där sista hittade jag på. Det stod antagligen inte "så det så" - men en kan aldrig veta.) Jag fick även blåsa (och hey hey hey, det gav inget utslag! :P), och så kollade de att bilen tillhörde den jag sa att den tillhörde, sen fick jag åka. Det känns helt fånigt, men jag tyckte att det var jättespännande. :)
Imorgon blir det lunch med sötaste lillasyster, sen kommer tydligen den äldsta storasystern till stan (även om jag inte är hundra på att hon har passat in mig i sitt schema). Men nu, dags att sova (så jag orkar pallra mig upp imorgon bitti).
Att promenera är skittrist ifall en inte har sällis av Ernst-Hugo, och ifall en går en trist väg. Det finns dock trevliga promenadstråk inpå husknuten här. Min favorit just nu är att ta Gula stigen ner till Gottsundagipen och därifrån ta Vårdsätra skogsslinga runt ett varv, och så tillbaka hem. Det tar typ en timme (eller lite mer, det beror lite på, och det är en perfekt liten runda.
Att promenera kan också vara trevligt ifall en har sällskap av säg ... en trevlig vän och hens hundar? Jag vill så gärna ha en hund, och det finns en speciell lite darling jag egentligen vill ha. Problemen är dock lite för många: 1) Jag har inte råd 2) Jag har verkligen inte råd - alls 3) Den hunden behöver väldigt mycket uppmärksamhet just nu, och jag är inte hundra på att det skulle funka just nu, och 4) Jag ska till Västerås, och kommer inte att kunna ha en hund. Tyvärr.
Idag fyllde min pappa år (eller ja, han fyller ju fortfarande år en liten stund till), och vi var där och åt mat och tårta. På vägen hem började jag fundera: "har jag körkort på mig? *snabb koll* Nope, inget körkort. Å andra sidan, hur ofta blir en stoppad här?" Fem minuter efter ser jag ett rött ljus, och en polis som vinkar in mig på en avtagsväg. Hur typiskt är inte det? Att jag inte hade körkort på mig var ingen biggie egentligen, de slog lite på måfå i datorn (det var så det verkade i alla fall så effektiv hen var), och när inte det funkade skickades det ett sms med mitt personnummer, och tillbaka kom ett där det stod att jag minsann har ett körkort, så det så. (Okej, det där sista hittade jag på. Det stod antagligen inte "så det så" - men en kan aldrig veta.) Jag fick även blåsa (och hey hey hey, det gav inget utslag! :P), och så kollade de att bilen tillhörde den jag sa att den tillhörde, sen fick jag åka. Det känns helt fånigt, men jag tyckte att det var jättespännande. :)
Imorgon blir det lunch med sötaste lillasyster, sen kommer tydligen den äldsta storasystern till stan (även om jag inte är hundra på att hon har passat in mig i sitt schema). Men nu, dags att sova (så jag orkar pallra mig upp imorgon bitti).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar