Måndagen den här veckan tillbringades till stor del drickande hejdlösa mängder kaffe och slösurfande, båda sakerna på Barista. Jga tror att jag ska göra det till en måndagstradition, det var heltrevligt att sitta där och kolla på folk, smyglyssna på arbetsintervjuer som gjordes vid bordet bredvid, samt småprata med främlingar. På måndag kommer jag nog med största sannolikhet att befinna mig där igen med andra ord. Bara så att du vet.

... och så lite mer sex när jag ändå är igång

Återigen kommer jag att ställa frågor som börjar med "hur kommer det sig att [...]?", och idag lyder frågorna som följer: Hur kommer det sig att de som på t ex Qruiser betecknar sig som "par", och söker en tredje part att sexa loss med, i stort sett uteslutande består av en man och en kvinna? Hur kommer det sig att det i stort sett uteslutande (jag skulle kunna skriva "alltid", men det finns säkert nåt undantag) är en till kvinna som eftersöks?

Nej, fram för samkönade par som söker en tredjepart av samma eller annat kön, och olikkönade par som söker en extra kille.

Okej, jag är mest trött på heteronormativiteten som råder tamejfan överallt, och som säger att så fort det är ett "par" så är det en man och en kvinna. Jag är även trött på normen som säger att i ett sånt par måste en tredje part uteslutande vara en kvinna, för annars blir ju killen böööög. Det går ju bara inte, eller hur?

Det här med sex

Rätt många gånger har jag funderat över hur det kommer sig att samkönat sex mellan killar populärt kallas "bögsex", medan samkönat sex mellan tjejer benämns som "tjejsex". Jag vet inte om det är jag som är ute och svirar helt knepigt, men jag tycker att "bögsex" låter ... råare, än "tjejsex". Bögsex är pang på rödbetan, tjejsex är mjukt och vackert i softat motljus. Varför pratas det inte om "killsex" och "flatsex"? I männens fall riktas uppmärksamheten mot deras sexualitet: "de är böööögar, det vet man ju vad de håller på med", och i kvinnornas fall mot deras biologiska kön: "tja, två tjejer som håller på att pilla på varandra, det är ju gulligt (men inte på riktigt)". Så, bögarna är i första hand bögar, och flatorna är i första hand kvinnor. Har jag uppfattat det rätt då?

Kan det här kanske, och nu vet jag att jag kanske är ute på djupt vatten, ha att göra med att samhällets (alltså vår) syn på sex skiljer sig åt beroende på vilket kön som är inblandat? Jag menar, alla vet ju att män bara vill trycka in den, medan kvinnor kan nöja sig med att kramas. Skulle det pratas om "flatsex" skulle det ju kunna verkar som att kvinnor faktiskt på allvar kan ha sex med varandra, utan en karl inblandad, och skulle det pratas om "killsex" ... ja, då låter det ju genast mjukare (och vi vet att killar inte är mjuka).

[Ja, jag vet: jag lägger in mina egna värderingar i tamejfan vartenda ord jag skriver. Jag hävdar inte att jag skriver S A N N I N G E N, jag skriver om det jag själv tycker mig se/höra/förstå. Frågor på det?]

Idag har jag packat ner mössa. Det finns ingen anledning att glida runt i -23 utan.

Nyklippt och lite svår

Visst fanken

Igår gick jag runt hela dagen och tänkte "gosh vad skönt, den här butiken kommer jag i alla fall inte behöva åka till mer", men tji fick jag. Jag fick min anställning förlängd med två veckor, och eftersom jag trivs ruskigt bra med den kunde jag inte annat än att tacka ja. Jag hoppas bara att jag inte helt har sumpat mina chanser med det andra jag hade på gång. Jag spelar i alla fall med öppna kort. Vi får se hur det blir.

Bit ihop

Det onda går över.

Sista dagen

Idag är det sista dagen på det här jobbet, och den ser inte ut att bli lugn. Jag har knökfullt, både bil och släp, och dessutom är fredagarna värst när det kommer till köer (brödbilar, fiskbilar, brödbilar igen). Men vafan, jag ska inte klaga, det kommer vara sista gången jag ska till Täby C och den onda kaj 11. :)

Jag drömde nyss att jag skulle börja köra brödbil. Jag kanske har sagt det förr, men jag tar det en gång till: säger jag någonsin "jag tänkte att jag skulle börja köra brödbil", då är det dags för nödslakt, för uppenbarligen är något riktigt fel. Så hatad vill jag aldrig bli.

Så, sista dagen idag, och på måndag väntar nya äventyr.

Tummarna, håller du dem eller?

Tänk vad trevligt det är med presenter

I veckan fick jag ett paket från min storasyster (inte den äldsta, utan den näst äldsta) innehållande idel underhållande stuff. Jag fick ett pennfodral med "Hello Fitty" på (den finns som "Hello Clitty" under posters här), en tändsticksask ("Min första tändsticksask", innehållande tips på vad en kan tända eld på) och ett fantastiskt fint kort. Vore det inte för att jag har tappat bort sladden till den telefon som är crappy, men som ändå funkar, och lämnat in telefonen som är snygg som tusan men som suger fel saker hade jag lagt upp en bild på sakerna, men nu får du klara dig utan. Det var i alla fall vansinnigt bra grejer, du kan vara säker på det.

... och vi kallar det cdon.com

eller varför inte LG? Ja, jag har lämnat in min telefon - igen. Jag har dessutom fått min order hos cdon anullerad, utan att ha fått något mail om det. Att deras "kontakta oss" suger elefantröv är bara förnamnet.

toothpaste for dinner


[Tillägg: nu fick jag nyss ett mail från cdon om att min order är skickad. Jag blir fan inte klok på det här.]

Kan det vara så enkelt?

