Jag har sju veckor kvar

Måtte det gå bättre än tidigare, annars står jag där utan E-kort. Jag är inte hundra på att jag skulle gilla det.

Back in black

De som har känt mig ett tag vet att jag förr eller senare alltid färgar mitt hår svart. Jag kan prata hur mycket som helst om att jag ska sluta färga det, att det är så jobbigt att färga utväxten, att färgen tvättas ur så snabbt ... det spelar ingen roll: förr eller senare blir det svart i alla fall. Som nu.

(Och innan nån bashar min hjälmfrisyr: jag färgade det igår, och har inte hunnit fixa till det än. Bear with me, om nn veck är det snyggt. Tror jag.)

Det trodde jag aldrig

Igår var vi till Eskilstuna. Jag och en kille till fick köra bara bil, de andra hade bil och släp. Med oss i bilen hade vi skrik- och skränläraren, som jag inte har kört med på flera månader. Varför? Jo, för att jag bad att få slippa, eftersom han bara skrek och skränade, och jag blev nervös och fumlig när han gastade. Igår sa han "Ja du Hanna, idag ska jag åka med dig, nu kommer du inte undan längre".

Jag fick börja köra, och första satt jag på helspänn och väntade på att han skulle sätta igång. Jag gjorde förvisso inga fel, men en kan ju inte vara för säker liksom. Han satte ldrig igång, så efter en stund slappnade jag av, och tänkte att han helt enkelt var på ett väldigt soligt och bra humör, och inte tänkte skrika alls.

I Kungsör bytte vi förare, och efter ungefär 25 meter kom det första: "släpp kopplingen för helvete, du vet att det är en dödssynd att slira på kopplingen i en lastbil!". Efter det bara fortsatte det, killen gjorde fel på fel. Jag vet inte hur mycket som kom sig av nervositet, men bra körde han inte. När vi sen skulle byta tillbaka tänkte jag - felaktigt - att läraren nu skulle vara uppretad, och fortsätta sitt skrikande. I stället var han tyst och lugn resten av resan. När vi kom tillbaka kom orden jag aldrig trodde att jag skulle få höra från honom:

"Hanna, du kör jävligt bra."

Tyvärr är de inte ensamma verkar det som:

I dagens UNT: Elever uppmanades namnge en "negerledare".

Om nu övningen är bra, går det inte att bara skriva om resten, och utelämna eventuella otrevligheter? Hur gammal är övningen egentligen, om ordet "negerledare" ingick?

Om någon undrar

så har jag C-kort nu. Jag var inte ens sist i klassen.

Idag satte jag ner foten

Förvisso satte jag inte ner den så hårt, men ändock.

Min lärare pratade som vanligt om folk på bussutbildningen: "höhö, vadå, ser det svart ut där borta?", "ja, de är ju redan så bruna, så de behöver inte sola", när jag fick nog. Jag sa helt enkelt att jag tyckte att det var ett jävla tjat om hudfärg hela tiden, överallt på skolan. Det spelar ingen roll vad folk pratar om, nog sjutton kommer de in på hudfärg. Vad han sa? Jag tror att vi kan säga det i kör, kom igen! Ett, två, tre:

"Det var ju bara ett skämt!"

(Hur många har inte hört det, när det kommer till sexuella trakasserier/rasism/homofobi/ allmänna otäckheter? Så länge personen som yttrar sakerna kan säga "Det var ju bara ett skämt" så har den tydligen frikort. Jag undrar om jag också ska börja använda det?) Jag sa då att det må så vara, men skämt är ju avsedda att vara roliga, och hittills hade jag inte hört något roligt. Jag är helt enkelt urless på att höra dåligt förklädd rasism hela dagarna. Då fick jag höra att "om du ska in i den här branschen, ja då får du räkna med att höra sånt, och du får helt enkelt lära dig att inte ta åt dig." Jamendåså, då är det okej helt plötsligt? Bara för att det finns idioter ska jag ge upp? Nä, jag sa inte det, men jag tänkte det.

Detta var strax efter lunch, och sen kom det inte ett ord om tattartermosar och negrer under resten av dagen. Jag tror att han tänkte till, och kanske insåg att han ändå inte kommer att få mig att garva åt idiotgrejer. Jag vet inte om jag har gjort någon som helst skillnad, men det känns bra i magen i alla fall.

