Nästa kvinna

som ger mig tulpaner ska jag gifta mig med.


- iPhonepostat

För mycket?

Om jag går på stan och ser en man i femtioårsåldern, med välskräddad överrock och ett självsäkert leende, och jag tänker "demon!": betyder det att jag har kollat en smula för mycket på Supernatural?

Inte helt sällan

gör jag fortare än jag tänker. Nu, för en stund sen var en sån grej. I stället för att fundera så sa jag "japp, jag kommer!", i stället för att fundera på om jag hade andra planer. Det hade jag, kom jag på typ nu.

Samtidigt skulle det underlätta att byta planerna, om inte annat så för min sinnesfrid. Eller så pajas den ännu mer, svårt att säga så här på rak arm.

Ja, det är våren

Igår var det 15 plusgrader när jag kom till Zwolle. 15! Det spelade mig rakt ingen roll att uppkopplingen inte funkade, för det var fint väder.

På tal om jobb: ibland gillar jag inte mitt jobb lika mycket som annars. Härom kvällen var en sån. Tänk en förflugen kommentar på Facebook, ett litet tjuvnyp för att få någon att antingen 1) försöka tänka på hur han skriver, eftersom det är hart när omöjligt att förstå; 2) ge fan i att hänga där när han har druckit, eftersom det är hart när omöjligt att förstå vad han skriver.

Så, jag kom med en liten gliring, mest för att jag var en smula uttråkad, och blev lite förvirrad över att inte förstå. Enter spam-bonanza. Det började rasa in mail, av typen "jag gillar dig som person jag hoppas att du gillar mig". Till en början försökte jag vänligt att förklara att kommentaren inte var så himla allvarligt menad, men när svaren som kom inte hade något med det jag skrev att göra, tröttnade jag. Jag slutade svara, och det kom mail på mail på mail. Sen kom det även sms, några st. Just då, då var jag inte så glad över mitt jobb. Eller jo, fortfarande glad över jobbet, men inte så mycket över en kollega.

F ö var det samma kollega som kom med det härliga "Men, jag tycker att du verkar normal.".

Huh?

Jag undrar lite hur det kommer sig att det här inlägget är taggat med "flator flator flator". Nog för att det var exakt så många flator jag hängde med den dagen, men ändå? Märkligt.

Okej, jag trillade dit

Ja, jag såg finalen. Nej, jag gillade inte vinnarlåten. Jag har svårt för folk som sjunger så nasalt; dessutom tycker jag att pojkvaskern borde kika lite på Stoppa sabbet, och sluta paja grejer.

Liksom många andra fann jag det fantastiskt underhållande att vinnarlåten var oerhört lik Glenmarkbidraget från 1984, Kall som is. Bland upp den med någon BWO-dänga (tack Astrid!), så har vi ... vad fan hette låten? Ja, den som lillkillen just sjöng.

Förresten, Vargas-bruden? Fy fanken. En docka som sjunger så barnsligt att Lisa Ekdahl verkar macho, då har det gått långt.

Sammanfattning av kvällen:

kanske inte världsklass, men bra jävla fin ändå.

Idag hann jag med mycket: jag började med frukost med Javiera, gick sen och tränade, och åt efter det lunch med en bekant som jag aldrig hängt med förr. Sen blev det nån timma hemma, och sen häng på Uplands. Bra dag. Bra kväll. Den kunde ha varit bättre, men kunde också ha varit sjukt mycket sämre.

Aimee Mann - Wise Up

Tack för att du väntar

du behåller din plats i kön.

Jag skrev ett långt inlägg

men jag blev bara argare och argare ju längre jag skrev, så jag vete fanken om jag kommer att slutföra det. Det jag vill säga är att om du inte förstår att det finns förtryckande strukturer i samhället så är du dum i huvudet. Ja, det är så enkelt.

"Varför finns det ingen internationell mansdag då, va? Va? Va?" Vi kan säga så här: jag skulle ge upp 8 mars i en grisblink om det innebar att jag (och mina medsystrar) skulle få samma privilegier som män per automatik har. Verkligen, ta den bara!

Det finns de vanliga invändningarna om "men åh, jag är inte feminist, jag älskar ju män!", "men i Saudiarabien, där är det mycket värre. Här har ni det bra, gör nåt där det spelar roll i stället!" och "det handlar bara om individer, det finns ingen strukturellt förtryck.". Jag skrev som sagt långt och ordrikt, men jag tröttnade. Jag tröttnade på dumhet, och på "jamen jaaaag är inte förtryckt!". Men så jävla bra för dig då! Bara för att du, i detta jävla nu, inte känner dig förtryckt, behöver det faktiskt inte betyda att det inte finns förtryckande strukturer. Stå upp för din medsyster för fan!

Jag ska inte skriva i affekt. Det blir bara svordomar och gråt.

Jag önskar så

att jag kunde säga att allt är kalas och tårta.


