Jag har fått ett nytt skal till min iPhone

- iPhonepostat

Rast i Nyköpingsbro

Det har varit en slirig jävla natt. Jag har kört tomtrailer på hala vägar, så varje vindpust har puttat mig i sidled. Det har känts sådär bara. Nu ska jag strax åka vidare, och redan bävar jag för omledningen vid Nyköping. Tydligen ligger en lastbil över hela E4 norrgående, så nu blir det sightseeing.

För övrigt känns det fel att klara livhanken så här långt, för att nästan bli nermejad av ett jävla snusmiffo i en 740 på en rastplats.



- iPhonepostat

Riktiga kvinnor luktar diesel

Jag luktar diesel. Det är faktiskt inte mitt fel den här gången, jag skyller allt på en kombo av skruttiga danska pumpar, och stöldskydd som gör att dieseln bildar en veritabel fontän när den slår emot. Så, fontän plus ett pumpmunstycke som inte går att låsa är lika med hansi dieseldrottning. Jag kan leva med det.

Annat jag kan leva med är att jag återigen kommer att bli sen hem en fredag. Min bil kommer att bli ungefär fyra timmar sen hit till Vordingborg, vilket innebär att ... tja, att jag blir sen helt enkelt. Värre skulle det kunna vara.

I övrigt är jag mest arg på en massa saker, men jag kan inte riktigt formulera mig på det här lilla tangentbordet, så det får vänta till jag kommer hem och har hämtat ut min älskade MacBook. Till dess har ilskan säkert gått över, och allt är fint och bra och fantastiskt. Det, och vinter.

- iPhonepostat

Idag leker jag tonåring

Jag sover långt in på förmiddagen, och ägnar sen tid åt att äta en seeen frukost framför ett avsnitt av Buffy. Det är min sista lediga dag, och jag ska bara slappa. Tack vare min flit tidigare i veckan behöver jag inte ens laga mat, eftersom jag har matlådor i frysen.

De lediga dagarna har ägnats åt ... tja, bra saker antar jag. Just nu minns jag inte riktigt vad jag har gjort, annat än att få ha lekt vardag med den vackra, fikat med Karin, varit på 30-årsfest, och brunchat med David och hans flickvän. Allt var galet trevligt, och jag är så glad och tacksam för alla fina jag har runt omkring mig.

Nu är det kanske dags att bädda, eller så struntar jag i det. Jag ska ju sova sen igen, innan jag ska jobba i kväll.

- iPhonepostat

Utan musik stannar hansi

Jag borde ha städat och plockat och gjort fint nu när jag är ledig, men i stället har jag slösurfat, hängt med Sophie och hämtat ut skivor som jag beställde för några dagar sen (Nephew, Ingrid Olava, Rasmus Seebach och De eneste to, sammanlagt sju st). Dessutom tog jag en liten sväng förbi Westers skivbörs på hemvägen, och kom därifrån med 19 skivor till. Så kan det gå.

Nu är det dags att röja lite i köket, och försöka samordna rippandet av skivor med gulaschmakande. Ibland är livet bra jävla fint.

Jag misstänker

att det ser ut som att jag gillar kaffe, och dessutom gillar att dricka sagda dryck när jag är på språng. Det stämmer.


- iPhonepostat

Så här ser jag ut idag

efter en kväll ute på dåligheter. Jag tycker faktiskt ändå inte att jag ser så jävla sliten ut, trots att jag när jag kom i säng hade varit vaken i 24 h. Så kan det gå.

Väl använd tid

Jag är hemma nu, efter en sväng till Zwolle. Från Södertälje tog det drygt en timme att ta sig hem, vilket egentligen var helt jävla strålande med tanke på att jag åkte strax efter 15.

Väl hemma upptäckte jag att 1) det har snöat, och skiten ligger kvar, och 2) snöröjningen på Gropgränd är lika kass som förra vintern. Så, 20 dyrbara minuter av mitt liv gick åt till att skyffla bort snö från en parkeringsplats så att jag både kan ta mig in och ut från den. Jag ser det ändå som tid som är väl använd, för jag skulle förbanna mig själv om jag kom ut till bilen imorgon, och den stod fast i is och jävelskap.

Nu är det dags att slänga sig i duschen, och sen pallra sig iväg för att dricka öl med min vän Karin. Jag är värd en kväll av fantastiska historier från arbetslivet.

Varför kan jag inte bara vara som vanligt?

Förr om åren har jag alltid utgått från att inget kommer att bli bra, och blivit vansinnigt glatt överraskad när det har det. Numera förutsätter jag att saker ska gå bra, och hoppas. Här är hansis sanning: vanligt jävla vardagshopp tar död på all glädje. Jag gillar att vara glad, så jag låter allt hopp fly.

