Den senaste tiden har jag varit väldigt vinglig. Det har känts lite som att jag går på ett tåg, eller kanske en färja, och det gungar så att jag måste hålla emot liksom. Idag blev det värre än tidigare, och jag var tvungen att hålla i mig i diskbänken för att inte trilla när jag diskade. Dessutom så var jag illamående, och det kändes precis som att jag var sjösjuk. Jag skulle egentligen jobba i kväll, men sjuksköterskan jag pratade med när jag skulle beställa tid hos min husläkare tyckte att det var en synnerligen dålig idé att sätta mig bakom ratten just nu. Jag är nog böjd att hålla med henne faktiskt.
På tal om henne: hon frågade om jag tycker att jag är blek (jag fick beskriva yrseln och illamåendet och sånt). Vad ska jag - blekast i stan - svara på det? Jag svarade ärligt: "Ja, men det är jag alltid." Jag menar, för att bli blekare än jag är i vanliga fall behöver jag börja skifta i grått eller blått. Riktigt så illa är det inte.
För övrigt så har jag efter idogt pillande lyckats få igång högtalarna på min MacBook. Att sitta med huvudet på sned och plira in i hörlursuttaget för att lokalisera den lilla switch som hakat sig i mitt tillstånd är bara halvsmart. Det gick bättre när jag lade huvudet på bordet och vilade lite. Jag är dålig på att vingla runt så här, jag vill ju faktiskt köra (men som sagt, att sätta sig bakom ratten när jag inte kan stå upprätt är nog faktiskt inte helsmart).
Det värmer förresten ens hjärta en liten smula när en kollega ringer (efter att på Facebook ha sett att jag inte mår bra), och önskar en ett långsamt tillfrisknande. ;)
2 kommentarer:
var rädd om dig och undersök öron och balans! /Kram från en annan blekfis som börjar dagen med ACO bronze-gel i fejan för att se lite bättre ut...
Blek och intressant som en kompis och jag sa vid 14 års ålder när vi körde med vitt puder.
Ta hand om dig! (Tror på regelbundna måltider också för en sådan här sak.) Kolla noga vad det kan vara.
Skicka en kommentar