- iPhonepostat

Sol!

I Malmö är det soligt och vackert. Bra där.




- iPhonepostat

Jag är så bra på att sova

när jag väl är på jobbet. Så här innan? Not so much. Jag tror att det kommer att bli stora mängder kaffe i natt, blandat med sömn närhelst det finns tillfälle.

I övrigt känns det faktiskt ganska bra. Jag fick en väldigt fin avslutning på torsdagen, och en bra start på fredagen. Dessutom har jag tränat idag, bara en sån sak.

Äh, jag hade fel

Tydligen var jag arg i onödan, och sen i onödan också. Det hade förstås varit snajsigt att få reda på att upplägget är ändrat, så ärligt talat är jag fortfarande förbannad. Det, och sen.


- iPhonepostat

Jag är lite trött nu

Jag är trött på allt. Det beror just nu på att jag blev väckt flera timmar tidigare än nödvändigt, och att jag kommer att bli sen hem. Jag var glad när jag vaknade, och trodde att jag skulle få åka tidigare. När jag fick reda på att nä, det var inte min bil som kommit, för de hade visst bytt bilar utan att meddela, blev jag så väldigt irriterad. I vanliga fall hade jag kunnat ta det, men just idag gick det dåligt.

Inte nog med att jag blev väckt flera timmar för tidigt; jag kommer antagligen att fastna i köerna vid Köpenhamn, och sen också mellan Sthlm och Uppsala. Adjö bekväma hemkomst, hej och välkommen jävla skitdag.

Men vafan, det är många timmar kvar på dagen. Den har fortfarande möjlighet att bli fin.


- iPhonepostat

Emobloggande känns jävligt gjort

så egentligen borde jag blicka framåt, mot den ljusa framtid som väntar strax bakom hörnet. Jag ska bara sova först, och sen åka hemåt.

I Danmark är det f ö plusgrader, bara en sån sak.

Så härligt det är ändå

Under det senaste året har jag mest jobbat och träffat Siri. Jag har varit väldigt nöjd med det, och ärligt talat inte saknat så mycket annat. Det är ju så när en är galet upp över öronen tokförälskad, allt annat får stå tillbaka en smula.

Men ja, så kom då dagen då jag blev lämnad. Helt plötsligt hade jag eoner av tid att göra ingenting på. Jag skulle ju kunna göra det klassiska och sätta mig i ett hörn och dricka sprit till jag inte orkade vara olycklig mer, eller så skulle jag kunna göra något mer konstruktivt. Jag skrev på Facebook något i stil med att jag, p g a min ändrade relationsstatus, hade massor av tid, och behövde sällskap. Jag hoppades på något slags reaktion, men jag hade inte räknat med den anstormning som följde. Helt plötsligt hade jag massor av häng, bara att välja och vraka.

Trots att jag alltså har varit norra halvklotets tristaste brudtrasa, och dissat sällis hit och dit, så fanns mina vänner fortfarande kvar! Sånt kan få mig att bli alldeles tårögd.

Jag behöver fortfarande sällskap, mest hela tiden. Jobbar jag inte vill jag alltså ha häng, så mycket som möjligt. Visst, det är kanske att ducka problemet med hjärtat som håller på att gå i bitar, men jag har aldrig sagt att jag är modig och vågar möta saker direkt. Jag är feg och konflikträdd, och bättre på att dricka kaffe än på att rannsaka mitt hjärta. Så, häng med mig!

Om jag ändå kunde vara arg

Tänk så mycket lättare det hade varit att bara kunna vara arg, i stället för att känna sig ... ja, helt tom. Jag vrider och vänder på saken, men ingenstans finns ilskan. Besvikelsen finns där, och givetvis sorgen. Förvirringen finns där, helt klart, men ingenstans kan jag skymta den rödglödgade ilskan, den som skulle kännas så förlösande. Den skulle ta bort alla känslor av otillräcklighet, och skölja bort misstanken om att det var min rädsla, och min svaghet som gjorde att hon inte ville vara med längre. Min rädsla att jag inte visade min kärlek tillräckligt starkt, tillräckligt mycket, tillräckligt ofta skulle få stryka på foten till förmån för ilskan, och till slut kanske t o m hatet.

Men nej. Jag vill inte hata. Det räcker med att jag från och till kämpar med självhatet, mer hat får inte plats. Jag vill dessutom inte känna ilska heller. Bara för att det vore enklare, betyder det inte att det vore bättre, eller önskvärt på något sätt.

Förresten, handlar det här om syster eller flickvän? Jag vet inte. Kanske båda.

Jag vet ingenting

Om det är dags att ge upp hoppet, alltså verkligen verkligen ge upp det sista hoppet ... så ...

Idag

Idag skulle Carina ha fyllt 34. Jag saknar henne så det gör ont, och jag har ingenstans att göra av smärtan.