Dagens ord

Dagens ord är "neger". Någon som är överraskad? Upp med en hand i så fall.

Vad ska en göra när den bästa läraren att köra med (för han är jävligt bra när det kommer till körningen, och att ge instruktioner) hela tiden envisas med att prata om neger hit, och neger dit (och då får vi inte glömma att det är viktigt att säga "oj en sån tattartermos" när vi åker förbi en stor husvagn, och andra lustigheter)?

Jag vet inte om jag orkar ifrågasätta, så det jag gör nu är att jag helt enkelt håller käften. Säger han något som jag tycker känns stötande så svarar jag inte på den frågan, jag skrattar inte med, jag säger helt enkelt zip zero nada. Jag vet inte om det är en så bra väg att gå, men det är den enda som funkar för mig i nuläget. Fegt? Javisst.

Fördomar, fördomar, fördomar

När jag blir stor ska jag köra lastbil, det är väl klart vid det här laget. Jag har haft tre klasskamrater nu under kursen som också är kvinnor, och alla tre har gått ut med CE-behörighet, lätt som en plätt. Jag har B-kort, och jag känner många andra kvinnor som har det. Jag vet att det finns kvinnor som kör både personbil, lastbil och buss, så varför envisas jag med att säga "jag trodde att han skulle svänga", "hur tänkte han nu", eller "jävlar så fort han kör"? Så fort jag pratar om en förare av något slag, så använder jag "han". Det är inte för att jag egentligen förutsätter att det är en man, det bara kommer av sig självt. Jag ska jobba på det, jag lovar.

När jag är hemma är jag knappt vaken. Jag åker tidigt, och kommer hem inte så vansinnigt sent, men då ska det lagas middag, äsas tidning och slösurfas en smula. Sen har i stort sett hela kvällen förflutit, klockan har blivit nio och det är dags att fundera på att duscha och gå i säng så att jag kan somna tio.

Det är skälet till att jag skriver så sporadiskt.

"Det var helt sjukt."

"Hon var mer man än kvinna, det sa alla där. Hon bara styrde och ställde, som en riktig chef liksom. Det var helt sjukt."

Ovanstående sas av min klasskamrat som nyss varit på APU, om chefen på åkeriet han var på. Alla vet ju att en bossig kvinna egentligen inte är en RIKTIG kvinna. Jag menar, bara för att hon är chef behöver hon väl inte visa det? Kan hon inte bara hålla sig till att koka kaffe?

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med kompisar som fnissar menande

Jag misstänker att de blivande busschaffisarna vill gifta bort sin polare. De äter samtidigt som min klass, och jag brukar småprata lite med dem i microrummet (yttepyttelitet rum alltså :P). Idag så nickade en av dem åt mitt håll, och log lite fåraktigt. Resten vände sig om, och en av dem klappade sin polare i ryggen och sa "det här är [förnamn efternamn]" och nickade lite menande. Jag - som var en smula trött och seg efter att ha försökt få släpet åt det håll jag ville - sa bara "jaha", och visste inte riktigt vad för reaktion som efterfrågades. Tydligen ar det inte ett "jaha" i alla fall, för de inblandade såg hemskt besvikna ut. Resten av dagen gick [förnamn efternamn] runt och log fånigt. Vi får väl se vad rafflande hoptotningsförsök som kommer framöver.

Skolan är ett dårhus, ett dårhus I tell you.

Ful bil och fult släp

Detta (inte speciellt vackra) ekipage har varit dagens sällskap. Tillsammans har vi backat fram och tillbaka över grusplanen i stort sett hela dagen.

Imorgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna, eftersom styrservon inte funkar prima vid så låga varvtal. Desstom hör jag fortfarande lite dåligt på höger öra efter att ha haft lågtrycksindikatorn vrålande hela eftermiddagen (när ventilerna släpper ut överskottsluft hakar de sig, och fortsätter släppa ut luft så att trycker sjunker. Då slår summern på, och jag kan lova, det är ingen picknick att försöka göra något vettigt med den skrikande.). Men vad fanken, jag klagar inte, jag har ju fått laja runt med släp hela dagen nästan. :)

Ibland händer det

Det är svårt att backa rakt med släp. Det vet jag, för jag fick testa att göra det idag. :)

Kläderna gör mannen

Idag var det ett barn på bussen som stirrade på mig, ryckte i sin mammas jackärm, och med fasa i rösten väste "Mamma mamma, den där gubben har TUTTAR!". Mamman sneglade åt mitt håll och sa "Nja, jag tror faktiskt att det är är en flicka", varvid barnet lite förnärmat sa "meh, han har ju POJKKLÄDER".