- Hej, jag heter Hanna Fange, och jag undrar om ni behöver chaufförer?
- Är det du som ska köra?
- Japp.
- Har du någon erfarenhet?
- Ja, i sommar har jag [insert saker om mitt sommarvik, plus alla behörigheter jag har, samt hur bra och cool jag är].
- Tja, vi kan ha en körning på Sundsvall som vi ska börja med ... återkom på måndag så ska jag se om jag kan skaka fram något.

Så, håll tummarna för mig.

Idag ägnade jag fem minuter åt att stampa på smällbär. Så kan en också fördriva tiden i väntan på att brödbilschauffören ska flytta sin bil.

Jag har glass

Vill du komma på besök?

Varje morgon när jag precis har börjat köra rusar tankarna runt i huvudet. Jag hör något på radio och funderar vidare på det, jag tar upp en tanke från dagen innan, jag ser något som väcker min uppmärksamhet. Ganska ofta tänker jag "det här borde jag blogga om". När jag sen, efter en sisådär 13-14 timmar kommer hem, är tankarna som försvunna. Det jag tänker är "mat", "dusch" och "sömn". Jag tänker även "slösurfning" samt "kolla mail". Ibland - som nu t ex - så funderar jag över vad jag egentligen tänkte på imorse, det där som var så bra och intressant, och faktiskt värt att skriva om. Men nej, det är som bortblåst.

Jag blir arbetslös den 1 september, men jag kan kanske tänkas ha ett annat jobb på lager. Eller så här: jag var på intervju (eller vad jag nu ska kalla det), och jag tror att det kan vara så att jag blev erbjuden jobbet. Problemet är att dte fortfarande är en massa obesvarade frågor, t ex om jag får lön den natten jag ska hänga med och kolla hur det går till (och får jag inte det kan jag ju inte gärna hänga på, det har jag inte råd med eftersom jag dessutom har tagit ledigt en dag från jobbet), om det bara blir kvälls- och nattkörning (blir det inte det vill jag inte ha det tror jag), samt om jag får det eller inte. Tydligen hade de många sökanden, och ville ha besked från mig snarast. Samtidigt så gick det inte att tacka ja på stående fot, utan jag måste åka med en gång. Håhåjaja, vad ska det bli av mig? ;)

Hur som helst, jag blir utan arbete den 1 september, så är det någon som känner till ett åkeri som behöver "en riktig chaufför" (vilket jag enligt uppgift är eftersom jag kör en 21-pallars boggibil till Ica Metro i Täby centrum) så är det bara att pinga till. :)

Snart september

Snart är det september, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har tänkt att försöka komma iväg till Linköping, till Boden (jag har fortfarande inte varit längre norrut än Östersund, vilket är så pinsamt att jag knappt vågar skriva det) och till Malmö. Dessutom ska jag hitta ett jobb, fylla år och ha en tröstfest (på Ullis inrådan. En sån innehåller tydligen pizza. Tröstfesten alltså, inrådan kan innehålla lite vad som helst, men kanske inte pizza. Å andra sidan, vem är jag att dra upp riktlinjer hur som helst?). Tröstfesten är inte för att jag fyller år (det är födelsedagskalas inbokat också är det tänkt) utan för att det kommer att behövas just då. Jag kanske kan kombinera det med festen jag hade tänkt att ha för att fira att jag fått min första lön, men som liksom kom av sig?

Å andra sidan, är det verkligen värt att dra ihop något om folk envisas med att gå redan vid 23? Jag får låsa dörren helt enkelt, så får det bli. ;)

Har jag sagt att jag är hur nöjd som helst med mitt yrkesval? Det är jag i alla fall.

Idag kom jag på att sen jag börjat jobba så har jag börjat använda ord jag inte använt sen ... högstadiet? Orden (eller snarare ordet, och avarter på det) är "tjena". Den vanligaste frasen under min arbetsdag är "tj'na, [insert lämpligt antal] bur fryst idag". (Den näst vanligaste är "men BLINKA då ditt as!". Den senare uttalas oftast när bara jag hör den.) I alla fall, jag tycker att det är fascinerande hur snabbt jag snappade upp ordet igen, och införlivade det i min vokabulär. Frågan är mest: hur mycket går igen i mitt vardagsspråk? Använder jag samma slags ord när jag jobbar som när jag är ledig? Svaret är ett rungande ja: äntligen jobbar jag med något där det är okej att svära på arbetstid.

Det här skulle jag vilja gå på. Jag kanske ska ta mitt augustilöfte på allvar, och faktiskt börja göra saker jag vill göra?

Någon som vill hänga på?

Telefonsamtal

- Hur går det med jobbet?
- Jotack, bara bra. Men, jag måste hitta ett nytt till månadsskiftet, mitt vikariat går ut då.
- Jag pratade med en kille jag känner härom dagen, och han har lastbilar. Men, han behövde nån som kan hålla på med kranar och lastmaskiner också, inte bara köra. Man måste kunna flytta på dem och sånt.
- Jaha. Jag kan ju köra lastmaskin, men inte kran ...
*avbryter* - Nä, så han tyckte inte att det var nåt för en tjej.
- Va?
- Nä alltså, för nån som är ny.
- Men vad var problemet, att jag var ny, eller att jag är tjej?
- Det var nog lika mycket problem tror jag.
- Ah, men då skulle jag ändå inte vilja jobba där.
- MEN HERREGUD!
- Ja, vadå?
- MEN HERREGUD!
- Ja, men vad fan tr...
*avbryter* - MEN HERREGUD! HEJDÅ! *klick*

Telefonsamtal med min far kan vara väldigt långa ibland, men ibland är de också - som det ovan citerade - väldigt korta. Behöver jag tillägga att min far inte är mycket för att argumentera för sin sak?