torsdag, september 30, 2010

Idag fyller jag år

så grattis till mig.

Födelsedagen firar jag storslaget med att gå upp kl 02 (och bli sjungen för!), pallra mig till jobbet och köra ner till Danmark. Nu är det strax dags att sova. Det känns sådär, men jag får helt enkelt glädja mig åt Hodjabesök i morgon, och brunch på lördag. Dessutom har jag ju ett nymålat sovrum att komma hem till.

På tal om det förresten: jag drömde härom natten att jag kom hem till lägenheten, och allt var mörkt. Siri hittade en 500W-lampa, under tiden jag tog av mig skorna. Från sovrummet hörs ett asgarv, och ett "men Hanna, du gjorde det!?". När jag kommer in i sovrummet är det rosa; riktigt jävla prinsessrosa. På väggen mittemot den där jag ska ha sängen, är det en helt jävla ginormous Hello Kitty. Jag började gråta, och när jag vaknade hade jag fortfarande en känsla av panik i kroppen. Ja, fortfarande är jag lite skakad när jag tänker på det, och jag hoppas innerligt att sovrummet är fint.

tisdag, september 28, 2010

Kvinnor är så mycket bättre

Jag lyssnar mycket på radio, allra mest P3. Mitt favoritprogram i det senaste är Tankesmedjan. Det är ett rasande intelligent och roligt program, och jag blir varm i hjärtat varje gång jag hör det. Visst, Simon Svensson och Jonatan Unge är väl roliga, men det är fanimig brudarna som gör det värt att lyssna! Nanna Johansson, Liv Strömquist och Sara Hansson: ni är så bra att jag bara vill gråta. På ett bra sätt.

För övrigt har jag ibland bara en så stark längtan efter att leva kvinnoseparatistiskt (men mer om det en annan gång när jag fått fatt på tankarna som inte vill låta sig fastna i tydliga banor). Men nej, i väntan på att världen ska bli vacker sjunger jag som Säkert!:



Apropå rubriken: menar jag "på allt" och "alltid"? Vad tror du själv?

fredag, september 24, 2010

Nej, jag kommer inte på nåt vettigt

Jag har tänkt och tänkt. Jag har skrivit, jag har suddat, jag har skrivit igen. Jag har svurit, jag har gråtit, jag har skrattat uppgivet. Kort sagt: det finns så mycket jag vill ha sagt, men jag kan för mitt liv inte hitta de rätta orden.

Jag tror faktiskt att det enda jag kan få ur mig är det här: välmenande röster höjs, och säger "men nu har ju SD kommit in i riksdagen. Det är fel mot dem, och fel mot deras väljare att försöka utesluta dem från makt. Vi måste faktiskt lyssna på dem nu.". Jag säger "givetvis ska SD ha makt, exakt så mycket makt deras 20 mandat nu kan räcka till. Men, i helvete att de ska ha mer inflytande än det! Sossarna fick 30% av rösterna, men inte sjutton är det någon som gnäller om att de inte får mer att säga till om, och inte får vara med och bestämma? Nej, SD ska inte ha mer makt än deras mandat ger dem rätt till, och att säga något annat är i sanning odemokratiskt. Bara för att det är såååå himla syyyynd om dem, och ingen vill leka med dem, så ska de få sätta dagordningen? Nej, det här är politik, inte någon förskola där alla måste få vara med och leka. Tänk om folk kunde förstå det?

Så, tips på vettig läsning:

Henrik Schyffert: Jag är SD:s drömman




Ann-Charlotte Martéus: En rasist är en rasist

och sist men inte minst:

Hanne Kjöller: Vad kostar en man?



måndag, september 20, 2010

Nej, det kommer inte riktigt än. Jag måste lugna ner mig först.

När jag bara vill skrika, gråta och förbanna all idioter som tycker att sd var ett vettigt val, då gör jag det som alltid får mig lite muntrare: jag går till världens coolaste Malin. Tids nog ska jag skriva om vad jag tycker och tänker, men till dess får du nöja dig med en bild på en nyklippt hansi.





måndag, september 13, 2010

... och så det viktigaste så klart

Jag berättade ju om hur jävla duktig jag var igår, men jag berättade ju faktiskt inte att jag dessutom gjorde min medborgerliga plikt, och gick och röstade. Jag vet inte riktigt när jag kommer hem på söndag, och det vore ju rent för jävligt om jag missade att rösta bara för att jag kom för sent. Så, nu har jag gjort min del, nu hoppas jag att alla andra gör sin!

Husliga hansi

Den här helgen blev sjukt produktiv. Fredagen var förstås inte så intensiv, och på lördagen var vi barnvakt på eftermiddagen, och tog en kort sväng ut för att kika på Kulturnatten (f ö finns det två dagar om året som det är helt värde-jävla-löst att bo på Gropgränd, i alla fall om en vill ha möjlighet att parkera. De dagarna är sista april och Kulturnatten, det är lögn i helvete att få tag på en vettig plats på gatorna här omkring. Folk stod parkerade hur som helst, och jag hade varit så nöjd ända in i hjärteroten om de hade blivit lappade. Ja, skadeglädje und so weiter.). Igår däremot, igår blev det andra bullar.

Jag klev upp kl 06.40 för att börja tvätta (40 min sen, eftersom jag inte iddes ställa nån klocka), och slängde mig sen i säng igen för att slösurfa och titta på när Siri sakta men säkert vaknade (det är sjukt onödigt att båda pallrar sig ur sängen för första vändan ner i tvättstugan). Efter tvätthängning och frukost började vi plocka i mitt sorgligt överbelamrade vardagsrum, och sen flöt allt bara på. Vi tvättade några maskiner till (och hängde, och tumlade, och vek), och under tiden gick min lägenhet från kaos till lite mindre kaos, och framför allt: ett rent kaos. Arbetsfördelningen passade mig prima: jag hatar att dammsuga, och den vackra har inget emot det; hon hatar att behöva vrida ur trasor, och jag har nåt perverst nöje av att ibland knäskura golv. Dessutom så är det så mycket roligare att göra saker ihop.