... och för er som varit med ett tag så vet ni ju redan att jag är hansi, farbrorn med tuttar (det var det nämligen ett barn på Willys som kom fram till för länge sen).

... och på tal om namn

så funderar jag allvarligt på att byta bort mitt förnamn till förmån för hansi. Vi får se hur det blir.

Jag funderar ibland på vart folk har tagit vägen. Ta folk jag gick på dagis med t ex, var är de idag? Vad gör de, var bor de, har de det bra? Visst, vissa går att googla, men testa att söka på "Patrik Johansson", eller "Erik Larsson" så ser du hur lätt det är. Nu är jag kanske extra nyfiken, men tänk om det finns folk som tänker "jag undrar var den där Hanna Silvennoinen tog vägen?", och googlar. Då hittar de förvisso saker om mig (och om en massa andra med samma namn som jag hade), men inget är ju aktuellt.

Det finns alltså olika problem med att hitta folk: vissa heter så löjligt vanliga saker att det inte är möjligt att hitta rätt (om en inte har mycket tid och tålamod, samt en hel del tur), andra har haft den dåliga smaken att byta namn.

Inte för att jag tror att nån letar efter mig, men ändå.

Ett gruslass på 12 ton väger en hel del. Typ 12 ton.

Idag har jag kört grus. Jag vet, det låter inte så upphetsande, men det ÄR det! Det är roligt att åka och hämta (ner i stora gropen, vifta åt snubben i hjullastaren att jag vill ha en skopa eller två, och försöka ta sig upp ur gropen utan att fastna), och dte är roligt att tippa. Får jag bestämma ska jag köra grus när jag blir stor. Inget meck med att lossa och lasta, inget "undrar om det går på en pall till?". Dessutom är det tufft och hårt med grus, det vet alla. :)

I fall någon undrar, så nej: jag har inte fått mitt C-kort än. Varför? Tja, säg det. Den lärare jag körde med idag sa att om jag skulle göra en vägverksuppkörning idag skulle jag bli godkänd utan problem. Tyvärr är det inte han som skriver ut kortet. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall att (mååånader efter de andra i klassen) få testa att köra med släp i slutet av veckan. Å andra sidan, jag blev lovad en uppkörning i tisdags också, och det blev det ju inget av, så jag ska inte hoppas för mycket.

Jag måste samla tankarna en smula

Jag har en massa spridda tankar om förebilder och sånt. Jag måste bara samla ihop dem en smula, just nu är de ... ja, spridda. Det är nackdelen med att bara tänka på morgnarna, de blir liksom inte färdigtänkta. Jag återkommer när jag har fått ihop dem. :)

Vilket härligt försök

Jag satt och slösurfade, och kom in på IDG.se:s Eforum där jag hittade den här tråden. Visst är det ett fantastiskt phishingmail? Jag har inte fnissat så på länge. :)

"En underbart god glass som befäster könsroller"

... borde det stå. I stället står det "En underbart god hallonglass med hallonöverdrag. Glitter inne i pinnen!". På GB:s hemsida kan du läsa den texten, samt beskåda det nya underverket i glassväg: Girlie.

Har du ett flickebarn som är ointresserad av hästar och dockor, och hellre leker krig? Är din dotter alldeles för butch för din smak? Vill hon hellre bli brandman än sjuksköterska, politiker i stället för modell? Köp Girlie, så inser hon sin rätta plats. Den är rosa, smakar hallon, och gör henne både sockerstissig och glittrig. (Girlie är avsedd för flickor, och inte för pojkar. Har din pojke råkar få i sig Girlie bör han snarast matas med en stor dos Rambo, hockey och bilsport. Ett långvarigt intag av Girlie kan orsaka kronisk fjollighet hos din pojke.)