Jamen ja, det var det här med första intryck

Jag är skitdalig pa dem. Jag kan för mitt liv inte ge ett gott första intryck. Dels är det ju det gamla vanliga problemet att jag inte ens gör intryck nog för att folk ska minnas mig fem minuter senare (och här tänkte jag lägga in en länk till mitt vanliga "men aaah, folk kommer inte ihag mig trots att jag har träffat dem femton ggr, vad fan är det för feeeeel?", men jag hittar inget. Vi far se om jag hittar det när jag kommer hem och inte surfar pa tid), och dels är det det lite jobbiga att jag är sa oerhört dalig pa att träffa nya människor att jag ger ett helt vrickat första intryck. Sa, antingen minns folk mig inte, eller sa minns de mig som den märkliga bruden som pratar strunt i 180, ibland utan att andas.

Det finns lite olika lösningar pa problemet, om det nu är ett problem: 1) sluta träffa nya människor. Ärligt talat, jag har fantastiska vänner och kompisar, jag behöver faktiskt inte fler; 2) sluta svamla sa förbannat. Men, vi vet alla att det egentligen inte är en möjlighet; eller 3) ge fan i vad folk tycker, och hänga med dem som gillar mig, och inte vara sa förbannat man om att göra ett gott första intryck. Jag menar, det första Suzann hörde av mig (även om vi faktiskt hade setts tidigare: typiskt exempel pa att vara en gra mus som smälter in i mängden ibland) var att min telefon "suger hästkuk". Hon vill hänga med mig ända, och det maste väl betyda nagot? ;)