Lägenheten är fortfarande inte alls rolig att vara i, men så snart jag fått sovrummet ommålat så kan jag börja ställa in saker där igen, och då får jag mitt vardagsrum tillbaka. Dessutom så har jag bestämt att jag ska göra mig av med mitt gigantiska matsalsbord (det är fantastiskt bra att ha när jag har gäster, men så ofta är det inte att det kan försvara att typ 2,20x1,20 i golvyta försvinner. Visst, jag har mycket avställningsplats då, men gudarna ska vet att jag inte ska ha en massa sån i onödan. Jag använder den ju!), så nu vill jag bara bli klar så jag kan börja bo och trivas på riktigt.

Så, igår tvättade, dammsög, knäskurade och dammtorkade vi, samt städade badrummet. Vi avslutade kvällen med att baka sockerkaka. Jösses, jag tror att vi är vuxna nu.

fredag, september 10, 2010

Freudiansk felhörning

På färjorna vi åker mellan Helsingborg och Helsingör (och Rödby/Puttgarden också för den delen) finns det speciella chaufförssalonger, för förare med last ombord. Det är oftast ett rum som gränsar till restaurang/fik, men där vi kan komma undan de vanliga passagerarna, och dricka billigare kaffe. Jag gillar dem skarpt.

Igår när jag kom ombord på färjan till Helsingör, sa jag till den unga kvinnan som jobbade där att jag ville betala för en kopp kaffe. Hon sa att jag kunde sätta mig så länge, men kom efter en stund fram till mig, och frågade "Är du lesbisk chaufför?".

Ärligt talat blev jag lite förundrad över den oerhört plötsliga och personliga frågan. Det var fram till jag kom på att hon pratade danska, och hade frågat om jag var lastbilschaufför. Men ja, bägge delar. :)

Varför i all världen skulle jag bry mig mer?

Har du någon gång åkt bakom en bil där det i bakrutan står nåt i stil med "Håll avstånd, whiplashskadad i bilen"? Jag har gjort det (även om jag inte minns exakt vad det står), och varje gång blivit lika förundrad. Vad är det egentligen jag ska tänka? "Fan då, hen är redan fixad, bäst jag kör på nån annan i stället"?

Likadant är det med dekalerna om barn eller djur i bilen. Varför i hela friden skulle jag bry mig om vad som finns i bilen? Jag håller väl ett vettigt avstånd till framförvarande fordon, oavsett vem det är i den? Tror folk verkligen på fullaste allvar att folk som inte håller avstånd i vanliga fall gör det för att det står på en dekal? Nä, jag tror att enda skälet för såna att hålla avstånd är om det i framförvarande fordon sitter någon och kastar ut nävvis med fotanglar.

torsdag, september 09, 2010

Jag gillar mitt försäkringsbolag

Vi får se hur det går med hemförsäkringsdelen, men bildelen har fungerat så fantastiskt bra! Anders på Folksam är min hjälte: så lugn och trevlig, och tillmötesgående och hjälpsam! Visst, han har betalt för det, men det finns många som jobbar i serviceyrken som inte är nåt av ovanstående. Nu ska bilen bara lämnas in på rekond (för att bli av med glaset, eftersom verkstaden gjorde ett halvdant jobb med dammsugningen), sen är den kanske inte som ny, men bra ändå.

Nu ska jag sova (efter att ha svurit lite till över att min iPhone inte hittar nätverket som uppenbarligen finns tillgängligt eftersom jag använder mig av det nu), jag misstänker nämligen att min bil kommer att ankomma Vordingborg hyfsat tidigt. Sen är det helg. :)

fredag, september 03, 2010

hansi på krigsstigen

Igår var saker ganska bra större delen av dagen. Jag tvättade från kl 06 till 14, och gjorde så fint så fint. Jag åt lunch med Håkan, och plockade ihop det jag behöver för ett par dagar borta. På kvällen skulle jag och Siri se Soran Ismail på Boulevardteatern, och för att få det att gå så smidigt som möjligt så ställde jag min bil på pendlingsparkeringen vid Farsta strand, och så tog vi Siris bil in till stan. Allt var fortfarande frid och fröjd, ända fram till vi kom tillbaka till parkeringen. Då har alltså något jävla ollonhuve fått för sig att bända i rutan till bakdörren på passagerarsidan, paja hela den (och sprida glas i hela jävla bilen), samt sno det som låg i baksätet. Ja, jag vet, jag borde veta bättre. Aldrig aldrig aldrig lämna nåt i bilen, jag vet. Men kom igen, en stor kasse med ren tvätt? Det jobbiga var ju att jag faktiskt hade tänkt att skyffla över den till Siri på en gång, men så kom hon där med sitt fantastiska leende och strålande ögon, och vips! så hade jag glömt bort det.

Ja, så nu sitter jag här med en bil med plastad ruta, en bil som det inte går att låsa eftersom så fort det blåser en liten smula så går larmet. Strax ska jag utnyttja min flickväns godhet, och få skjuts tillbaka efter att jag har lämnat in bilen på verkstad. Allt känns ganska mycket piss och pannkaka, inte minst för att min plan för dagen var att sova, handla och laga mat, eftersom jag ska jobba i natt. Jag blir så jävla trött.