I väntan på den bil som flytt

Jag har en fullplanerad fredag framför mig (ja, jag vet att det bara är torsdag morgon än så länge, men ändå), med tvätt, bil in på vaxning, shopping med lillasyster och en massa mer. Meningen är att jag ska komma hem natt till fredag, så att jag kan sova några futtiga timmar och sen ge mig i kast med dagens göromål. Jag tror att det bara är att fetglömma just nu.

Bilen jag ska ha har inte kommit fram till Zwolle än (avgångstiden var 04 därifrån, så den är riktigt sen som det är), eftersom den ska bärgas. Jag misstänker att jag kommer att komma härifrån ruuuuskigt sent. Men visst, det är sånt som händer. Det skulle kunna vara mycket värre.

Sånt som roar en snorig rackare en söndag kväll

Gay Teen Worried He Might Be Christian.

"Det pratas om dig"

-Alltså, det pratas om dig, att du är en riktig kärring och så, men jag tycker att du är trevlig.
-Jaså, så det pratas? Ja, det ante mig.
-Ja, att du är lesbisk eller nåt. Men, jag tycker att du verkar normal.


Se där.


- iPhonepostat

Jag håller på att tappa rösten

och det är bara halvkul.

Nattlig inkomstgaranti

Vad har Nisse Hellberg/Wilmer X, Cajsa-Stina Åkerström, Peter LeMarc och Eldkvarn gemensamt? Har du någon gång varit tvungen att lyssna på radio mitt i natten så vet du säkert: alla får de alla sina stimpengar genom nattradion. Det är som att det finns en låtkvot av dessa artister som bara måste fyllas, annars kommer världen att gå under. Jag gillar't inte.

Top 60 Swedish Lesbian Ghetto names

Hade jag bott kvar i Gottsunda hade jag nog tagit mig ett ballare namn. Det är bara så svårt att välja ... :D

Att blända eller icke blända, det är frågan

Jag och kollega diskuterar helljus i trafiken, ytterligare kollega sitter och hummar med i det kollega nr 1 säger. Jag börjar.

-Det är så galet irriterande när folk ligger på helljus redan innan de har kört om. De verkar inte fatta att det faktiskt bländar, fastän jag sitter högre upp.

-När de gör så brukar jag slå på mitt helljus.

-Jag brukar blinka till när de har kört om, i fall de inte fattar att det är jobbigt, men jag låter det inte vara på.

-Äh, jag låter det vara på jag, så kanske de lär sig.

-Fast, då riskerar du ju att blända dem?

-Ja?

-...så att de vinglar till.

-Rätt åt dem.

-...och kanske kör av vägen.

-Det kan de ha.

-...och dör.

-Tja...

-Jag tycker faktiskt inte att de förtjänar att dö bara för att de är dumma i huvudet, eller bara obetänksamma.

-Njaej...

-Så visst, jag blinkar till för att visa att jag tycker att de ska skärpa sig, men jag skulle inte drömma om att låta det vara på.

-Äh, jag låter det vara på. Klarar de sig så gör de nog inte om det.

Smaka på det: "Klarar de sig så gör de nog inte om det." Ibland blir jag på allvar rädd för mina kollegor. Som tur är tror jag att han är ganska ensam om den här uppfattningen.

"OMG, lesbianer, lesbianer!"

Ibland kan det vara förbaskat trevligt att bara ta sig iväg nånstans och bo på hotell, hångla, shoppa och äta god mat i överflöd. I helgen var det dags igen, och vi styrde kosan mot Linköping. Jag har varit där några gånger förr, och har alltid tyckt att visst, det känns som en småstad, men ändå hyfsat öppet och trevligt.

Fredag kväll kom vi fram, och det första vi behövde göra var att äta. Så, efter att ha parkerat bilen i garaget, och tagit helt fel väg till stan kom vi så fram till Stora torget. Väl där tog vi sikte på en skylt, och hamnade på en tapasrestaurang. Vi gick in, och redan där kändes det lite märkligt. Folk tittade upp, och nickade så diskret de bara kunde till sitt sällskap: "kolla där, nåt avvikande".

Det fanns inget ledigt bord när vi kom, så vi hade att välja mellan att gå vidare, eller att sätta oss i loungedelen av restaurangen, och vänta på att något skulle bli ledigt. Loungen var två trappsteg upp från själva matsalsdelen, och vi tog plats i en soffa med överblick över hela det nedanliggande rummet. Ja, det innebar så klart även att vi syntes för alla också.

Jag blir inte förvånad om folk tittar en extra gång på oss, det gör de hemma också. Inte helt sällan åtföljs då den extra blicken av ett leende, antingen ett "se där, där är ni. Så fint." eller ett "jag ler för att visa att jag minsann inte har något emot såna som ni", eller av något annat slag. Sällan - men det händer - åtföljs blicken av ett utdraget stirrande. Jag är alltså numera fullt beredd på att vi som par kan väcka snäppet mer uppmärksamhet än Lena och Stefan, men kom igen, det finns väl gränser?

Tillbaka till restaurangen: vi satt alltså så att vi såg alla, och alla såg oss. Ja, alla såg oss. Ja, även de som initialt satt med ryggen, eller sidan till. Ja, folk vände sig om, och nej, det var inte det minsta diskret. Jag kan förstå ett lite diskret "jag vänder mig om, kollar vad det är mitt sällskap viskar om, och vänder mig sen tillbaka", men att faktiskt vända sig om, och sitta kvar och riktigt bängstirra? Jag fattar verkligen inte det. Folk glodde faktiskt mer än på casinot på Tallinnfärjan som jag skrev om i mars, och det vill inte säga lite. Tilläggas bör dock att det inte, varken i Linköping eller på färjan, kändes fientligt.

Vad vill jag egentligen ha sagt? Jag vet faktiskt inte, kanske att jag fortfarande kan bli så förvånad över att vi kan väcka så stor uppmärksamhet, bara genom att visa att vi är kära. I varandra. Fast, sanningen att säga tror jag att de allra flesta stirrade på Siri, för att hon är så överjävla snygg.

Ibland går saker bra

Jag har haft lite problem med mitt lilla sorgebarn, bilen. För ett tag sen upptäckte jag att motorhuven inte gick att öppna, inte mer än en liten springa i alla fall. Igår upplyste mig Lena om att det kan vara bra att hoppas på bra väder i helgen om jag ska på road trip, eftersom jag har slut på spolarvätska (och det inte går att fylla på utan att öppna huven). Paniken infann sig, så i stället för att sova fram till 09.30 som var min tanke från början (för att få modiga 7 h sömn efter att ha jobbat), så ställde jag klockan på 06.57, och exakt 07.00 slängde jag mig på luren och ringde verkstaden. Det hade jag absolut inget för.

Efter 10 minuters ringande (ja, jag lade på luren ibland) svarade något slags telefonist, som sa att hon skulle meddela verkstaden om att de skulle ringa mig. När ingen hade hört av sig kl 08 ringde jag igen, och fick prata med en snubbe som upplyste mig om att de skulle på utbildning idag, och hade det jättekörigt fram till lunch. Jag kunde få komma förbi 09.30, och testa om de hade nån ledig.

09.23 stod jag vid disken och blev hänvisad till kaffeautomaten. Ett par minuter senare kom en kille förbi och hämtade nyckeln, och återkom fem minuter senare. "Jag passade på att smörja upp det när jag ändå höll på." sa han, och lämnade tillbaka nyckeln. "Den kärvade, så jag fick slita till lite, men nu funkar den som den ska." När jag frågade om betalning log han brett, vinkade och önskade mig en jättetrevlig helg. Det är sånt jag gillar: kaffe, och gratis service. Ibland går saker bra liksom.

Nu har dessutom målaren varit här och inspekterat golv och väggar. Han skakade på huvudet, och undrade om jag hade fått fakturan än. Han tittade på offerten som jag hade liggande, och sa "jag slår av 2000 spänn på den här. Blir det bra?". Alternativet hade varit att snubben som har gjort jobbet skulle komma tillbaka, och gudarna ska veta att jag inte vill ha den liraren över min tröskel igen. Så ja, jag kan leva med att betala lite mindre, och fylla i det som fattas själv.

Nu ska jag klä på mig och pallra mig ut till bilen. Vänge hägrar, med däckbyte och hängtid med syster och systerson. Sen blir det road trip!

Jag blir så jävla trött

på folk som bara släpper lastbilen där de har lust, utan minsta tanke på att andra också behöver plats och kanske vill fram. Särskilt jävla trött blir jag när det 1) är en kollega, och 2) samma jävla kollega gör det gång efter annan. Tröttsamt är bara förnamnet.


- iPhonepostat

Tänk så mycket lättare det vore

om jag inte var så jävla kinkig, och jobbig, och petig. Tänk om jag skulle skratta åt bögskämten, och fnissa uppskattande åt historierna om allt jävligt det går att utsätta andra i trafiken för, skulle det inte vara lättare då? Om jag bara kunde hålla käft och veta min plats, om jag kunde tindra med ögonen när de som vet bättre (så måste det väl vara, de har ju kört längre och är män, gubevars) berättar hur allt ligger till, om jag bara kunde sluta vara så jävla egensinnig och okvinnlig: skulle inte allt bli lite enklare då?

Fuck lätt och enkelt, det skulle inte vara jag om jag bara satt och var söt, och inte sa emot (för jag må vara mycket, men söt brukar inte vara en av de sakerna). Nä, jag tror faktiskt att jag - för min mentala hälsas skull om inte annat - får fortsätta vara den där trista, den tråkiga och den sura. Jag tänker fortsätta påpeka att bögskämt känns jävligt gammalt, och att det är idiotiskt att utsätta medtrafikanter för risker bara för att de har betett sig illa. Jag kommer dessutom att fortsätta prata om jag har något att säga, fastän folk försöker överrösta.

Jag är en jobbig jävel.